Om gudarna och Nar

Hjortar

Förord

Asatron i Erborigien är inte helt densamma som den fornnordiska asatron. I Erborigien blandas asarna i en kyrklig organisation som påminner om den medeltida kyrkan. Asatrons främste profet _ Nar, har också starka drag av en fridsfurste, nästan en Mahatma Gandhi-figur. En annan viktig skillnad jämfört med den riktiga asatron är att det är ytterst ovanligt att offra djur till gudarna. Den vanligaste offergåva är mjöd, säd eller pengar.

Det finns tolv gudar som dyrkas som de främsta, även om det finns stora skillnader mellan olika gudar. Övriga asar och asynjor kan dyrkas lokalt i vissa områden, men inte samma omfattning som dom"tolv stora". Det går att jämföra med den medeltida kyrkan med all helgondyrkan, där dyrkan varierade från Gud, via Jesus och jungfru Maria ned till det lilla lokala helgonet S:t Eskil.

Arla i urtid
fanns ingenting
ej sand eller hav
ej svala vågor;
jord fanns icke
ej ovan himmel,
ett glupande gap -
men gräs fanns icke.
Nars bok, första kapitlet

Före Nar var en tidsålder då människan var kuvad i rädsla för det förutbestämda. Präster som sades kunna påverka det förutbestämda tog mat från bonden och byte från jägaren. Sådan var också tiden när Nar föddes. När Nars moder låg havande kom det till hennes säng några märkliga kvinnor med hög resning och ädelt utseende. De var dock dolda i kåpor och avslöjade inget om vilka de var. De visade inga yttre tecken på värdighet, tvärtom var de ofta sysselsatta med enkla göromål, som att spinna. Spinnandet till trots, omgavs de alltid värdighet och ett sken. Det var som en inre höghet inte helt kunde döljas bakom det enkla. Förutom kvinnorna kom också en kortväxt man, fyra fot lång, men med anselig axelbredd.

Dagarna gick och Nars moder och fader började vänja sig med det underliga sällskapet. När Nar föddes sjöng kvinnorna mässande sånger som gav kraft. Den lille mannen tog genast hand om barnet och bar ut det ur huset till föräldrarnas förvåning. Då han återvände var han blek och tårögd. Mannen beklagade för modern att hennes son var blind, och överlämnade honom. Samma dag lämnade den lille mannen och kvinnorna Nars moder och fader. En månad senare återkom den lille och överlämnade två smycken till modern som hon skulle ge till sin son som tröst var hans lyte. Det ena smycket var en amulett, det andra en ring. Sedan sågs den lille mannen aldrig mer till, och Nar växte upp, obekymrad om sitt lyte.

Nar visade tidigt prov på att ha goda gåvor i sitt förstånd. Han gav råd till sina föräldrar hur gården skulle skötas, och till byborna hur tvister skulle biläggas. Det var inte konstigt att hans namn var Nar, som på fornnaronska betyder visdom.

När Nar kom upp i femtonårsåldern var han redan vida omtalad som en klok man. Han ansågs vara en stor tillgång för bygden och var djupt respekterad av alla. Det var i denna tid som Nar började söka ensamheten i skogarna, han vandrade vida omkring och sökte lugnet och skönheten. En dag återvände han senare än brukligt. Hans föräldrar såg genast att något hade hänt med sonen. Och Nar erkände att dagen bjudit honom annat än väntat, men han berättade aldrig vad.

Efter detta började Nar att berätta för bönderna att det fanns en fruktbarhetsgud som gav åkrarna rikare skördar. Om någon annan sagt samma sak skulle han drivits från byn, men Nar lyssnade man på. Den förste att lyda Nars råd var Nars fader som gav gåvor till den påstådde guden. Och se - hans skörd blev märkbart rikare. Fler gjorde sig då avbilder av Herren och gav gåvor. Och se - böndernas skördar blev goda.

Inom några år hade alla i trakten förkastat det förutbestämda och dyrkade Nars fruktbarhetsgud. Prästerna blev dock rädda, då de såg sin makt brytas. De samlade därför folk från fjärran trakter för att driva bort Nar och hans gud. När folket berättade för Nar om den hotande faran, steg han upp och talade. Han sade att när de väl lärt känna den rätta guden för åkerburket så hade deras skördar blivit rikare. Om de nu lärde känna den sanna och rätta segerguden, Den Höge, och offrade till honom så skulle allt gå väl i striden. Desperata av hotet och villiga av tron på fruktbarhetsguden gjorde folket som Nar sade. Inom kort hade Nar en skara kämpar och bönder. De hade alla offrat till den Höge och svurit sig tillhonom. Nar förklarade att om de skulle falla i striden så skulle de upptagas i Den Höges egen hird, de skulle få sitta i gudahallen och dricka den Höge och hans skönsjungande döttrar till.

Segern var given och fienden flydde efter några timmar. Så blev Nar omtalad och aktad även utanför sin egen bygd. Efter hand sökte så många människor sig till Nar att deras tält bredde ut sig och bildade en hel stad. Här berättade Nar om gudarna, och vid denna tid hade även Tor och Freja uppenbarat sig för honom..

Många av de som kom till Nar för att höra hans råd medförde stora gåvor till tack, vilket gav Nar en enorm förmögenhet. Denna använde han till att bygga hus åt sig och sina lärlingar. Husen blev alltfler och och ständigt större. Snart låg här en stad, Borgevid, den första staden i världen.

Vid denna tid hade Frigg, Njord, Brage och Idun uppenbarat sig för Nar.

Hela den trakt som förkastade ödestron och slöt sig till Nars gudar, kallades Naronien. Det var en stor trakt som det tog veckor, ja månader att resa genom. Det var ett härligt och spirande land, där tvister bilades av visa domare, jaktbyte och skörd fördelades av lärde äldstar. Kämpar fick allt mindre att göra och drevs till slut bort. Skalder tog deras platser vid större gårdar och förevigade i sånger sina herrars givmildhet och raskhet.

Vid denna tid hade också Balder och Höder uppenbarat sig för Nar.

Men så hotades Nars rike, som inte längre hade några kämpar. Och Tyr uppenbarade sig för Nar och visade honom var han skulle söka den främste av kämpars ätt. Så skickade Nar efter Nerod och hotet blev värjt. Efter detta fick kämparna, tack vare Tyr, åter plats i Nars rike, sida vid sida med skalder och lärda.

För att tidigt kunna värja Nars rike mot liknande hot uppenbarade sig Heimdall, gudarnas väktare, för Nar. Därmed kände Nar tolv gudar. Åren förflöt och när Nar insomnade efter en lång ålders höst lämnade han ett gott rike till sin son, som var den som fick leda folket. Med tiden kom uppgiften att känna gudarna och leda folket att delas. I Aralantha fick detta till resultat att det fanns en överstepräst i Nars anda och en konung av Nars blod.

Nars bok

Nar berättade under sina många år historier ur Gudarnas liv, vad de gjort, vad de kommer att göra, hur de vill att människor ska leva, och mycket, mycket annat. Dessa berättelser lät Nar nedteckna i slutet av sin levnad i vad som kom att kallas Nars bok. Nars bok är kyrkans främsta urkund, tillsammans med de tillägg Nar själv gjorde och de tolkningar som präster senare gjort av skrifterna.

Skapelsen

I begynnelsen fanns Muspelheim i söder, fyllt av ljus och en eld, samt Nifelheim i norr med snö, is och kyla. Mellan dessa sträckte sig ett gap av stor tomhet, Ginnungagapet. När hetta och köld möttes framträdde jätten Ymer under den smältande isen. Ur Ymers ben kom de första av köldjättarnas ätt. Ymer livnärde sig på mjölken från en ko, Audhumbla - som i sin tur levde på att slicka salt från isblocken. Detta gav i sin tur upphov till en man vid namn Bure. Bure fick en son, Bor, som fick tre söner, Oden, Vile och Ve. Dessa tre dödade Ymer, och alla köldjättar, utom en drunknade i Ymers blod.

Av Ymer formade Oden och hans bröder människornas värld, av blod blev hav och sjöar, av tänder och ben blev klippor och stenar. Av Ymers skalle gjorde de himlavalvet, och de placerade fyra dvärgar att bära upp himlen. I denna nya värld skapade gudarna en plats avgränsad med Ymers ögonbryn, kallad Midgård. På en strand gjöt de liv i två trädstammar, Ask och Embla. Gudarna skänkte dem ande och förnuft, rörelseförmåga och de fem sinnena.

Nu skapade gudarna Tiden, och satte Natt och Dag att köra kring himlavalvet i snabba vagnar. Två vackra barn, Sol och Måne sattes också att färdas över himlen. Men de måste köra fort ty de förföljs av en ulv som vill uppsluka dem. Den dag då ulven slukar Sol är Ragnarök kommen.

Yggdrasil

Mitt i världen växer ett stort träd, en mäktig ask som kallas Yggdrasil. Dess grenar och bladverk är så väldigt att det sträcker sig över jorden och himlen tillika. Tre rötter ger fäste åt den stora stammen; en finns i asarnas rike, en i köldjättarnas och en i Hel. Under roten i jättelandet finns Mimers källa, vilkens vatten skänker vishet och kunskap. Källan vaktas av Mimer, vis i rådslag. Under roten i asarnas land finns ödets källa, Urds brunn. Här samlas gudarna varje dag till rådslag för att bilägga tvister och diskutera gemensamma frågor. Den sista roten sträcker sig till Hel där den ständigt skadas av ormen Nidhögg, och andra onda varelser som gnager och förgiftar.

Asgård

Asgård är gudarnas land. Hit kommer de som tror på gudarna, och som levt gott. I Asgård ligger olika områden och boningar som Valhall, Folkvang, Himinbjörg, Breidablick, Trudvang och Bilskirne.

Hel

Hel är de dödas boning. En kall, fuktig och mörk plats. Hit kommer de som tror på något annat än gudarna, och de som levt med att förstöra gudarnas värv. Hels härskarinna är Hel, dotter till Loke. Gudarna slängde Hel ned i underjorden, i fallet skadades hennes kropp så att ena halvan är vanställd med en blåaktig färg. Den andra hälften av kroppen är normal, dock med ett bistert utseende. Hel när ett flammande hat till gudarna och smider tillsammans med sin fader Loke planer på gudarnas fördärv. På en strand i Hel byggs skeppet Nagelfar, av döda människors naglar. Skeppet är ohyggligt stort och på Ragnaröks morgon ska Nagelfar segla på sin sista seglats med Loke i fören. Det är därför goda asatrogna skär naglarna vid begravningar av de som man misstänker kan hamna i Hel. Hels boning är borgen Eljudne vars tröskel heter Fallfördärv, och vars säng heter sjukläger. I Hel äter de döda svält och dricker törst. Ingången till dödsriket vaktas av den vedervärdiga besten Garm, en väldig blodbröstad hund vars skall genljuder i dödas öron.

Ragnarök

Allt det människorna känner ska en dag förgås. En morgon skall jorden skälva, Loke bli fri och segla på Nagelfar, Ulven slukar Sol, Muspelsönerna kommer ridande, Bifrost rämnar, Heimdal blåser i Gjallarhornet för att varna gudarna, Gullinkambe gal.

Oden samlar sina skaror till strid, men Midgårdsormen vältrar upp ur havet och fnyser etter över hela Vigdris slätt där slaget skall stå. Fenrisulven sliter sig och rusar fram i ett vanvettigt angrepp. Allfader möter ulven, men båda förgås i striden. Tor svingar Mjölnir till bane för ormen, men förgiftas av bestens etter och vacklar blott tre steg efter bragden. Heimdall och Loke möter och förgör varandra. Muspelsönerna sprider eld och död. Jorden rämnar och sjunker i havet.

S¢l t‚r sortna,
s¡gur fold ¡ mar,
hverfa af himni
heidar stjörnur.
Geisar eimi
vid aldurnara,
leikur h r hiti
vid himin sj lfan.
Sol syns svartna,
nu segnar jord i hav,
strålande stjärnor
störtar från himlen;
elden brusar
med bolmande rök,
det slår höga lågor
mot himlen själv.
Ur Nars Bok

Men några gudar ska överleva Ragnarök, främst bland dem Balder och Nanna. Tillsammans möter de en ny dag:

S‚r h£n upp koma
ödru sinni
jörd £r ‘gi
idjagr‘na.
Falla fossar,
flygur örn yfir,
s  er   fjalli
fiska veidir.
Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
ljuvligt grönskande,
forsar faller
där flyger örnen
som far och fångar
fisk i fjället.
Ur Nars Bok

Dyrkan

Nars lära finns spridd över hela Erborigien, och dyrkas av de allra flesta. Undantagen är till exempel ödestroende, zaardras, ulvhednar och druider. Dyrkan varierar i seder och bruk över världen. I vissa trakter betonas andra sidor av gudarna starkare än på andra håll i världen. Dyrkan betraktas som något vardagligt. Många har en gudastaty stående i ett hörn i hemmet, och kan man går man till templet för att blota ett par gånger i månaden. I städer kan det ske oftare. I ensligare trakter där det finns få tempel har byarna ofta gudastatyer uppställda i en lund, dit kommer en kringresande präst då och då för att hjälpa byborna med bloten.

Frälsning

I Nars kyrka (också vanligtvis omtalad som den Höges kyrka) tror man att man kommer till den gud man svurit sig till mest. Detta sker oftast helt naturligt. Många bönder håller Tor eller Frej högst, köpmännen har Njord närmast pungen och härskare har vanligtvis Oden som sin främste.

Valet av gud är ett individuellt val som oftast bekräftas i en ceremoni i ett tempel. Teoretiskt kan man också ändra sig ett obegränsat antal gånger, men i praktiken håller de flesta kvar sig vid en och samma gud under hela livet. De som av någon anledningen förnekar gudarna kan om de levt ett gott liv förövrigt komma till Höder. En asatroende är inte automatiskt garanterad inträde i gudarnas värld efter döden. Till exempel tror inte prins Edarins anhängare att Mornam kommer till Valhall, hur mycket han än har svurit sig till Odin. Detta gör att den erborigiska föreställningen skiljer sig från den i de fornnordiska sagorna, där enbart de som fallit i strid kommer till Odins sal Valhall.

Icke-tro

I Aralantha, och andra länder som har Nars kyrka, är icke-tro inte ett brott. Det är alltså inte kätteri att förneka gudarna eller att hävda att dessa inte existerar. Däremot är det kätteri att försöka organisera sådana uppfattningar. Det gör att det alltså inte är brottsligt i tanke eller ord ta avstånd från gudarna, men att det är brottsligt att försöka organisera en icke-tro hos en större grupp människor.


Gudar

Nar lärde känna tolv gudar, som alla uppenbarade sig för honom i olika skeden av hans liv. Dessa anses ha en högre rang än andra asar, som uppenbarat sig senare, eller som bara finns omnämnda av de tolv första gudarna. Det är också bara till dessa tolv gudar en präst kan viga sig. Nar lärde också känna gudarnas eviga fiende, Loke.

Oden är den främste av gudar och hövding i Asgård. Han är även känd som den Höge, Allfader, den Enögde och Stridens fader. Oden är son av Bor och sonson av Bure. Oden är gift med Frigg och är fader till flera barn, däribland Tor och Balder.

Oden är den visaste av alla gudar, en visdom fick då han offrade sitt ena öga för att få dricka ur Mimers brunn. Dessutom har Odin druckit av Suttungamjödet, inspirationens mjöd som vaktades av jätten Suttung. Jämte Brage är Oden asarnas främste skald. Oden vet allt som har hänt och som kommer att hända. Och det var även Oden som fann den hemliga visdom som finns i runor. Detta uppenbarade sig för honom i visioner efter att han hängt nio dygn i världsträdet, offrad åt sig själv:

Jag vet att jag hängde
i vindomsusat träd
i nio hela nätter
sårad med uddstav (spjut)
åt Oden given
själv åt mig själv.

Jag fick ej njuta horndryck
ej heller bröd -
jag spanade noga nedåt
runor tog jag upp.
ropade och tog,
nu föll jag ner ur trädet.
Ur Nars Bok

Oden är också den enda manliga gud som besitter kunskap i sejd, något han lärt sig av Freja. Sejdkunnandet gör att Loke vid ett tillfälle kallar Oden för omanlig. Oden kan dessutom liksom Loke och Freja skifta hamn, dvs byta gestaltning.

Det är Oden som bjuder fallna som dött tappert i härslag, och som vigt sig till honom, till fest var afton i Valhall. I Valhall sitter Oden i högsätet Lidskjalf från vilken han kan blicka ut över alla världar och se vad som händer. Dessutom har Oden till sin hjälp två korpar, Hugin och Munin. Oden representerar även det mystiska i form av mirakler och andra övernaturliga ting. Han färdas på sin åttahovade häst Sleipner, vars moder var Loke och fader hingsten Svadilfare. I strid svingar Oden det mäktiga spjutet Gungner. Oden är en ståtlig gud som är nära förbunden adeln, i motsats till Tor som är böndernas beskyddare. Oden dyrkas framför allt av härskare och jarlar. Det är dessutom bara präster som är vigda till Oden som kan bli överstepräster.

Namnet Oden antyder sejdförmågan, Oden betyder "den extatiske rasande". Se även Od.

Tor är Odens äldste son och har Jorden som moder. Tor är oerhört stark och kör en vagn dragen av två bockar, Tanngnjost och Tanngrisner. Tor äger tre dyrgripar; hammaren Mjölner som nedlägger vättar och krossar klippor, ett styrkebälte, Megingjord, som dubblar hans enorma kraft och järnhandskar med vilka han griper den väldiga hammaren. Tor åstakommer åskan när han far fram i sin vagn över himlen. Tor är Asgårds främste kämpe och den som skyddar gudarna mot anfall från jättar. Tor är böndernas beskyddare och uppfattas också som orättvisornas bekämpare. Detta gör att Tor dyrkas som en av de tre stora.

Tor är en enkel person som har ett väldigt temperament och en enorm smak för mjöd och mat. Tor, till skillnad från de andra gudarna som rider, går till fots när gudarna håller ting, orsaken är att ingen häst bär den väldige Tor.

Tor är gift med Siv, och har barnen Magne, Mode och Trud. Tor bor i Trudvang där hans vackra borg Bilskirne ligger. Det finns många historier om Tors äventyr, såsom när han hämtar hem sin stulna hammare från Trym - tursarnas drott. Jätten Trym krävde Freja som brud för att lämna tillbaka hammaren, gudinnan vägrade så klart och hennes föraktfulla fnysning fick hela Asgård att gunga. Heimdall föreslog istället att Tor ska klä ut sig i bruddräkt och som sådan tar han sig till Trym och dräper denne när de två ska vigas samman. Ett annat äventyr är när Tor fiskar Midgårdsormen, men Hymer blir rädd över fångsten och kapar linan. I Ragnarök dräper sedan Tor och Midgårdsormen varandra. Tor betyder "dundraren".

Frej (eller Frö) är son till Njord och av vaners ätt. Frej är den som ger solsken och regn, torka och bördighet. Det är Frej som har makten över det växande, framför allt sådd och skörd. Han har även sin hand över hästarna och andra djur.

Frej är gift med jättinnan Gerd, som han förälskade sig i när han blickade genom världarna då han satt i Odens högsäte Lidskjalf. På sin tjänare Skirners initiativ friade Frej till den undersköna Gerd genom att skicka Skirner med en häst och Frejs svärd som gåvor. Men Gerd nekade giftermål till en början, efter att Skirner hotat med hemska förbannelser gav Gerd med sig. Och efter nio nätter mötte Frej Gerd i den tysta lunden Barrö. De som gör en förening liksom Frej och Gerd gjorde kan vänta sig goda skördar.

Frej har flera tjänare som Skirner, Byggver och Beila. Dessutom äger han skeppet Skidbladner, färdigställt av dvärgarna, som kan vecklas ihop och stoppas i en pung. Frejs boning är Alfheim och där finns galten Gullinburste och hästen Blodughofi.

Frej var den första som visade sig som Nar, och Frej dyrkas framför allt av bönder i fråga om skörd och djurens fruktbarhet, även om han inte har ställning som böndernas skyddsgud. I sin egenskap som Nars första gud och som fruktbarhetsgud räknas kulten av Frej som en av de tre stora, jämte Oden och Tor. Frej betyder "herren".

Balder är son till Odin och Frigg. Han är den fagraste av alla, och den mest berömvärde - både vis och ömhjärtad. Balder står för hopp och rättvisa, det ädla, det rena och det vackra. Gudarna, och särskilt hans moder Frigg, månade så mycket om Balders liv, att de beslöt att avkräva alla djur och växter en ed om att aldrig skada Balder. Så skedde också, men de glömde en liten obetydlig växt, misteln. Loke utnyttjade detta i en listig plan. Han övertalade Höder, som var blind, att skjuta en mistelpil mot Balder, som därmed fick sitt banesår. Hans maka Nanna dog av sorg. Asen Hermod fick uppgiften att rida till Hel och försöka lösa Balder ur Hel, något som ska ske om alla levande väsen gråter för guden. Men Loke i jättekvinnan Tökks skepnad vägrar. Balder väntar nu tillsammans med sin maka Nanna i Hel på Ragnarök, efter vilken Balder ska uppstiga och härska över världen. Balder tillhör en av de mest omtyckta gudarna, och det blotas ofta till hans ära. Det är också vanligt att Balderspräster agerar lagmän och sakkunniga vid hov och ting. Balders boning är Breidablick och hans namn betyder "Herren".

Brage är skaldernas och viskonstens gud. Han är berömd för sina vackra visor och sin vers. Brage sägs ha nedstigit till Erborigien, och nöjd med det han såg skänkte han till människorna ett horn, som nu förvaras hos Skolan för Skalder och Lekare i Aahren _ vars skyddsgud han är tillsammans med sin maka Idun. Brage är även känd för att vara en fåfäng gud, och de i rusigt övermod avgivna löften som druckna män avger kallas ofta Bragelöften. Ett annat tillfälle för Bragelöften är vid kungabegravningar då högtidliga utfästelser om framtida stordåd avges. Brage är son till Odin och jättinnan Gunnlöd, som vaktade skaldemjödet. Brage är gift med Idun, och välkomnar på Odins vägnar fallna kämpar till Valhall.

Freja är Njords dotter. Hon är kärlekens och den mänskliga fruktbarhetens gudinna. Till henne vänder man sig då det gäller kärlek, giftermål och barnafödsel. Omsorgen om barnen delar hon dock med Frigg. Det var Freja som förde sejden till Asgård, och det var hon som lärde Oden att sejda. Freja kan byta skepnad till en falk, något hon gör då hon i extasen färdas i den övernaturliga världen. Freja har även en krigisk sida som krigsgudinna och kampens beskyddarinna, och det sägs att hon välkomnar fallna kämpar till salen Sessrummer i sin boning Folkvang, som betyder Härlägrens fält.

Freja är gift med Od och har med honom två döttrar, Hnoss och Gersimi. Freja färdas i en vagn dragen av katter, och hon har ett eget svin, Hildisvin. Freja äger också ett berömt smycke, Brisingam‚n, som smitts av fyra dvärgar mot en droppe av gudinnans blod. Loke hävdar dock att det riktiga priset var en natts älskog var med dvärgarna.

Freja betyder "frun".

Frigg är Odens maka, dotter till Fjorgynn och syster till Njord. Frigg är Asgårds härskarinna och asar och asynjors drottning. Frigg biträder Odin i hans värv, och känner likt honom utan att sia både gudars och människors öden. Frigg är den som ser till de ännu ofödda. I Fensalars (som betyder sjösalar) fuktiga dymarker där de ofödda dväljes i värme och fukt har Frigg sitt huvudsakliga värv. Det är hon som beslutar vilket barn en moder skall föda. Frigg är också en beskyddare av äktenskapet. Dessutom är Frigg en räddare i nöden, som avgör vem som Hlin räddar livet på. Till Frigg blotar man för omsorgen om andra människor, särskilt nära och kära.

Frigg betyder den "kärliga".

Heimdall är Odins son och hans moder är nio systrar. Heimdall är Asgårds väktare och bor på Himinbjörg intill Bifrostbron. Hans blick tränger långt bort i fjärran, och han kan höra gräset växa på marken och ullen på fåren. Heimdall äger Gjallarhornet, vars mäktiga klang skall höras av alla i alla världar när Ragnarök kommer. Heimdall har en särskild fejd med Loke, och vid Ragnarök dräper dom varandra. Heimdall kallas för den vite asen, om man får tro Loke beror det på att Heimdall fruktar jättar så mycket. Heimdall omnämns också som Gullintanne, den guldtandade, och hans häst är Gulltopp, "den guldluggade". Baggen är Heimdalls heliga djur. Heimdall är fader till människornas sociala skiktningar. Under namnet Rig vandrar Heimdall runt och lägrar kvinnor som senare föder söner som blir stamfäder till de olika samhällsklasserna. Det är alltså Heimdall som står bakom den sociala ordningen i Erborigien. Till Heimdall blotar man för någontings säkerhet och omsorg, samt för rådande ordnings bevarande. Heimdall betyder "världens glans" eller "blomstrande världsträdet".

Höder är den som lurades av Loke till att dräpa Balder. Då Höder är blind, kunde han inte avslöja Lokes ränker och var således i uppsåtet oskyldig till dråpet. Trots det såg Oden sig tvungen att se brodershämnden verkställd. Han uppsökte därför jättekvinnan Rind och avlade med henne sonen Vale som en dag gammal dräper Höder. Man säger därför att Höder är de oskyldiga offrens gud. Det är till Höder man vänder sig när livet varit orättvist, och de andra gudarna inte hörsammat böner, för att få tröst. Höder är den stora trösteguden och vid förfärliga bud är om möjligt ofta en Höderspräst närvarande. De som av olika anledningar slutat dyrka gudarna, men som inte vänt sig mot gudarnas värv och gjort gott för övrigt hamnar hos Höder.

Höder betyder "den krigiske".

Idun är gift med Brage och väktare av Asgårds heliga äpplen, som gudarna äter av på sin födelsedag för att hålla sig unga. Till Idun blotar man för ett långt och friskt liv och för en behaglig ålderdom. Som väktare av kunskapen om ungdomen är Idun den stora kunskapsguden jämte Oden. I Erborigen hålles hon högt vid läroanstalter, och Idun är jämte sin make Brage skyddsgud för Skolan i Aahren. Någon som påbörjar lärda studier i Aahren, Tuve eller Lärke brukar först avge ett Idunlöfte, dvs att hedra kunskapen genom att lära sig den.

Idun betyder "den föryngrande".

Njord är av vaners ätt, bror till Frigg och fader till bl a Frej och Freja och make till Skade. Njord älskar sitt Noatun som ligger vid havet och bidrar till ett olyckligt äktenskap (se Skade). Njord havets och köpenskapens gud och han härskar över eldsvådor, havets vågor och vindar, över strömmar och rev. En god sjöfarare blotar till Njord innan en färd. Hos Njord, som är mycket rik och kan ge jord och lösegendom i överflöd, har köpmännen funnit sin skyddsgud. Det är vanligt att köpmän blotar en del av vinsten till Njord, något som har gjort att tempel särskilt vigda åt Njord brukar vara praktfullt utsmyckade.

Tyr är son till Oden och Frigg. Han är en djärv gud, och den bästa soldaten med sin offervillighet och pålitlighet. Tyr är den gud som ger den enskilde kämpen seger i strid. Tyr fjättrade Fenrisulven, men offrade sin ena hand för att lyckas. Kämpar brukar offra till Tyr, och inhämta hans välsignelse innan härnadståg eller äventyr. Vanligtvis görs detta genom att sätta hans runa på kavlen och nämna hans namn tre gånger. Tyr är ridderskapets gud, hans ideal framhålls som förebild. Ofta sker gemensamma ceremonier till Tyr innan torneringar. Det var också Tyr som åter gav kämparna en plats i Nars rike.

Loke (eller Lopt) är den som representerar allt som är ont och illvilligt i världen. Han är som till en jätte, fager att se på men genomsyrad av onda anslag. Loke är fader till Fenrisulven, Midgårdsormen, Hel - härskarinnan i dödsriket, och Narfe. De tre förstnämnda är onda varelser som Loke fått tillsammans med jättekvinnan Angerboda, Narfes moder är Sigyn. Bland Lokes illdåd kan nämnas Balders död, stölden av Frejas brisingasmycke och kapningen av Sivs gyllene hår. Loke sprider dessutom illvilliga rykten (som är mer eller mindre osanna) om gudarna för att så split och splittring. Lokes mål är att bryta ned gudarnas verk och på olika sätt förgöra skapelsen. Till sin hjälp har han förmågan att byta kön och förändra gestalt. Han uppträder vid skilda tillfällen som sto, brudtärna, jättekvinna, loppa, lax och fluga. Dessutom har Loke i sin ägo ett par skor som kan färdas genom luften och över vatten. Efter Balders död fängslas Loke. Vid Ragnarök kämpar han i spetsen för Hels krigare och jättarna in i det sista mot gudarna. Loke möter Heimdall,och de båda förgör varandra.

Loke är gift med Sigyn. Namnet Loke betyder "luftfararen".

Övriga asar och asynjor

Dessa dyrkas i större eller mindre utsträckning. Vissa av gudarna, särskilt Skade, Ull och Forsete, kan ha betydande kulter i vissa trakter. De allra flesta är dock sällan dyrkade och omhuldade, oftast lever deras namn i talessätt eller som delar i riter egentligen tillägnade andra gudar. Exempelvis tackar man Frigg för att hon låtit rädda någon genom att skicka Hlin.

Andrimner är kocken som varje afton i Valhall slaktar grisen Särimner. Andrimner tillagar Särimner i kitteln Eldrimner. Namnet Andrimner betyder "sotig i ansiktet".

Beila är gift med Byggver, och Frejs tjänarinna. Hennes främsta uppgift är att mjölka korna på gården Alvheum. Beila betyder "bi".

Bjärt är en av Njords nio döttrar med en av Njords systrar. Bjärt är alltså Frejs och Frejas syster. Namnet betyder "den lysande".

Blid är en av Njords nio döttrar med en av Njords systrar. Blid är alltså Frejs och Frejas syster. Namnet betyder "den blida".

Bor (eller Burr) är Bures son. Bor är gift med jättinnan Betsla och far till Odin, Vile och Ve

Bure skapades när urtidskon Audhumbla slickade på en sten. Bure betyder "fager att skåda, stor och väldig".

Byggver är gift med Beila och tjänare till Frej och bor på Frejs gård Alvheim. Byggvers uppgift är att se till världskvarnens mäld och dess fördelning. Byggver är den som ser till att kornet växer. Hans namn betyder "kornalfen". Byggver och Frej anses stå nära varandra.

Eir är läkekonstens gudinna. Eir är en av Njords nio döttrar med en av Njords systrar. Eir är alltså Frejs och Frejas syster. Eir bor tillsammans med sina systrar i hallen Skimmer. Namnet Eir betyder "förskoning"

.

Forsete är Balders och Nannas son. Han är rättvisans gud och den främste av asarna när den gäller att lösa kniviga tvister, och vid tingen är den han som sitter ordförande. Forsete betyder förövrigt just "ordförande". Forsetes boning är det guldskimrande Glitne. Dessutom äger Forsete en gyllene yxa.

Frid är en av Njords nio döttrar med en av Njords systrar. Frid är alltså Frejs och Frejas syster. Namnet betyder "den fagra".

Fulla är Friggs kammarjungfru som har till uppgift att bära Friggs skodon och skrin. Fulla beskrivs som en asynja med utsläppt hår och guldband runt pannan. Namnet betyder "påfyllare".

Gefjun är plogens och åkerbrukets gudinna. I en del trakter sägs det att de kvinnor som dör ogifta hamnar hos Gefjun som inte är gift, däremot bär hon (enligt Loke) ett halsband som hon fått av en vacker yngling som hon skänkt sin gunst till. Loke hävdar vidare att Gefjun dessutom ska ha haft en kärleksaffär med Heimdall. Gefjun är en av Njords nio döttrar med en av Njords systrar. Gefjun är alltså Frejs och Frejas syster. Namnet betyder "giverskan".

Geirahöd är en valkyria.

Gersimi är dotter till Freja och Od. Gersimi betyder "smycke".

Gnå är Friggs budbärare. Med sin häst Hovvarpner färdas hon blixtsnabbt genom luft och vatten.

Gondul är en av de förnämsta valkyriorna. Hon förknippas ofta med stridsmagi, och hennes namn betyder "trollstavsbärerska".

Gullveig var vanakvinnan vars död startade vanakriget. Trollkunniga Gullveig var guldtörstande och förgiftade asarnas sinne med girighet. Asarna lät mörda Gullveig och därmed var kriget ett faktum. Gullveig betyder "guldets makt".

Gunn är en valkyria.

Göll är en valkyria.

Herfjötur är en valkyria vars namn betyder "härfjättrerska".

Hermod är Odins och Friggs son. Han är en rask och modig as, som utses till att resa ned till Hel för att försöka lösa ut Balder, ett uppdrag som många andra gudar skulle av sagt nej till.

Hild är en av de förnämsta valkyriorna. Hon personifierar det oförsonliga kriget och hennes namn betyder "kamp".

Hlin är räddare i nöden. På Friggs order räddar Hlin människor i nöd. Namnet betyder "förbarmande".

Hnoss är dotter till Freja och Od. Hnoss är mycket vacker och kostsamma ting är uppkallat efter henne. Hnoss betyder förövrigt "klenod".

Härn (eller Hörn) är linodlingens gudinna. Härn betyder "lin".

Jord (eller Fjorgynn, Hlödyn) är Tors moder. Hon är jordgudinna och fick Tor tillsammans med Oden. Jord är dotter till Natt.

Lökk är en valkyria.

Magne är son till Tor och Järnsaxa, och äger enorma krafter. Endast tre dagar gammal förmådde han ensam flytta undan den väldige jätten Rungners fot som fallit över guden Tor. Som belöning fick Magne hästen Gullfaxe som tillhört Rungner. I Ragnarök är det Magne som dödar draken Nidhögg. Tillsammans med sin bror Mode överlever han Ragnarök och ärver Mjölnir. Magne betyder den "kraftfulle".

Meile är bror till Tor, namnet betyder "milstegaren".

Mist är en valkyria som är den ena av Odens tjänarinnor. Mist betyder "dimma".

Mode är son till Tor och Siv. Tillsammans med Magne överlever han Ragnarök och ärver Mjölnir. Mode betyder "den modige".

Modgunn vaktar vid Gjallarbron och hon frågar resande till Hel om deras namn och ätt.

Nanna är mångudinna och Balders maka. När Balder dör dör även Nanna, av sorg och de begravs tillsammans i ett brinnande skepp.

Nerthus är av vaners släkt och syster till Njord. Hon har en vagn dragen av kor, och hennes namn betyder "den vegetativa kraft som våren skall väcka till liv".

Njorun är drömmarnas gudinna.

Od är Frejas make som överger henne på bröllopsnatten. Freja gråter tårar av rött guld i sin saknad efter sin make. Od och Freja fick två barn Hnoss och Gersimi. Od betyder den "extatiske rasande", och är enligt en del identitisk med Oden som under annat namn gjorde ett kort gästspel i Folkvang.

Randgrid är en valkyria.

Reginleif är en valkyria.

Rist är en valkyria och en av Odins två tjänarinnor. Rist betyder "spjutkasterska".

Rota är en valkyria.

Rådgrid är en valkyria.

Saga är Odens och Friggs enda dotter. Saga bor i Sökvabäck, där svala vågor porla. Hennes far, Oden brukar ofta vara där och dricka mjöd. När Ragnarök kommer är det Saga som upptäcker eldsflammorna från alvernas område. Namnet Saga betyder "hon som ser".

Sigyn är Lokes hustru och moder till Narfe.

Siv är hustru till Tor och moder till Ull, Mode och Trud. Siv är känd för sitt guldhår som Loke skar av - men Tor tvingade Loke att ordna så att dvärgarna tillverkade nytt hår av guld.

Skade är hustru till Njord och gudinna för jakt och skidåkning, trots att hon är av jättesläkte. Skades far Tjatse dödades av asarna, då for Skade till Valhall för att hämnas sin fader. Som skadestånd erbjöd gudarna förlikning genom att Skade skulle få välja en av gudarna till make. Men det fanns ett villkor, hon fick bara se fötterna. Eftersom Skade ville ha Balder så valde hon ut de vackraste fötterna, som dock visade sig tillhöra Njord. Men äktenskapet blev inte lyckligt. Njord längtade till havet och Skade till bergen. Efter ett tag enade makarna sig om att tillbringa nio nätter i Skades Trymheim och nio nätter i Njords Noatun. Men inte ens detta räckte, varken Skade eller Njord stod ut med den främmande naturen, så Njord kom att stanna i Noatun och Skade i fjällen. Skade trivs bäst när hon som Ondurdis ("skiddisen") tar sig fram på skidor och jagar fjällens djur med pilbåge. Tilläggas kan att det är Skade som fäster etterormen ovanför Lokes ansikte när gudarna straffar Loke för Balders död.

Skeggjald är en valkyria.

Skirner är Frejs skosven och liksom sin herre av vaners ätt. Det var Skirner som fick i uppdrag att rida till Jotunheim för att fria till Gerd. Som belöning fick Skirner sin herres häst Blodighove. Odin skickade Skirner till svartalferna för att förmå dessa att göra kedjan Gleipner med vilken Fenrisulven fjättrades. Namnet Skirner betyder "den strålande".

Skogul (eller Skögul) är en av de främsta valkyriorna. Namnet betyder "skymningstärna".

Snotra har störst kunskap av alla asynjor och är känd för sin höviskhet. Snotra betyder "klok".

Syn vaktar ingången till Valhall.

Trud är Tors och Sivs dotter och en valkyria. Trud har ärvt sin faders styrka. Trud betyder "styrka".

Ull är jaktgud, son till Siv och styvson till Tor. Ull är en mycket stilig gud och känd för att vara en god krigare. Särkilt tvekampare håller Ull högt. Som jaktgud ses han ofta skida omkring med en pilbåge - där pilen är en solstråle. Ulls boning är Ydalir, idegransdalarna. Ull betyder "glans eller härlighet".

Vale är son till Oden och Rind. Han är bara en dag gammal, men en fullvärdig kämpe när han dräper den blinde Höder för att hämnas sin broder Balder. Vale överlever Valhall och är känd som en djärv man och duglig skytt.

Var övervakar eder och löften, och hon hämnas dem som bryter vad de lovat. Hennes namn åkallas i många trakter när brudpar tar varandra i hand.

Ve är son till Bor och bror till Oden och Vile. Tillsammans med sina bröder dödar han Ymer och skapar världen av jättens kropp. Det var också Ve som gav människorna syn och hörsel. Ve betyder "helighet".

Vidar är son till Oden och Grid. Han är en tystlåten as, men stor och stark. Mest känd är Vidar för sina tjocka järnskor och för att dräpa sin faders baneman, Fenrisulven. Vidar, som betyder "han från skogen", överlever Ragnarök.

Vile är son till Bor och bror till Oden och Ve. Tillsammans med sina bröder dödar han Ymer och skapar världen av jättens kropp. Vile är den som gav människorna deras förstånd, Vile betyder "vilja".