Dahlen

Hjortar

Av: Patrik Oksanen

Status: Självstyrande och autonomt principat som erkänner riksföreståndaren Edarins överhöghet.
Styre: "Monarki" under prins Peder I Stolte.
Befolkning: ca 160 000-200 000, varav omkring ett tusende nordbor.
Huvudstad: Dahlen, omkring två och ett halvt tusende invånare.
Övriga städer av betydelse: Varli, omkring ett tusen invånare.
Näringar: Fiske, fårskötsel, gruvbrytning och på senare år handel
Vapenfärger: Röd och vitt, med fiskarna inverterade.
Inbördeskriget i korthet: Ställde sig först neutral och förklarade självstyre. Anslöt sig till prins Edarin år 628, och trädde öppet in i kriget i allians med Nars ätt år 629.
- Dahlen, Dahlen, Dahlen, o du älskade karga land med vindens frihet, havets sälta och bergens stolthet. Jag önskar blott jag hade dräpt några fler troll.
Dahlens störste hjälte, Kyran Trolleskalle, på sin dödsbädd vid 87 års ålder.

Längst ute på Aralanthas sydöstra hörn ligger Dahlen, klämd mellan Kenodrimbergen som tryckt ihop sig vid kusten för att hinna nå himlen innan de stupar ut i Chelmiahavet och havet. Klimatet är kyligt och fuktigt. Havsströmmarna är kalla, till skillnad från Aralonds varma strömmar. Bergen gör att landskapet ger ett kargt intryck och få områden är bördiga nog för åkerbruk. Det är framför allt i Svartåns dal, som förövrigt givit Dahlen namnet Dahlen, som huvudnäringen är åkerbruk. Dessutom finns det åkermark i västra delarna av Dahlen. Bergssluttningarna och kullarna lämpar sig väl för fårskötsel, och havet är rikt på fisk. Det gör att fisk och får är basnäringarna i Dahlen.

Dahlen måste importera en del säd och lyxvaror som vin, kryddor och tyger. I gengäld är bergen rika på bl a ädelstenar. Utan de ädla stenarna skulle inte Dahlen vara känd i stora delar av världen. De utsökta diamanterna, smaragderna och topaserna som kommer från detta karga land gör att talessätt som "Som att krossa en sten från Dahlen" och "Skönare än en Dahlensten" används på olika håll i Aralantha.

Historia

Området som idag är känt som Dahlen har varit befolkat länge. Hur länge vet ingen. De första som var sprungna ur Nars rike kom till Dahlen kanske hundra-hundrafemtio år efter utvandringeän. Det rörde sig då bara av mindre skaror som av olika anledningar sökte sin lycka så långt bort det gick att komma. Är 204 då konung Edarin mördades av Bodvar flydde ett antal män lojala män undan illgärningsmannens räckhåll. Några gick i exil i Randersmark, andra sökte sig till rikets yttersta utposter - där Bodvars makt var ringa eller rent av obefintlig. Absalon Askersson Klinte från södra Noedren tillhörde de som varit sin konung trogen. När han kom till Aralond i den yttersta södern hörde han talas om bosättare många dagars seglatser österut. I spetsen för sin familj och sina anhängare, däribland en man från ätten Hammarvall*, seglade Absalon österut i fyra skepp. Enligt legenden landade han i mynningen av Svartån, och slog sig ned där. Idag ligger staden Dahlen där, och på platsen för Absalons gård ligger nu borgen Klinteborg. Efter några smärre bråk med de tidigare bosättarna kom man till en lösning där Absalon utsågs till hövitsman för Dahlen, samtidigt som han garanterade Dahlenbornas rättigheter. Denna unika kompromiss kom till stånd 209 e u.

Efter två dussin år i Dahlen upptäckte man att Kenodrim inte bara var kala berg som rymde troll och annat otyg, utan också ädla stenar. När den rättmätige konungen Stigfinn tillträtt lät den åldrade Absalon sända efter en mängd bergsmän för att få igång brytningen. Stigfinn blev intresserad, och när jarlaämbetena inrättades blev Dahlen ett jarldöme. Sedan den dagen har Dahlen styrts av familjen Klinte med varierande framgång och popularitet. Det var nära att ätten försvann från Dahlen under prins Peders farfars tid. Den sturske jarlen Peder Svarte vägrade då att sända trupper till konungen under kriget mot Naronien. Det upprörde Gladoron som efter sin fars död hade ärvt kronan. Efter ett stormigt möte i Aralond 555, som resulterade i det berömda ediktet om Dahlen, förklarade jarlen sig och bad om ursäkt. Rent praktiskt innebar detta att jarlen fick krypa på knäna genom hela jarlasalen i Aralonds borg och att en betungande straffskatt sändes till Aahren. Inför framtiden kom man överens om att Dahlen ej behövde sända mer än tolv rotar till konungens bistånd, om denne begärde så. Mer än så skulle inte Gladoron begära, bara skatterna betalades i tid varje år, och om trupperna som lovats kom då han kallade.

Närhistoria

Även om Gladoron snabbt glömde ediktet 555 levde förödmjukelsen kvar i Dahlen. Nordbornas ankomst till Aralond gjorde att jarl Absalon insåg att Dahlen måste klara sig själv vad som än hände i framtiden. Han lade ned mycket tid på att göra jarladömet självförsörjande i basnäringarna, och förstärkte fästningarna i staden Dahlen. Dessutom rustade han upp vårdkasesystemet och uppbådens organisation. Relationerna med kungahuset försämrades ytterligare då Absalons son jarl Peder mötte prins Edarin 625 vid Tuves jarlakröning. Dessutom sprack en tilltänkt äktenskapsallians med Tuves jarl, något som bidrog till att Daählen isolerade sig ytterligare.

Stämningarna i Dahlen var inte särskilt starka för Nars ätt när Mornam gjorde sin kupp, och lät döda kung Gladoron. För jarl Peder var tillfället utmärkt att förklara självständighet. I ett möte med adel, allmoge, kyrka och borgare utropades Peder till prins av Dahlen, och att Dahlen nu styrde sig själv.

Samtidigt hotade en katastrof runt hörnet. Nordborna höll på att drivas ut, och inför risken av invasion såg Peder snabbt till att nå lösning som gynnade båda sidor. Prins Peder skickade sin förste rättsman Regil Rättdömme och sin härold Tora Silfernatt till Aralond. De erbjöd nordborna att slå sig ned på Österö och Ljusterö utanför Varli, full frihet att styra i sina egna angelägenheter på öarna och garanterad försörjning, mot att ställa upp i försvaret av Dahlen om en fiende skulle hota. Nordborna, hårt pressade av Aralonds upprorsmakare accepterade.

Emellertid hade sympatierna i Dahlen börjat svänga till förmån för Nars ätt igen. Nyheterna om Edarins förbittrade kamp i väster gjorde att jämförelser med Stigfinn blev populära. Dessutom öppnade alliansen med nordborna upp möjligheter till kontakter och handel med Randersmark.

Vintern 628 tog sig prins Edarin i hemlighet till Dahlen, där mötte han prins Peder, företrädare för adeln och nordborna. Efter långa förhandlingar och diskussioner slöts en pakt. Prins Peder lovade att gå med i kriget mot Mornam efter ett års förberedelser. Dessutom erkände prins Peder prins Edarins överhöghet som riksföreståndare av Aralantha. I gengäld erkände prins Edarin Dahlens speciella status inom riket som autonomt - och därmed även Peders prinstitel.

När Edarin seglade sin här med alvskeppen till Aralond slöt prins Peder upp med Dahlens folk och nordborna. Efter Aralonds befrielse har prins Peder haft en ställning hos Edarin motsvarande drots. Det är prins Peder som med framgång skött de civila göromålen som handel och att tillse härens kvarter. Prins Peders kanske största framgång är att han bidragit till att den viktiga handeln med salt från Aralond kommit igång igen. En ny saltled via Dahlen till Randersmark har tagits i bruk. Något som inneburit ett uppsving för framför allt Varli. Nu när vi skriver år 632 har prins Peder för en tid återvänt till Dahlen där han har rustat trupper för att bistå de Edarintrognas resning i Tuve. Ett uppror som han i lönndom bistått med vapen och träning, och kronan på verket är att prins Peder lyckats trolova sin yngsta syster med jarl Edar av Tuve.

Frälse

Dahlens adel är liten och ganska svag. Det finns tre friherreätter, det fjärde friherredömet styrs av ätten Klinte. Dessa har under sig sex-sju landriddare. En blygsam summa om man jämför exempelvis Chelmar, där har friherrarna i snitt en bit över 100 000 undersåtar, medan i Dahlen styr friherrarna över omkring 40 000 människor.

Allmoge

Folket har sedan Absalon garanterade folkets rättigheter år 209 e u haft en stark ställning. Ett lagmannaväsen finns uppbyggt vid sidan av adelns domsrätt. De få gånger adeln, och ätten Klinte, har försökt att köra över folket och avskaffa en del av dess privilegier har fullt uppror varit hotande nära. Det har alltid varit frälset som backat i det läget.

Kyrkan

Dahlen är ett eget blotarskap i Aralantha. Huvudtemplet ligger i staden Dahlen. Av tradition har kyrkan i Dahlen hämtat en större del av prästerskapet från folket jämfört med övriga Aralantha. Det har gjort att kyrkan i konflikter mellan allmoge och frälse ofta tagit den förstnämndas parti. I Dahlen har vanerna en stark ställning, Njord, Freja och Frej har alla rika kulter. Bland asarna är det främst Tor som dyrkas av folket.

Seder & Bruk

Dahlenborna är präglade av sitt klimat, ett ogästvänligt och hårt klimat. Det har gjort folket till ganska bistra, stolta och sega - samtidigt som man lärt sig att vårda livets få glädjeämnen. Det göra att det finns många legender och att det finns några helgdagar som inte firas i övriga Aralantha. Vid mer lättsamma tillfällen förbyts den yttre kärvheten till ett varm och muntert inre. På den andra söndagen i vetri infaller Kyran Trolleskalles dag. Traditionen säger att det var på denna dag som Kyran nedlade sitt första troll vid blott 9 års ålder. Med åren skulle det bli otaliga dräpta troll, men vad som är sant eller inte sant om denne märkliga man är det idag ingen som vet. För att fira denne hjälte ordnar man stora kalas då man bjuder in släkt och vänner. Att som utomstående bli inbjuden till ett Kyran-kalas är en upplevelse. Här dricks det friskt, och man berättar legenderna och sjunger balladerna om Kyran ända in på de sena morgontimmarna.

Den andra stora inhemska festdagen är den trettonde i havating. Då firas det lugnare att Absalon Askersson Klinte och hans följeslagare anlände till Dahlen. På kvällen bjuder ätten Klinte av tradition på ett stort gästabud för att hedra sin anfader.

Dahlen och Varli

Dahlens största stad heter som bekant Dahlen. Det är en märklig stad som till stor del är byggd i grottor på bergssluttningarna. Bergen är fyllda av droppstensgrottor, vilka någorlunda lätt låter sig omvandlas till bostäder (om än aningen fuktiga). I en del grottor har man murat väggarna, i andra hänger bonader, medan man på flera ställen har byggt träväggar för att bättre bevara värmen. Staden har mängder av slingrande serpentinvägar och längs dessa syns av bebyggelsen oftast bara gavlar med portar, murade direkt mot berget. I botten av dalen rinner Svartån som mynnar i Dahlenviken. Staden har ett större torg, Svartåtorget, och där brukar kommersen vara livlig på handelsdagar. Stadens främsta näringar är ädelstenshandel, där man har ensamrätt i hela Dahlen, hantverk och kyrko- och prinsadministration.

Stadens befästningsverk består av murar i sten och pallisader på de ställen där berget inte utgör en naturlig fästning. Längst ute i Dahlenviken ligger två torn som skyddar staden från sjösidan. Dessutom ligger själva jarlaborgen på en imponerande klippa längs inseglingen till hamnen. Borgen är inte särskilt imponerande i sig, den består av en hög barfred som omges av en mur, ett mindre porttorn, två runda torn och ett fyrkantigt torn.

Några värdshus i Dahlen är kända av resenärer från andra orter, dessa är särskilt Den Glade Bergsmannen och Svanen. Det förstnämnda är ett känt, och glatt, tillhåll av tillresta gruvmän som vill slå runt medan Svanen är stadens förnämligaste värdshus. Kända tavernor är Skriande Galten, Trolleskallehuset och Prinsens Stop (omdöpt 627 från Konungens Stop)

Varli var länge att betrakta som ett större fiskeläge med lokal handel i norra Dahlen. Men den uppvaknande handeln till Randersmark där nordborna seglar genom Norra marsken till Storfall har gjort Varli till en allt viktigare handelsplats. Här lastas varor om från nordbornas drakar till koggar som seglar vidare till Aralond. Och genom ett beslut från prins Peder måste all salthandel gå genom staden där den omlastas - något som gett stora skatteintäkter till prinsen. Dessutom har Varliborna upptäckt att deras fisk utgör en ganska attraktiv vara i södra Randersmark. Därför har flera salterier i Varli börjat att växa upp. Den tilltagande rikedomen har gjort att staden på kort tid växt till 1 000 invånare, och att jordvallen äntligen fått sin träpallisad. Staden är nu en smältdegel med starka inslag av nordbor och köpmän från Aralond och Randersmark.

Varlis äldsta och bästa värdshus är Åtta Glas, där värden Martiki Enhand kan servera mjöd enligt ett flerhundraårigt familjerecept.

Spelade personer

Prins Peder I Stolte

av Dahlen av ätten Klinte

Titel: Prins, tidigare jarl
Född: 595
Civilstånd: ogift
Prins Peder är en lugn, men slug härskare. Han är känd för att vara en politisk mästare i balansgång, och vad hans egentliga övertygelse är finns det få som vet. Peder är en duglig administratör, men när det gäller att leda truppstyrkor överlämnar han det åt andra. Det finns de i Dahlen som är oroade över att han ännu är ogift, och att tronföljden därför är osäker.
Spelad av Patrik Oksanen vid jarlakröningen i Tuve 625.

Nanna Teigonsdotter

Svartenhielm

Titel: riddare
Född: 605
Civilstånd: ogift
Nanna är Teigons yngsta barn och enda dotter. Hon följde i sina bröders fotspår och tränades i krigets kall. Som 16-åring sändes hon till Chelmar för att bli väpnare hos jarl Ekewald. Hon följde med under det andra fälttåget mot Naronien där hon fick lära sig mycket om krigskonsten genom att hon som en av jarlens tre väpnare hade tillträde till flera stora krigsråd. Efter freden kom hon tillbaka till Chelmar och dubbades till riddare under Stormidsommar. Efter riddarslaget for hon hem till Dahlen. När inbördeskriget bröt ut fick Nanna i uppgift att mönstra och utbilda Svartenhielms trupper, som hon sedan förde befälet över då hennes bror Erad fungerade som stabschef. Efter Aralonds fall ingår Nanna även i prins Peders personliga stab.
Spelad av Maria Dahlström på Tumult i Tuve.

Haravi Långe

Titel: blotare
Född: 573
Civilstånd: ogift
Haravi Långe utsågs till blotare efter Dahlens omtumlande kyrkomöte, då blotarskapets gudamän möttes. Det visade sig att en av gudamännen tidigare låtit mörda bl a Haravis företrädare, och under mötet giftmördades ytterligare två gudamän. Illgärningsmannen avrättades och det var Haravi som fick försöka bygga upp en i grunden skakad kyrka i Dahlen. Haravi Långe erkänner Derion Dahl i Borgevid som överstepräst och andlig ledare. Ett val som inte var särskilt svårt då de tjänstgjorde tillsammans i Dahlens tempel åren 598-600.
Spelad av Björn Bejerfjord på Kyrkomöte i Dahlen 625.

Historia

Jarlalängd

Absalon Askersson (209) 238-250
Asker Absalonsson 250-263
Absalon Askersson den yngre 263
Edarin Askersson 263-265
Absalon Edarinsson 265-280
Meeralen Absalonssdotter 280-285
Edarin Absalonsson 285-315
Lohrinda Edarinssdotter 315-382
Absalon Heinulfsson 382-390
Edarin Absalonsson 390-425
Edarin Trolle 425-463
Absalon Edarinsson 463-500
Asker Röde 500-522
Absalon Trinde 522-549
Peder Svarte 549-589
Absalon Pedersson 589-620
Peder I Stolte 620-

Tidslinje

204 Bodvar tar makten i Aralantha
206 Absalon Askersson Klinte flyr från Noedren
207 Absalon når landar i Svartåns mynning. Skärmytslingar
med tidigare bosättare.
209 Absalon utses till hövitsman och garanterar folkets rättigheter.
231 Ždelstenar hittas i bergen.
238 Kung Stigfinn instiftar jarlaämbetet. Absalon blir jarl.
263 Absalon Askersson d.y. dräps efter ett gräl med sin son.
343 Kyran Trolleskalle föds.
352 Kyran dräper sitt första troll.
370 Ett stort antal ädlingar från Dahlen stupar i de stora sjökrigen. Däribland jarlinnans fyra söner.
374 Krig mellan Aralantha och Naronien. Ergim Sigurdson kämpar med stor heder för konung och rike.
430 Kyran Trolleskalle dör.
555 Konflikten mellan jarl och konung löses genom ediktet om Dahlen. Jarlen betalar straffskatt, men behöver hädanefter ej sända mer än en hop om 240 man till konungens här.
599 Nordmännen slår sig ned i Aralond
626 Mornam griper makten i Aahren.
627 Peder proklamerar Dahlen oavhängigt Aralantha. Nordmännen kommer till Dahlen.
628 Peder allierar sig med Edarin av Bergen.
629 Dahlen deltar i invasionen av Aralond.
632 Trupper under prins Peder går över gränsen till Tuve för att "befria" två friherredömen i sydöstra Tuve.