RÄTTRÅDE

"Vidar och Aris Gode flyttade in till Askevall när barnen Aris, Valgerd och Visäte var i 20-årsåldern. De bodde först i grannhäradet Valla, bortanför Finnbogedalen. Där hade de sitt hem hos Vidars äldre broder, på familjegården. Då brodern dog bestämde sig Vidar för att söka sig ny mark. Han skickade så ut sina tre barn för att finna en bra plats för dem att slå sig ner.

Aris for åt söder, Valgerd åt öster, och Visäte styrde kosan mot norr, åt Ekebäck till. Barnen återvände snart med var sin näve jord varpå Vidar gav sitt tycke. "Din jord är bördig, Aris, men din jord, Valgerd, är ännu bördigare. Dock är de intet i jämförelse med din jord Visäte, den är den bördigaste av de trenne." Så kom det sig att familjen Gode for till Ekebäck och byggde sig en gård, Godhem."

Berättat av Tangband Gode

Ätten Rättråde har fungerat som Askevalls rättvisa ledare på många plan. Vill man ha råd frågar man en Rättråde, vill man ha goda händers hjälp frågar man familjen Gode och vill man få gehör för en bra åsikt så bör man vända sig till Tangband Gode, Askevalls ålderman.

Rättrådingarna är arbetsamma och flitiga, duktiga med det mesta, men inte för den skull särskilt uppåtsträvande. De är ganska nöjda med vad de har och snålar inte med mat och dryck till gäster. Brestebaneätten och Rättråde har alltid haft lite svårt att komma överens, Tangband Gode och storbonden Amund Gulle är ett bra exempel, ett groll de ärvt från sina fäder. I övrigt har Rättråde gott anseende hos de flesta, medan Lodbrok och Fura alltid stått Rättråde närmast. Det är med andra ord en sävlig ätt som kommer bra överens med de flesta, och om någon ätt i Ekebäck kan kallas för sakenliga och opartiska så är det Rättråde. Det är ingen slump att det är en rättråding som är ålderman i Askevall.

Rosin Starke är Tangbands yngre syster, förmäld med Starke-Tjodolf av ätten Aske, och vida beryktad för att hon ofta, eller möjligen alltid, reagerar skarpt och mycket personligt på orättvisor. Några gånger har hon uttalat sig högt och eldigt i ladan på något av byråden på tinge om det orättvisa faktum att bara män får sitta i byalaget, givetvis till männens förtret och inte utan att arga röster höjts. Hon är ganska högljudd, får saker gjorda och är en god talare och får många fränder och vänner med sig. Är det någon som får fart på karlarna så är det Rosin. En rättråding av sitt slag.

Godeförbannelsen

"När familjen kom till Ekebäck var de tre oförmälda barnen alla i rättan ålder för att finna sig en livsvän. För Aris och Valgerd gick det sorglöst och smidigt, ty de var båda händiga och trevliga töser. Aris fann sig en man från Brestebaneätten och Valgerd förmälde sig med Lojte av ätten Lodbrok. Visäte, som även han var begåvad och omtyckt, gjorde ett mindre sorglöst val när han blev förälskad i Ingimod av ätten Lodbrok, Valgerds makes syster. Ingimod var beundrad av alla män i trakten för sitt lynne; lugnt och säkert, för sin begåvning; händig och handfast, för sin skönhet; fyllig och vacker, för sin tanke; snabb och rättfärdig och inte minst för sin tunga; kvick och fräck. Många var de män i häradet som giljat till henne, men utan att lyckas vinna hennes hand. Ingen man tycktes vara henne värdig, och hennes föräldrar höll henne kort. Dock verkade det som om hon äntligen skulle bli förmäld, då den rike Lojte Gulle av Brestebaneätten hade mottagit hennes spåband. Förmälning var redan i sinnet förberett av moder och fader.

Men Visäte lyckades fånga Ingimods blickar, och genast blev de tu förälskade. Ingimod bröt trolovningen till Lojte och förmälde sig utan dröjsmål med Visäte efter att ha förlett sina föräldrar att få välja sin make själv, ty de trodde blåögt att hon skulle vilja förmäla sig med Lojte. Att det inte blev så var till stor förargelse för hennes mor och far, då Lojte och många andra av de som tidigare giljat till henne varit både rikare och klokare män än Visäte. Till störst vrede var det dock för Lojte Gulle själv. Det sägs att han ogin och svårmodig sökte upp en trollpacka. Lojte vädjade till trollpackan att hon skulle låta ofärd drabba parets avkommor i sju led. I gengäld skänkte han häxan den brudgåva som han skulle förärat Ingimod. Och så blev det. Olycka har drabbat Visäte och Ingimods älsta son sedan dess."

Ur: Godeförbannelsen