IRRITATIONEN VÄXER

Galdra Starke, som var Imes fru och av ätten Löve, var uppe vid Älvapöl och tvättade kläder med Edla Furfast av ätten Löve. De tvättade under tystnad tills Edla börade tala. Återigen tog hon upp vad som hänt senaste öle.
     "Ja, det var verkligen fruktansvärt. Det började med att jag kom in där på Aftonlyktan och försökte få Faste att inte dricka mer, för vi var tvungna att vakna tidigt nästa dag för att ta hand om mjölkningen. Men genast öppnade Starkad Store sin stora trut och började bråka och ropa något om att kvinnor alltid skall förstöra den lilla frid männen har. Jag drämde till honom med ett krus och alla männen skrattade åt mig. Det är otroligt förnedrande." Edla tog en paus och såg både arg och ledsen ut. Galdra såg på henne med en bestört min.
     "Men, vad hände då? Du gav väl tillbaka? Du kan väl inte låta karlslokarna stå oemotsagda!?" utbrast hon upprört och förolämpat.
     "Det ser ut som om det kommer att bli regn, men inte ännu. Mörkare väder är på väg. Det kommer inte att bli en rolig vinter i år. Kanske blir den kall och i ensamhet." sade Edla med bister röst och verkade ytterligt långt bort från sjön och vännen. Galdra verkade överraskad.
     "Vad menar du? Edla, sluta tala i gåtor. Jag förstår inte vad du menar. Blir det kallt i vinter? Hur kan du säga så?" frågade hon och förstod ingenting.
     "Nej, Galdra, det är inte så jag menar. Faste kommer nog inte att få en varm vinter. Om han inte kan hålla sig i kragen så får han allt hålla sig i brokorna." fortsatte hon och tog ett djupt andetag.
     "Vet du vad som hände sedan? De skrattade alla, åt mig och Starkad, och jag blev rasande. 'Faste!' vrålade jag och slet tag i honom.
     'Nu kommer du med mig!' Jag var rasande. Men vad hjälpte det? Han, Starkad och bröderna Tjodolf bar ut mig och kastade mig i ett kar med vatten." snyftade Edla.
     "Jag försökte att inte gråta, men det gick inte. Tårarna rann längs kinden, men då hade karlarna redan gått in för att fortsätta dricka igen." Galdra såg mycket upprörd ut, och försökte trösta Edla så gott det gick. Sedan gick de över till ett annat samtalsämne.
Några dagar senare sprang de tu samman på vägen till badet.
     "Du, Edla, jag har funderat på det du sade. om en kall vinter. Jag tycker det är en bra tanke, men det går inte om det bara är du och jag. Vi måste bli fler. Många fler. Det bästa vore om hela Askevall, hela Ekebäck, eller varför inte hela Vintborg, kunde vara med på det. Vi måste tala med kvinnorna. Vi får säkert många med oss, det är fler som har det som du." viskade Galdra upphetsat men så tyst hon bara kunde och Edla såg på henne.
     "Tror du verkligen det? Men det blir svårt för oss också. En kall vinter är en tråkig vinter. Att säga nej till kärlek är inte någon lätt sak. Jag har försökt förut."
     "Tänk på alla gånger han har förstört för dig, så är det inte så svårt." Galdra log ett cyniskt leende. Edla log tillbaka. Deras ögon avslöjade att planer för framtiden redan börjat ta form, men ingen av dem visste ännu helt vidden av dem.