FÖRMÄLNING

I solens, kärlekens och grönskans månvarv, groe och gröne, sker de flesta förmälningarna. Båda parter skall vara i vuxen ålder och må icke vara fränder, ty detta är enligt lagen straffbart och enligt seden anskrämligt. Sådant sysslar endast de förskräckliga finnbogingarna med.

Då en kvinna blir vuxen, på sin sextonde synedag, kungör hennes föräldrar huruvida de ämnar välja en make åt henne eller icke. Numera är det mycket ovanligt att ofrälse väljer ut maken åt sin dotter, men seden, då föräldrarna förtäljer hur de ämnar göra, lever ännu kvar. Skulle det vara så att föräldrarna inte utser kvinnans make kan hon själv söka bland de oförmälda männen i bygden.

Då de tu unga så småningom fattat tycke för varandra är det övligt att kvinnan skänker pojken spåbandet, för att därmedelst visa att hon är redobogen att ingå förmälning med honom. Är han av samma förmenande som hon ordnar han så att han får träffa hennes föräldrar för att gilja.

Giljningen börjar med att den unge mannen högtidligt förtäljer att han kommit för att anhålla om dotterns hand, varefter han ber om att få prövas för att få visa sin duglighet och för att förvissa kvinnans föräldrar om att han är man nog för att uppbära hennes hand. Om har han erhållit kvinnans spåband bär han det kring sin handled för att visa föräldrarna att hon gett sin tillåtelse för en förmälning. Mannen prövas genom många och ingående frågor, ofta angående hans framtid och hans möjligheter att försörja en familj. När frågorna är avklarade anhåller mannen om sin älskades hand. Han har då att vänta sig ett av tre möjliga svar från hennes föräldrar:

Om flickan själv vill, ser vi inget hinder för att ni skall leva tillsammans, livet ut.
Dina uppsåt må vara goda, men vår dotters hand får ej bli din.
Dina uppsåt må vara goda, men vår dotters hand får ej bli din, dock kan bot och bättring visa sig dubbelt lönt!

Det andra innebär att föräldrarna motsätter sig en förmälning mellan mannen och deras dotter, och att han försuttit sin chans. Det sista innebär att mannen inte klarade prövningen denna gång, men att han om han förbättrar sig, kan komma för att gilja igen om ett månvarv.

Då giljningen är avklarad kommer de två familjerna överens om en dag då paret skall förmälas. Ryktet sprids bland släkt, vänner och alla andra som ämnar höra på, ty en förmälning är en fest till vilken alla får komma, vän eller ovän.

Ceremonin börjar redan på morgonen då de unga tu får sova ut ordentligt. Släkt och vänner beger sig till förmälningsplatsen för att under total tystnad feja och förbereda dagens festligheter. Då det är klart går kvinnorna för att hämta kvinnan och männen går för att hämta hennes blivande man. Detta brukar ske under mycken stoj och glam. Slutligen förs paret samman på förmälningsplatsen. Seden säger att det unga paret ej tillåts yttra ett enda ord, ej heller se på varandra, under hela denna tid. De andra männen och kvinnorna försöker dock göra allt för att förmå det blivande paret att göra så.

Därefter beger sig de yngre männen ut för att hämta björkris och de unga kvinnorna för att plocka blommor. Nu tillåts paret åter att tala, men det är sällan det finns tillfälle till det, ty vid det här laget brukar det hagla oanständiga kommentarer och skämt, liksom goda råd och lyckönskningar inför det kommande äktenskapet. Under tiden ordnar de äldre med bord och bänkar, och maten börjar förberedas.

Då alla kommit tillbaka binds två kransar av blommorna och en valvbåge av björkriset, under vilken paret skall stå under ceremonin. Kvinnan beger sig till tvagarstugan med sin mor och sin bringemor för att där få sig ett varmt bad, varefter hon kläs i den röda förmälningssärken. Då de kommer åter är det mannens tur att gå dit med sin far och åldermannen för att kläs i den vita särken.

När det är avklarat kan ceremonin vidta. Åldermannen och kvinnans bringemor ställer sig framför kvistvalvet under vilket paret skall stå. Därefter tar åldermannen till orda och talar om alla plikter och åligganden en förmälning och ett liv tillsammans innebär. Sedan frågar han kvinnans mor och mannens far om de tillåter förmälningen.

Vidare tar bringemor till orda och säger: "Bind nu era själar till en krans och fläta dem samman!" varpå paret sätter blomsterkransarna på varandras hjässor. Åter talar bringemor: "Bryt nu brödet och lev två som en!" Sedan räcker bringemor brytbrödet till den unge mannen som kvinnans mor bakat. Paret bryter det mitt i tu och äter det. Sedan säger bringemor och åldermannen i kör: "I ljuset skall ni i evig tid vara förenade." varefter någon låter bringa ljus över paret och förmälningen och paret kysser varandra. Ceremonin är därmed slut och festligheterna vidtar med mat, dryck, gåvor, tävlingar, lekar och skådespel.