FINNBOGEEnligt finnbogingarna själva var det de som bildade byn Askevall. Under åren har de hållit sig till sitt och försökt att inte bry sig om vad andra gör och säger. Deras historia är brokig och det är mycket svårt att följa deras släktled. Var och varannan vet inte ens namnen på sina mor- och farföräldrar. Man håller dock mycket hårt på att man är en gammal ätt och att den en gång var mycket mäktig. Mycket pengar fanns och de hade stort inflytande både i Ekebäck och grannhäradet Valla. Men detta ändrades under de mörka åren. Ätten blev splittrad och rikedomarna försvann. Det gjordes försök att samla ätten igen och bygga upp dess forna glans, men ödet ville annorlunda. En kvinna som hette Fjold lyckades samla det som var kvar av ätten runt sig. Hon fick dem att växa och lyckades sakta bygga upp rikedomen igen. Hon såg till att ätten höll samman och lät bygga en stor gård dit alla skulle flytta. Under flera år växte gården och så även högen med mynt i kistorna. Då uppdagades det att Fjold inte var av ätten Finnboge. Det blev stor förvirring och innan man hann fatta beslut om hur man skulle tackla detta försvann hon och med sig tog hon det mesta av de rikedomar som sparats. Det blev ett hårt bakslag för finnbogingarna. Det uppstod ett stort gräl om vems felet var och ännu en gång splittrades de. Flera gav sig iväg för att finna Fjold och de kom inte tillbaka. De flesta hade satt all tilltro till Fjold och stod nu på bar backe. Det blev en svår tid. Många började tigga och stjäla för sin överlevnad. Det var under denna tid som de lade grunden till sitt dåliga rykte. Detta är en stolt och sluten ätt. De värnar mycket om varandra och det beroende på att de är utstötta av alla andra ätter. De har väldigt låg status och blir mer betraktade som fä än som något annat. De är mycket envisa och de glömmer aldrig en oförrätt. Detta har lett till mycket bråk med andra närbelägna ätter. Allt som går fel eller av oförklarliga skäl försvinner skylls antingen på troll eller finnbogingar. Det är helt otänkbart att förmäla sig med en finnboging och de få som gjort så har fått mycket att förklara för andra. Inte heller att göra affärer med dem anses vara något man ska syssla med. För mindre än hundra år sedan bodde finnbogingarna ännu i Askevall. Dock började hatet och utfrysningen bli så allvarlig att ätten kände sig tvungna att lämna byn. De sålde all sin mark till den nyinflyttade ätten Aske för en billig penning och flydde till Fagerdal för att få vara i fred. Snart uppstod dock nya problem, ty i dalen bodde på den här tiden ätten Fura. Det dröjde inte många år innan Furorna inte längre stod ut med att ha finnbogingarna som grannar och de flyttade istället till Askevalls närhet. Fag erdal började snart kallas för det mer passande namnet Finnbogedalen. Det är inte många från Askevall som har varit där sedan Fura flyttade därifrån. Ryktena kring dalen och ätten blir därför fler och fler för var dag som går. Det behövs kanske inte nämnas att finnbogingarna fortfarande inte är välkomna till Askevall. I dalen har finnbogingarna sin egen lilla by. Den är inte så stor men det bor ändå många där. Dalen förser dem med allt från fisk till timmer. Där bestämmer en man vid namn Finnboge. Han är far till fler barn än någon annan i hela Arkondor. Detta har gjort honom mycket högt respekterad bland de sina. Att föra ätten vidare är det högsta enligt finnbogingarnas tradition, dock är det inte lika viktigt att man gör det med en och samma kvinna genom åren. Finnboge är en bister man som ofta är arg och sur. Dock sägs han vara rättvis mot de sina. Han har full kontroll på allt som rör dalen och finnbogingarna, och ingen ifrågasätter honom. Otäcka sanningar"Berätta mer pappa! Varför är finnbogingarna så fula då?" frågad den unge pojken. Starke-Tjodolf kliade sig på hakan och log. |