Heraldik i Chelmar

Hjortar

Text: Patrik Oksanen
Illustrationer: Helena Ängebrink

Artikeln skall enligt en anteckning ha varit försedd med illustrationer av Helena Ängebrink, men tyvärr har jag bara hittat en enda av dem.

Under årens lopp har allt fler vapensköldar från Chelmar i västra Aralantha dykt upp, vi kan här nu presentera den första sammanställningen av vapensköldar från friherredömena, städerna och från delar av adeln.

Observera att en del har förändrats i Chelmar sedan inbördeskriget tagit slut.

Jarladömet Chelmar

Chelmar förknippas med örnen. Chelmars örn är ett känt begrepp i hela Aralantha. Jarladömets vapensköld är svart med en örn i silver. Det sägs att örnen härstammar från Arneds dagar då en väldig örn kom och visade de landsflyktiga vägen till ett bördig land. Örnen blev ljuset i mörkret från de flyende från Naronien. Örnen går igen i många andra vapensköldar från Chelmar. För jarlar är det exempelvis sed att lägga in örnen i något fält på den personliga vapensköldar.

Friherredömen

Adaltun

Adaltun är det friherredömme där Arsandalen sträcker ut sig. Av tradition har friherredömet och den ätt som styrde längst, familjen Dahl, haft skilda vapensköldar. Friherredömets vapen är ett gult kattdjur som står på bakbenen på en sköld i grönt. En del källor säger att katten är en lokatt som är vanlig i Björskogen, andra säger att det är ett mytiskt väsen från österlandet. Vad kattdjuret symboliserar finns inte nedtecknat i några analer, men det är allmänt antaget att guld och grönt symboliserar Arsandalens fruktsamhet.

Chelmar

Det var under kung Eitils regeringstid som hovheraldikern lade fram ett förslag om att friherredömet heraldiskt skulle skiljas från jarladömet, eftersom flera missförstånd uppstått under torneringen Midsommarkransen det året. Under en dag och en natt arbetades det på en ny vapensköld som kunde presenteras för kung, jarl och friherre. Resultatet blev en örn i blått ovan en sparre i blått på en gyllene bakgrund. Färgerna valdes för att visa på friherredömets fruktbarhet, på vattnet som rinner igenom Chelmar och att Chelmars örn hör hemma i det blå - kämpandes för rikets frihet. Året därpå drog både friherre och jarl ut i det Långa Kriget mot Naronien. Båda två stupade.

Eidensjö

Hellon

Friherredömet Hellons vapensköld är ytterligare ett exempel på att man kan spåra betydelsen tillbaka till utvandringen. Den första gruppen som nådde Hellon var en förtrupp som hade tvingats slå sig genom led av upprorsmakare i Naronien och fientliga echarstammar. Det var en blodig skara som nådde de gyllengula fälten i norra Chelmar. Därför för själva friherredömet en sköld med gula och röda kurvade ränder som symboliserar det blod som rann ut på fälten när de utmattade nådde fram. Hellon har haft många olika herrar innan friherretiteln instiftades, och den första friherren valde att föra egen sköld vid sidan av friherredömets sköld. Det är en tradition som levt vidare.

Meldar

Ätten Nordangård har varit den dominerande frälseätten i Meldar allt sedan utvandringens dagar, och därför har alltid friherren och friherredömet fört samma sköld. Vapenskölden anses symboliserar Meldars stadga och styrka, med den vaknande solen som stiger på en blå himmel över de svarta bergen.

Oxsala

Vad Oxsalas vapen egentligen säger ligger glömt i historien. Eller som jarl Henrik av Odels, bördig från Oxsala brukar säga:
- Nej, jag har ingen aningen om vad ulvarna eller färgerna betyder, men det är ett ganska snyggt vapen som man är ganska ensam om att föra.
I botten ligger purpur, något som kan tolkas som om det finns något samband med echarerna då purpur inte är någon vanlig naronsk heraldisk färg. Skölden delas av en vit balk. Somliga säger att det ska tolkas som det svärd som det naronska folket tämjde landet med och blev aralanthier. Andra hävder talar om försoning som befästes med blotat silver. På balken finns tre svarta ulvhuvuden. Och det är framför allt detta som gett heraldikerna huvudbry. Inga analer finns kvar, bara fragment av sägner som inte kan berätta en hel historia. En sägen finns att det var de tre bröderna Ulv, Ulvgard och Asulv som försvann hundra år före utvandringen som hittade sig ned hit. En annan sägen handlar om hur konung Arned jagades av vargar när han nyligen nått det nya landet. Konungen ska ha dräpt tre stora svarta bestar. Kanske skedde det i Oxsala.

Tivestland

Mot slutet av Nars levnad infördes ett garde bestående av kämpar från alla vädersträcken. Gardet var uppdelad i fyra hirder, uppkallade efter vädersträcken. Nordhirden, Sydhirden, Västhirden och Östhirden levde vidare ända tills de nedgjordes i Utvandringens dagar. Det sägs att gardet bildade arriären för att skydda kungens utvandringen och att man försvarade sig i veckor mot en övermäktig motståndare. Till sist insåg den sista Hirdesföraren att läget var hopplöst och beordrade utbrytning. Endast tio kämpar från västhirden överlevde utbrytningen och de kom att slå sig ned i vad som kom att kallas Tivestland, "tio män från västhirdens land". Det är därför som Tivestland än i dag för gamla Västhirdens vapen, en svart vimpel på vit bakgrund med en lagerkrans i silver.

Tunmar

Vapenskölden för Tunmar är ett relativt sent påfund, det härstammar från en resa som kung Ranar gjorde bara året innan det första stora kriget mot Naronien bröt ut 374 e.u. Väl kommen till Tunmar blev det ett sällan skådat gästabud och på morgonen efteråt mådde kungen inte direkt kungligt. Från tornet i friherreborgen tycktes allting var svart för den arme monarken, och han lär ha utbrustit:
- Vid Lokes skägg, och allt guld i Tunmar, Nerdrik har blivit svart. Detta hördes av hovheraldiken som till nästa aftons bankett tillverkat en vapensköld som överlämnades till en smickrad friherre. Vapnet består av två halvcirklar som möts på mitten och som delar skölden i fyra fält. Halvcirklarna är i guld och de svarta fälten symboliserar den svarta Nerdriken och de två floder som möts i guldlandet Tunmar. Sedan den dagen för friherren ett vapen, och friherredömet ett annat.

Verdfeldt

Verdfeldts sköldFriherren och friherredömet för av tradition samma sköld, men det är en sköld som genomgått många förändringar genom årens lopp. Till exempel är purpur en mycket ovanlig aralanthisk heraldisk färg, men bland ursprungsbefolkningen echarerna ansågs purpur stå för högborenhet. Till Verdfeldts sköld tillfogades purpur sedan den siste store echarhövdingen i västra Aralanthas enda dotter gift sig med friherren. Det för att markera bandet till echarerna och för att visa på att i Verdfeldt rinner inte bara ädelt blod stammande från Naronien. Det gröna fältet symboliserar Verdfeldts grönskande kullar, och om ginbalken i guld kan härold Doran Tylfesson Haldor förtälja:
- Den står för en förfaders förhoppning om verdfeldsk ära och makt, men som förverkligats först genom jarl Dana.

Vindeland

Vindeland befolkades tidigt av några utvandrare av ofrälsesläkt, och när friherredömet skulle instiftas kallades deras valde hövding till Aahren, och när konungen frågade av vilken ätt han var kommen från, svarade Hövding Elof att han var kommen från Vindlandet vid världens ände, och att han var av ingen ätt som var värd att nämnas i en tronsal. Då svarade kung Stigfinn: - Gott Elof, då är du den första av ätten Vindeland, en ätt vars namn hör hemma i denna tronsal lika väl som något annat ättenamn.
Kung Stigfinn bestämde att både friherrens och friherredömet Vindelands sköld skulle bestå av ett svart fält för det ökända i väster och ett grönt fält det fruktbara Chelmar och att mellan skulle en sparre i silver löpa, en sparre för ätten som Elof grundlade - det okändas väktare.

Städer

Chelmar

Staden Chelmar för två vapen, ett litet vapen som kan beskådas på stadsvakten, på vimplar och enklare sigill. Det lilla vapnet har Chelmars örn i guld på en röd bakgrund, men den nedre delen upptas av ett krenelerat svart fält som symboliserar stadsmuren.
Det större stadsvapnet är det som används i ceremoniella sammahang och på mer betydelsefulla sigill. Vapnet är komplext och har fem fält. Dessa delas av linjer i guld, och i botten av en guldsparre. Det första fältet innehåller samma vapen som det lilla stadsvapnet. De andra fältet består av linjer som symboliserar de omliggande friherredömena. Det tredje fältet visar en våg, som i chelmaritisk heraldiktradition står för handel. Vågen är i guld på en svart bakgrund. Det fjärde fältet visar tre stadsnycklar i guld, den första given av Arned, den andra given av Stigfinn och den tredje given av Eitil. Det femte fältet, under sparren, visar ett gyllene eklöv på röd botten. Eklövet står för kungatrogenhet och skänktes som tack till borgerskapet från Stigfinn. Det stora stadsvapnet var inte i bruk under Mornams jarlar.

Tunmar

Stadsvapnet är delat i två fält. Det vänstra är i silver och det högra i blått. Det högra fältet innehåller en kogg i silver som symboliserar Tunmars ställning som sjöstad, och omlastningshamn för trafik till och från staden Chelmar och de södra friherredömena. Det vänstra fältet är i sin tur delad av blå linje som symboliserar Furiaåns flöde ut i Nerdrik. I det övre vänstra fältet finns ett torn i blått som står för stadens stadga och privilegier som stad. Det nedre vänstra fältet innehåller en våg i blått som markerar Tunmars ställning som handelsstad. Stadsvapnet har varit oförändrat sedan staden fick privilegier under konung Edarins tid. Vapnet symboliserar de förhoppningar Tunmarborna hade då. Historien visade dock att staden inte blev så stark som man en gång hoppats.

Adel

Jarl Dana Verdfeldt av Chelmar (Edarin)

Rikets första härförare och Chelmars jarl för ett vapen delat av ett kryss, ett s k Daronskt kors, i guld. Det översta fältet är Chelmars örn. Det vänstra fältet är enbart lila och det högra enbart grönt. Dessa fält symboliserar Verdfeldtska ätten och friherredömet. I det nedersta fältet för jarlen sin välkända stridsklubba som avbildas i silver på svart bakgrund.

Jarl Peder Oxblod av Chelmar (Mornam)

Oxblod för en fyrdelad sköld där Chelmars örn finns i första och fjärde fältet och ätten Oxblods vapen finns i det andra och tredje fältet. Oxblods vapen består av ett oxhuvud i blodrött på vit bakgrund.

Friherre Gripfenhuvud (Mornam)

Friherren av Hellon för en ginbalk i svart och ett griphuvud i silver på en röd bakgrund. Den svarta balken sägs symbolisera den sorg ätten genomlidit i samband med krigen mot Naronien då ätten varit nära att slockna vid ett par tillfällen. Det antas också allmänt att det röda fältet symboliserar allt blod Gripfenhuvudena utgjutit under århundradenas lopp.

Friherren Redon Gardrik av Tunmar (Mornam)

Friherren för en röd bäver på ett fält av silver. Under bävern finns en kedja i svart som spruckit.

Landriddar Adela Örnvinge

Riddar Joar Hendersson av Arenäs