ASTRONOMI

"På himlavalvet det djupblå tindrar de största underverk en dödlig man med ögon kan beskåda. Otaliga är de till antalet och omåttlig är deras skönhet. Ändock är de blott skärvor av gudarnas hänförande helhet. Skärvor av en forna prakt. Skärvor av ljuset."

Ur: Världen, skriven av vetenskapsmannen Halvdan.

Rodin, världen, är alltings centrum. Rodin anses vara rund, men somliga tvivlar på detta och försöker finna konkreta bevis för att Rodin skulle vara platt. Det som talar mest emot deras teorier är skapelseberättelsen med de trogna anhängarna Ljusets Ättlingar samt även de mystiska och visa athlonerna. Detta är troligtvis den enda frågan då Athlonerna och Ljusets ättlingar står på samma sida. Kring Rodin cirkulerar två mindre klot, solen, som på fornspråket betyder den lysande, och månen, som på fornspråket betyder den slocknade. De var en gång i tiden båda solar, men under gudakrigen för många hundra år sedan släckte den Svarte guden en av solarna som då fick namnet månen. Månen försattes ur sin ursprungliga bana, som skall ha varit exakt motsvarande solens på ett sådant vis att det var dag dygnet runt. Av månen återstår nu endast kärnan av det forna klotet, varpå månen numera är mindre än solen, men då månen befinner sig närmare Rodin ser de ut att vara lika stora.

Rodin är stilla, emedan allting runt dess rund rör sig i cirklar eller roterar. Att det är olika varmt olika tider på året beror på att solen inte hela tiden rör sig på samma höjd, eller djup som det också kallas. Man brukar säga att solen är grund under den varmaste halvan av året och djup under den kalla halvan. Bild ett visar Rodin när solen är grund, och bild två när solen är djup. Arkondor, som ligger på det norra halvklotet, har det varmast när solen är grund, medan södra halvklotet då har sin kallaste tid på året eftersom dagarna då blir kortare och avståndet till solen längre. När det blir snöe på norra halvklotet är det däremot gröne på södra halvan, då har solen blivit djup. Det tar ett år, 342 dygn, för solen att gå från djup till djup.

Ibland händer det att Rodins skugga faller över månen, då blir det månförmörkelse, och ibland kan månen hamna mitt för solen, varvid solförmörkelse inträffar. Förr trodde man att det var den Svarte som försökte släcka solen och än idag fruktar många för detta när det är solförmörkelse. Andra fenomen är stjärnor som inte är fixa utan rör sig fritt på himlen. Dessa är skärvor som slungades ut i rymden då den Svarte släckte månen. Det har hänt att dessa skärvor fallit ner på Rodin och åstadkommit stor förödelse. Somliga vetenskapsmän och även Athloner anser sig ha belägg för att månens bana kring Rodin inte är stabil utan förskjuts mer och mer. Den kommer enligt många att kollidera med Rodin vilket kanske skulle innebära slutet för allt liv. Andra menar att solen och månen kommer att kollidera, varpå Rodin skulle bli stenad till döds av eldklot och stora månskärvor. Om någon skulle överleva detta skulle denne ändock inte finna någon tröst, ty efter katastrofen skulle det endast vara en enda lång och kolsvart vinternatt intill tidernas slut.


De fixa stjärnorna som pryder Arkondors natthimmel har, till skillnad från sina rörliga fränder, alltid varit en symbol för hopp. Då den Svarte fick den första natten att falla så var dess himmel helt kolsvart. Inte ett enda ljus skimrade i dess täta dunkel. Men när den Svarte fjättrades så tände gudana en stjärna för var och en av de människor som fått sätta livet till i kriget mot den Svarte och hans horder. Många menar att om man lever ett rättfärdigt liv enligt ljuset så förenas ens ande med någon av stjärnorna då man går hädan. Vissa personer som varit mycket framstående i sitt liv kan till och med få en egen stjärna.

Stjärnbilder är något som det skrivs mycket om i både den heliga skriften Sirions vagga och krönikorna Arkondorrullarna. I dessa skrifter påstås det att det finns en stjärnbild för varje stor händelse i historien. Till exempel kan tas stjärnbilden Boken, som symboliserar Sirions vagga. De tre krusen är en symbol för de krus i vilka den Svarte inneslöt gudarnas kroppar. Stjärnbilden Tornet är självklart Athlontornet. Alla stjärnbilder som finns nu är således illustrationer i Rodins egen historiebok.

Man tror att nya stjärnbilder tar form allt eftersom viktiga saker sker i världen. Det har hänt att en gammal stjärnbild fått byta namn och betydelse efter det att en ny händelse anses ha varit viktigare än den ursprungliga. Stjärnfall inträffar helt enkelt då nya stjärnbilder tar form och därför vet man att något stort är i görningen då stjärnorna faller och tänds. Således kan man, om man har tur, se en stjärna tändas och på så sätt försöka lista ut hur den nya stjärnbilden skall se ut och vad den kommer att symbolisera. Förutom detta så är det alltså omöjligt att tyda framtiden genom att studera eller läsa i stjärnorna.

Stjärnorna sitter alla på stjärnsfären, det yttersta i rymden. Denna sfär anser vissa vara någon sorts glas, emedan vissa hävdar att det inte är någonting, utan att stjärnorna bara hänger fritt i rymden. Hur som helst så vet man att denna sfär sakta roterar. Stjärnbilderna går upp och ner precis som solen och månen. Men till skillnad från dessa så måste stjärnsfären ha två fasta punkter som den roterar kring. En av dessa upptäckte en man som satt vakt en stjärnklar natt under Det Stora Kriget. Han satt och tittade på den berömda Arkstjärnan och upptäckte snart att alla de andra stjärnorna rörde sig runt denna. Efter noggrannare studier kunde man fastställa att Arkstjärnan, som ligger rakt upp på himlen från Rodins nordligaste punkt sett, var ett av de nav kring vilka de andra stjärnorna roterar. Den andra stjärnan, som kallas Svartstjärnan, skall finnas någonstans långt i söder ovan det stora havet, dit ingen människa någonsin färdats.