Hjältar i Edarins här

Hjortar

av Patrik Oksanen

Den här sammanställning upptar viktigare, och oviktigare, hjältar som slåss eller har slagits för prins Edarin. Personerna presenteras i ungefärlig ordning efter rang och ställning.

Gillome Earedhel, prins av alvfolket
Han kommer och går, och det är inte alltid som människor förstår. Prins över det gåtfulla alvfolket från Feodras djupaste berg är Gillome. Han har vistats många (människo)år bland människor. Gillomes främsta vän är Sigurd, och deras äventyr i den Gyllene Hjortens orden är numera legender.
Gillome ställde sin flotta och sitt folk på prins Edarins sida för att kämpa för det goda. Efter att Aralond säkrats drog alverna sig tillbaka.

Sigurd son av Bue, jarl av Aralantha och prins Edarins ställföreträdare
Sigurd var en gång jarl av Aralond, men då han sällan var i Aralond utsågs han av den gamle konungen Gladoron till jarl av Aralantha. Bland de hävder som funnit ett rum i Erborigens historia kan nämnas att Jarl Sigurd har försvarat Tiria mot lomberna, fört randerskt befäl vid Triti, nedkämpat den onde magikern Zaffra och försvarat Noedren mot Mornam. Jarl Sigurd tog över befälet när prins Edarin sårades, och har lett försvaret av Aralond med framgång. Jarl Sigurd lämnade Aralond efter att prinsen tillfrisknade och begav sig norrut.

Peder Absalonsson Klinte, prins av Dahlen
Under sin tid som jarl har Peder gjort flera lappkast som förvånar. Först varma förbindelser med kungamakten, men efter ett möte med prins Edarin 625, då denne inrättade jarlen av Tuve i sitt ämbete, blev det kyligare. Därefter total neutralitet när kuppen kom och utropandet av suveränitet. Sedan upplåtandet av mark till nordborna och allians med prins Edarin.
Peder är en beräknande furste. Och hittills har han kommit ut med mer vinst än förlust. I Dahlen är Peder känd som en hård, men rättvis karl. Jarlen har stärkt sin makt på adelns bekostnad. Framför allt har han lierat sig med de starka grupper av bergsmän och fåraherdar som finns i Dahlen.
I prins Edarins här har Dahlens folk haft en tillbakadragen roll. Peder har mest fungerat som administratör på områden som förnödenheter och upprätthållandet av lagar. Prins Peder ingår i Aralonds råd.

Jarl Dana av Chelmar, rikets första härförare, friherre av Verdfeldt och Väpnare i Väster.
Dana är den äldsta och ogifta dottern till friherren av Verdfeldt i sydvästra Chelmar. Redan hösten 626 anslöt hon sig i spetsen för sin åldrade faders styrkor till prinsen. Sedan har hon visat sig ovärdelig i råd och dåd. Danas stora taktiska kunnande och hennes mycket goda kännedom om Chelmar förde henne snabbt i en ställning som Edarins främste härförare. Det var Dana som lade upp planerna för det lyckosamma fälttåget 627. Under 628 sårades hon och var borta under en lång tid. När hon återhämtat sig hamnade hon i hetluften på en gång. Hennes första uppdrag var att planera hävandet av Jalums andra belägring. Det var ett uppdrag som blev en stor succé.
När prinsen lämnade Chelmar utsåg han Dana till sin ställföreträdare i Väster. Efter segern vid Arenäs 629 utsågs Dana som tillförordnad jarl av Chelmar året därpå. Jarl Danas styrkor befriade staden Chelmar strax före midsommar år 631.

Arin Falk, jarl av Feodras (död 628)
När Gladoron föll var Arin den första jarl att betyga prins Edarin sin trohet. Han rustade sitt folk och drog i strid. Men mot både Aahren och Aralond fick han svårt att värja sig. Arin stupade i slaget vid Rislid. Han efterlämnade en duglig maka och två barn.

Eliana Falk, jarlinna av Feodras
Efter sin makes död var det en självklarhet för Eliana att ta över styret i det hårt ansatta jarladömet. Som dotter till en friherre i det bördiga Noedren vet hon vad som krävs av en borgfru, hon har sannerligen visat att hon klarar det också. Under hennes ledning har Feodras trupper rest sig från nederlaget vid Rislid för att till en början slå tillbaka de tidigare så framgångsrika Aralondiska styrkorna. Med hjälp av Torskåren skördade Feodras stora framgångar i början av 629, med intagandet av Setvi som höjdpunkt.

Knut Båtfare, jarl av Noldria (död 630)
Båtfare i Noldria har i alla tider varit förknippat med krig mot Tere. Den gamle Knut är inget undantag. Under Gladorons tid var han känd som en av de stora krigshetsarna på kungens rådslag. Men när inbördeskriget bröt ut i Aralantha var han inte den första att dra i krig. Jarl Båtfare, som blivit gammal, hade förlorat det mesta av sin kraft, och av rädsla för Tere höll Noldria sig länge passiv. Efter hand insåg han, efter påverkan av sin son Eirk och landriddare Höghäll att Noldria måste ta en mer aktiv del i kriget.

Eirk Båtfare, jarl av Noldria
Erik Båtfare var som arvtagare en stark förespråkare för att Noldria skulle engagera sig mer i kriget. Men efter att han tillträtt som jarl har han visat att han vandrar i sin fars mer försiktiga fotspår.

Jarl Henrik av Odels, friherre och kapten i Chelmarorden
Den åldrande riddar Henrik har brokig historia bakom sig. När kuppen bröt ut var riddar Henrik av Oxsala Slott kapten i Chelmarorden, och han var en av de få som överlevde stormningen av templet i Chelmar. Han flydde tillsammans med överstepräst Derion Dahl. När denne var i säkerhet for Henrik till Noedren och slogs till slutet. Därefter bestämde sig Henrik tillsammans med några andra riddare att förödmjuka Mornam vid den årliga torneringen Midsommarkransen. Henrik slogs som Tor och vann. Mornam försökte snärja Henrik genom att erbjuda en friherretitel. Men Henrik kom ur fällan genom att svära trohet till kungen av Aralantha, och inte till Mornam. Därefter skyndade sig riddar Henrik att bege sig till prinsen och svära denne sin trohet. I prinsens här förde riddar Henrik befälet över Torskåren, som bl a har kämpat vid Meldar, Jalum och Setvi. År 630 utsågs han av prins Edarin som tillförordnad jarl av Odels, och ska enligt ryktena befinna sig i Odels.

Anund Kare, nordbornas ledare
Anund är bror till den mördade jarlen Thorgeir Kare av Aralond som undanröjdes år 626. Det är Anund Kare som nordbornas ledare och han ingår i Aralonds råd.

Asgerd Vedersdotter, blotare av Chelmar
Utnämnd till blotare av Chelmar 631.

Karsten Grå, blotare av Aralond
Grå till det yttre, men färgstark i det inre. Karsten Grå är av nordmannastam och präst. Han flydde till Dahlen i samband med Aralonds fall och bekrigade Stormfararna i Aralond. Efter återtagandet av Aralond utsågs Karsten Grå till blotare. Karsten Grå ingår i Aralonds råd.

Lomena Sorgtung av ätten Drak, friherre och faneförare
Lomena Sorgtung stammar från en urgammal echarätt och Arneds nybyggare. Lomena har fått sitt namn av de olyckor hon upplevde som mycket ung. När Edarin tog Aralond förde hon sitt husfolk till prinsen för att ställa sig i tjänst hos honom. Lomena Sorgtung av ätten Drak belönades med att utses till förare av Aralonds första ryttarfana. För sina fortsatta insatser för Nars ätt har Lomena upphöjts från landriddare till friherre. Lomena Sorgtung ingår i Aralonds råd.

Nerina Nordangård av Meldar, friherre och riddare
Det var Nerina Nordangård som förhandlade fram vapenstilleståndet med Odels, och för sina insatser i förhandlingarna dubbades Nerina Nordangård till riddare av Aralantha av jarl Dana av Chelmar. När Nerinas far avled utsågs Nerina till friherre av Meldar.

Arnt Ulvagrå av Natt, landriddare och härförare
Arnt leder Feodras styrkor i fält. En gång i tiden var det Arnt som lärde Arin Falk ridderskapets grunder, och det var Arnt som dubbade den unge jarlen. När Gladoron drog i strid mot Naronien år 619 var det Arnt som ledde Feodras trupper. Men efter slaget lade den trötte, gamle kämpen svärdet åt sidan för att tillbringa sin ålderdom med ro på godset i södra Feodras.
Men gudarna hade annat i beredskap. När Arin Falk stupade vid Rislid tog Arnt ned sitt svärd från platsen ovanför eldstaden och erbjöd jarlinnan sina tjänster. Efter den dagen är det den gamle Arnt som leder Feodras styrkor i fält.

Adela Örnvinge, landriddare och härförare
Meldars trupper har i kriget letts av Adela Örnvinge.

Joar Hendersson av Arenäs, riddare och faneförare
Dana av Verdfeldts högra hand är Joar Hendersson. Hendersson är en plikttrogen och duglig soldat. Han är nitisk i sin tjänstegöring och djärv i strid. Från början var Hendersson kapten i stadsvakten i Meldar, men han kom under prinsens befäl då han deltog i undsättandet av Jalum 626. I slaget vid Arenäs 629 spelade han en framstående roll, och dubbades av friherrinnan av Verdfeldt till riddare av Aralantha.

Jorm Hrolfsson Höghäll, landriddare
På gränsen till Tere, i Aralanthas yttersta hörn ligger landriddarskapet Höghällen. Under 100 år har 62 stormningsförsök gjorts, och det är den miljön som fostrat Jorm Hrolfsson Höghäll. Han förlorade sin fru i barnsängen, hans fästmö och hans föräldrar har dödats av Tere.
Jorm Hrolfsson Höghäll är en legend i Noldria för sina hämndraider in i Tere. Han är känd som en vildsint bärsärk som förmår att ta fram det bästa av sina män. Men efter slaget vid Stangerpasset var han en bruten man, och han återvände med resterna av Noldrias trupper året därefter - utan att inhämta tillstånd från varken jarl Båtfare eller jarl Dana av Chelmar.

Eron Ersson Tride, budbärare av svärdet
Eron är riksföreståndarens lojale och pålitlige närmsta man. Han är en ärrad veteran som nu vid snart fyrtio år inte har sin ungdoms armstyrka, men väl av erfarenhet som han har förvärvat i sitt landsgenomkorsande yrke. Han har troget följt prinsen genom kriget och sällan vikit från hans sida. Erons roll i hären var under en tid omdiskuterad. Det var när jarl Sigurd styrde under den tiden som prins Edarin svävade mellan liv och död. Eron och Sigurd drog inte riktigt jämnt. Eron Tride lämnade under en tid sina uppgifter i hären och ägnade sig istället helt åt att försöka bygga upp den raserade budbärarorden. Men när prinsen tillfrisknade och Sigurd lämnade Aralond återupprättades Trides ställning. Eron Ersson Tride ingår i Aralonds råd.

Jorund Morgongåva, riddare av Chelmarorden
En (ö)känd hetsporre. Men, med erfarenheterna från åtta större krigskampanjer har ändå Jorund Morgongåva blivit mer eftertänksam som ledare i fält.
I Edarins här har han varit sedan hösten 628, dessförinnan slogs han i Noedren. I Noedren grundade han Torskåren som han tillsammans med riddar Henrik förde från drabbning till drabbning. Därefter kämpade han i midsommarkransen tillsammans med riddar Henrik, Eron Silvermåne, och Hrapp från Randersmark.
Jorunds uppväxt i Dahlen och år bland nordborna i Aralond gjorde att han användes i Sigurds närhet under stormningen av Aralond. Efter intagandet av Aralond och Sigurds övertagande av hären har Jorund fått fler befäl. Först i kampanjen för att skydda Aralond 629 och sedan i Chelmar 630 och 631. Riddar Jorund föll i fiendehänder vid Tunmar 631 och sitter fängslad enligt uppgifter i Tuve. Innan Jorund kom till Aralantha för att kämpa för Nars sak var han överstepräst Derion Dahls handgångne man.

Thorstein Ulvdräpe, skeppshövding
Erfarenhet, både till sjöss och till lands, har gjort Thorstein till en oumbärlig kapten i jarl Sigurds led. Thorstein Ulvdräpe är känd för många bedrifter. En var att föra sin strandade besättning från Aralonds kust till Chelmars berg för att kämpa med prins Edarin. En annan bedrift som det ofta talas om i staden är Thorsteins insegling i hamnen , visserligen kostade den honom ett par fartyg men det priset var det värt. Efter Aralonds stormning har Thorstein främst rensat upp kusten västerut från Mornamsfästen. Thorstein Ulvdräpe ingår i Aralonds råd.

Hader Ogilsson Otterberg, friherre av Hellon
Hader var friherresonen som räddade prins Edarin under sin broders förräderi, och som tack för det fängslades han i Chelmar. Först när jarl Dana befriade staden släpptes Hader ut efter fem långa år. Jarl Dana utsåg Hader, efter att han återvunnit hälsa och själsstyrka, till friherre av Hellon.

Aldor Irrfärdur Räv, riddare av Aralantha och Wenheim
Från början köpman och hedersriddare av Wenheim, men kom att under 631 att spela en avgörande roll för jarld Danas framgångar i Chelmar. Den Aldorianska frikåren - värvad av riddar Räv - blev tungan på vågen i kampen om staden Chelmar. För sina insatser dubbades riddar Räv till riddare av Aralantha av jarl Dana av Chelmar i yolatid 631.

Ergon Storhammar, riddare av Chelmarorden och riddare av Aralantha och härförare
Övertog befälet över Torskåren år 631.

Joel Eiriksson Vinterstjärna, riddare av Aralantha
Joel Vinterstjärna är av folket, men har förtjänat sina sporrar och sin rang. Han har blivit en av jarl Båtfares främsta rådgivare i taktiska frågor, och det är han som är hjärnan i Noldrias stab.
När Båtfare skickade Jorm Höghäll till prinsen i spetsen för 3000 man ville Båtfare ha ett komplement till Jorm –  därför fick Joel Vinterstjärna följa med. Hans främsta uppgift var att få Jorm att besinna sig och att stå för eftertanken. Som person är Joel lite sävlig, kanske lite för sävlig för att komma från Noldria. Men efter Stangerpasset där Noldrias kår nästan helt tillintetgjordes försvann sävligheten och eftertänksamheten när Noldrias kår vände hemåt.

Alinda Stormfare, frihetskämpe
Som brorsdotter till upprorsjarlen Olduin Stormfare hade Alinda en ställning vid hovet. Denna ställning utnyttjade hon till att öppna Aralonds portar för prins Edarin. Istället för att stanna kvar i Aralond och fortsätta att spela en ledande roll valde Alinda att resa norrut. Om orsaken till den brådstörta resan cirkulerar många rykten.

Ragnheidur Elofsdottir, gudaman till Friggs ära
Ragnheidur är överstepräst Derion Dahls sändebud i Aralantha. I land som hör till Mornam verkar hon utan att synas. Hennes främsta uppgift är att få kontakt med präster som är kvar i Aralantha, men som ändå är den mördade översteprästen Ar och hans efterträdare Dahl trogna. I Aralond hade hon översteprästens uppdrag att installera en ny blotare.

Duenar Tyrspräst, gudaman till Tyrs ära
Duenar är snart fyrtio år och en ärrad kämpe från Feodras berg. Han har vistats i Noldria och kämpat mot Tere i många år. I prinsens här är han fältprästen som går runt och ger kämparna Tyrs hand. När striden sedan börjar står han sida vid sida med kämparna och slåss för prins och Nars ätt.

Eova Bergshök, fanemästare och fanflyktare
Från Noldrias berg kommer den härdade krigsveteranen Bergshök. Redan som barn slogs hon mot Teres härstyrkor. I förvirringen på Nebreon 619 tog Bergshök över befälet för en liten styrka och sedan dess har hon lett trupp. I Edarins här är hon känd för att vara en furie strid. Bland sina soldater är Bergshök känd för att vara en krävande ledare. På hösten 628 utsågs hon till fanemästare, efter den stupade Gunnlaug, av prinsen själv. I stormningen av Aralond hade hon en framträdande roll. Men efter ett par månader i Aralond lämnade hon sin post. Efter ett halvår kom hon tillbaka och mottog sitt straff - livstids förvisning från Aralantha.

Illona Roddardotter, faneförare och fanflyktare
Utslängd hemifrån efter ett gräl med sin far drog Illona i fält vid fjorton års ålder. Hon deltog vid Nebreon och därefter har hon levt som soldat. När kuppen skedde fanns Illona i tjänst hos jarlen av Aahren, men hon deserterade så fort hon kunde och anslöt sig till Edarin. Illona är främst en god bågskytt, men kriget i väster har även avslöjat goda ledaregenskaper. Eova Bergshök gjorde henne till chef för en av rotarna, och när Eova befordrades så fick Illona ta hand Eovas fana. Illona Roddardotter försvann från Aralond samtidigt som Eova Bergshök, och kom tillbaka med henne. Illona Roddardotters straff blev också livstids förvisning från Aralantha.

Eron Silvermåne, riddare av Naronien och Aralantha
Ädlingen från Borgevid är långt hemifrån. Under furstarnas tid bekämpade Eron makten såsom riddare av Heimdalls flamma, en asatroende underjordisk orden. När Naronien befriades med hjälp av Aralantha har Eron fortsatt sin kamp mot ödestron och ondskan. Av sin vän Jorund Morgongåva blev Eron övertalad att följa med ned till Aralantha och kämpa mot Mornam. Tanken är att återgälda litet av den tacksamhetsskuld som det fria Naronien har till det fria Aralantha. Eron Silvermåne deltog i Midsommarkransen 627 och i prinsens här red Eron Silvermåne med riddar Henrik och Torskåren. För sina förtjänster i kriget har Eron Silvermåne dubbats till riddare av Aralantha av jarl Sigurd. Men Eron tröttnade på kriget i Aralantha när hans ordensbröder i Heimdalls flamma och vättar bundna till Eron personligen råkade i drabbning i Meldar. Han begav sig efter det norrut, enligt ryktena var det nog tur eftersom varken Nerina av Meldar eller Dana av Chelmar uppskattade att Eron släpat in vättar på Aralanthisk mark. Eron Silvermåne är dessutom förlovad med jarl Meiron av Odels syster.

riddar Ask Villeson Slaghand, riddare av Aralantha
Förlorade under 630 Verdfeldts kärnland till jarl Oxblod av Chelmar. Fråntogs befäl efter den händelsen, men återupprättade sin ära vid Tunmar, där han förövrigt tillfångatogs.

riddar Rodrik Sidonsson Nerdrik, riddare av Aralantha
Från början soldat och rotemästare i hären, organiserade upproret i Tunmar och belönades med riddarslaget. Rodrik Sidonsson försvann i samband med Mornams återtagande av staden.

Arnur Kem, randersmarkare
Arnurs ödestrådar har fört honom från Njarkas fängelsehålor till Aralonds stränder. Genom en trohetsed direkt till översteprästen över Erborigien, Derion Dahl, har Arnur kommit att följa chelmarriddaren Jorund Morgongåva. Arnur Kem är känd i Torskåren som en hård drillare, vilket bakfulla junkrar fått erfara. I strid är Arnur duglig och snabb. I dryckesslag är han törstig och bullrig. En gång lär han ha supit en trupp Mornamssoldater under bordet för att sedan dräpa deras befälhavare. Arnur Kem lämnade hären i Aralond strax stormningen. Hans uppdrag var att för jarl Sigurds och Jorund Morgongåvas räkning rapportera om vad som timades vid Kamors Stenar i Naronien, den plats där dvärgakonungen Dvalin samkallade den Gyllene Hjortens orden i slutet av sommaren 629. Därefter är Arnur Kem försvunnen.