TANKAR VID HUGGKUBBEN

Det tjänade ingenting till att gräma sig nu. Stor-Kurböle Beste ställde ifrån sig säcken med rovor vid huggkubben och plockade upp yxan. Han balanserade ett vedträ på kubben och höjde yxan för att sedan låta den klyva vedträet. Snart hade han en stor hög ved samlad runt huggkubben. Han höll upp och staplade veden mot husväggen och satte sedan igång igen. Hugga. Stapla. Hugga. Stapla.Stor-Kurböle var full av de tankar som hade väckts hos honom under mötet i ladan. Huggen blev allt våldsammare. Snart förlorade han sig i rytmen av att svinga yxan och trava veden. När Stor-Kurböle kände en hand på sin axel kom han på var han befann sig och blinkade vilset. Han torkade svetten ur pannan och vände sig mot Aslög Yxklyve som stod där och tittade på honom bekymrat.
     "Sådana där tankar är farliga, Stor-Kurböle. Att strida mot en herreman är som att spotta i motvind." sade Aslög. Stor-Kurböle ryckte till. Hade det synts så tydligt vad han tänkte? Så erinrade han sig vad man brukade säga om Aslög i byn, att hon kunde läsa människors tankar.
     "Men är vi många kan vi få vinden att vända!" grumsade Stor-Kurböle till svar.
     "Du borde lyssna mindre på Aske Svalting och ägna dig mer åt ditt arbete!"
Stor-Kurböle lät höra en ljudlig fnysning.
     "Det är vi som brukar jorden, det är vi som föder dem. Utan oss, vem skulle då så åkrarna?"
     "Där geten står bunden, där skall den beta. Ljuset satte oss på våra platser här i livet. Dessutom är en herreman bra så länge man gör honom till viljes." förklarade Aslög bekymrat. Stor-Kurböle hade långsamt börjat stapla upp veden som låg kluven på marken nedanför huggkubben.
     "Nå, stå du och beta på samma plats livet ut! Svalting har rätt, det kommer du inse så småningom, när jorden på din betesplats är utarmad och inget där längre växer." brummade han.
     "Svalting!" Aslög talte lågt, men tillräckligt högt för att Stor-Kurböle skulle höra.
     "Han må kunna tala väl och förvisso har han gjort mycket gott för byn, med det skall du veta, att mången man har honung i munnen men kniv i bältet!" Med de orden vände Aslög om och begav sig därifrån. Stor-Kurböle återgick till arbetet. Hugga, stapla. Hugga, stapla. Hugga, stapla. Tankarna vällde in i honom på nytt.