Erdamaar

Hjortar

Av: Tobias Amnell

Status: Mornams sedan kuppen.
Styrelse: Jarldöme under jarl Bolme
Befolkning: 300 000
Huvudstad: Erdamaar 5000 invånare
Övriga städer av betydelse: Khanmar, färre än 500 invånare
Näringar: Tobaksodling, jordbruk, fiske, fårskötsel, (tidigare även myrmalm och järnhantering)
Vapenfärger: Guld och blått, svart yxa.
Inbördeskriget i korthet: Den tidigare jarlens son fängslade sin far och tog makten. Khanmar förblev lojalt och intogs först efter blodiga strider. Magiker och alkemister i Erdamaar dödades eller fördrevs. Våren 632 anfölls Erdamaar av prins Edarins trupper från Aralond, men de slogs tillbaka.

Erdamaars äldre historia

Erdamaar har inte en lika gammal historia som Aahren eller ens Åtuna. Dessa trakter befolkades nämligen först av folk från väster (alltså trakten kring Aahren). Detta skedde först efter den egentliga utvandringsepoken, alltså omkring femtio år efter Aahrens grundande.

Gradvis röjdes Söderskogen, som på den tiden var i det närmaste förbunden med Järnskogen, upp för att ge plats för åkrar och fält. Trakten väster om Aahren var nästan orörd av människor, inte ens Echarerna hade tagit detta land i bruk utan Aahrens folk var de första att odla det. Helt obefolkat var det dock inte, men vilka folk som bodde här är glömt i krönikorna. Antingen dog de ut helt eller så blandades de fullständigt med folket västerifrån.

De två betydelsefullaste orterna i jarladömet, Erdamaar och Khanmar härstammar från den här tiden, men exakt när de grundlades är inte klarlagt. Hur som helst var bägge betydelsefulla städer i början av tvåhundratalet och Erdamaar blev sätet för en av Stigfinns jarlar.

Erdamaars nyare historia

Erdamaars historia är innehållsrik och skiftande, men kanske inte särskilt omvälvande eller intressant utanför jarladömet. Skälet till detta är ganska enkelt, staden ligger långt från Aahren, gränsar inte till något grannland, är inte någon knutpunkt för handel och producerar inte någon livsviktig vara.

Kanske är det denna relativa avskiljdhet som lockade magiker och alkemister att slå sig ned i staden. Men var det lugn och ro de sökte, misstog de sig nog. Erdamaars folk är nämligen känt för att vara lite bråkigt. Befolkningen tar gärna till gatorna för att uttrycka sitt missnöje över brödpriser, fängslandet av någon populär person eller dylikt.

Jarladömets andra stad, Khanmar var en gång i tiden minst lika mäktig som själva jarlasätet. Det var i Khanmar som tobak först odlades. Detta, tillsammans med fisk från Derons sjöar, gjorde Khanmar rikt och mäktigt. Konkurens från Erdamaar, där jordarna visade sig mer lämpliga för tobak, minskat fiske och härjningar av svartlusen i tobaksodlingarna skapade stora problem i Khanmar från omkring 560-talet. Under början av sexhundratalet var Khanmar reducerat till en laglös, fattig skuggbild av sin forna glans.

Ekonomi och handel

Sett till ytan är Erdamaar ett mycket stort jarladöme. Men eftersom större delen av denna yta utgörs av det gigantiska Digerträsk, blir den betydelsefulla marken ganska liten. Områdena mellan Khanmar och Erdamaar, och även något österut, är dock bördiga och flitigt odlade, vilket gör att jarladömet ändå har en ganska betydande befolkning.

Utan tvekan är tobaken Erdamaars viktigaste gröda, den betalas nämligen i reda pengar och efterfrågas i hela världen. Endast Khanmar var förr en konkurrent, men numera är Erdamaar ensamt om detta.

Förr utvanns också myrmalm ur Digerträsk, men detta har blivit allt mindre lönsamt och är nu i praktiken helt övergivet som näringsfång.

Utveckling sedan kuppen

Redan före Mornams kupp hade jarl Aaron Bolmes son Olvar börjat ta över jarlaskapet från sin åldrande far. I detta stöddes Olvar av Mornam som uppmuntrade sonens tilltag. Men den gamle Aaron upptäckte att något var i görningen och började inse att hans son var i färd med att förbereda en statskupp. Innan Aaron han stoppa sin son slog dock Olvar till och slängde sin egen far i tornet. Olvar spred senare ryktet att fadern var död, och med sex år i tornet för en gammal man är det möjligt att det numera också är sant.

Olvar hade dock inte gjort några förberedelser för att säkra maktövertagandet i reseten av jarladömet. Så till de flestas förvåning blev det den dekadenta rövarstaden Khanmar som längst bjöd motstånd mot kuppmakarnas trupper. Ända fram i havating våren efter kuppen höll lojalisterna i Khanmar ut. Men de måste till sist ge sig och jarl Olvar Bolme tog hämnd genom ett blodbad som i stort sett utplånade Khanmar som stad.

I staden Erdamaar ställdes den nye jarlen inför upprörda innevånare och risk för folklig resning. I det läget lyckades han skickligt föra över missnöjet till magiker och alkemister som utsattes för hårda förföljelser och även avrättningar för uppdiktade anklagelser. Jarl Bolme lyckades på så sätt rädda sin egen position genom att utse syndabockar, och folket lät sig luras.

Erdamaar har därefter fortsatt vara oroligt, med spridda missnöjesyttringar. Men jarl Olvar Bolme har visat sig vara skicklig på att avläsa och styra folkets åsikter. Därför har han hittills klarat sig bra, men har heller inte kunnat vara något stabilt stöd för Mornams makt.

Våren 632 anfölls Erdamaar av en här från Aralond som hade marcherat landvägen genom Söderskogen och det väglösa landet i Digerträsks kant. Anfallet kom överraskande, men kunde slås tillbaka av en jarl Bolmes och jarlinnan Grips gemensamma trupper som just då fanns i staden.