Prins Keis dagbok för år 635

Hjortar

Av: Anders Fridborg

Inledning

Detta är utdrag ur prins Keis dagbok för år 635. Den är alltså på inget sätt komplett, och är mer tänkt att läsas som stämningstext än som faktakälla.

vetri (januari)

Den första i vetri, 635.

Det är fortfarande bistert kallt i Borgevid! Det nya året för med sig bitande kyla över Norrskenströskeln. Om kyla är det enda som kommer från norr i år får vi dock skatta oss lyckliga. Rådslaget under midvinter på Åsliden besannade en del av mina värsta farhågor. Njarkas här är stark – starkare än jag fruktat. Upplysningarna från de njarkiska officerarna kan bara tolkas som att ett fälttåg söderut kommer att inledas under sommaren. Att ytterligare en draug sannolikt frammanades under tiden för vårt rådslag var ännu ett slag i ansiktet. En av få ljusningar var dock ett nytänt hopp om en utsträckt hand från Tere. Sannerligen, i krig kan man överväga de märkligaste bundsförvanter. Risken att dvärgarna – den kraft jag räknat med i balansen mellan Det Fria Naronien och Njarka – skall mönstra en här och bege sig norrut för att söka Durin stör mig också i hög grad. Ingen styr över detta egensinniga folk, men trodde jag att Dvalin skulle lyssnat till mitt råd skulle jag bett honom stanna i Erborigien. Att detta skulle vara en Lokes list förefaller mer än troligt.

Att Gyllene Hjortens orden och andra spejare inte kunnat uträtta särskilt mycket är kanske inte förvånande. Få av dem inser nog vidden av den fiende som står inför dem. Samtidigt kan inte soldater sättas in mot en fiende vi inte känner. Mer kunskap om framför allt draugar är av nöden! Jag är övertygad om att de ställer till större skada än vad många anar. Skada att Derion Dahl inte hade tid att invänta mig vid jaktgården. Ett samtal i enskildhet med honom är alltid lugnande.

Den tolfte i vetri, 635

Har beslutat bege mig till förre fursten Mornam i dennes belägrade borg. Den

misstänksamhet jag känner mot den mannen har inte lagt sig, men det kan ej förnekas att han rönt oväntat stora framgångar med sin lilla sargade här. Hur han lirkade Fyldiafästet ur Njarkas grepp är för mig en gåta. Jag måste veta mer om hur han står rustad för framtiden, och utröna hans lojalitet.

Den tjugonionde i vetri, 635

Åter från visiten hos Mornam. Trots Nems hjälp kunde jag inte skåda djupet i denne mans själ. Som ett töcken var där. Det oroar mig stort. Hans uppförande oklanderligt, men ständigt denna gnagande känsla av att det som stod framför mig var en gycklare, som hånlog åt mig när jag vände ryggen till. En dubbel botten fanns ofta i hans tal. Frågan är om han själv eller någon annan styr hans ord. Många gånger återkom han till vikten av att värdera fienden och göra de nödvändiga bedömanden och beslut som följde därav. Känslan av att hans värdering av fienden fallit till fiendens fördel genomsyrade allt han sade, utan att han sade det.

skaretid (februari)

Den åttonde i skaretid, 635

Två njarkiska spejare tillfångatagna strax norr om Birest har tillfört en del kunskap. Ett anfall är helt säkert förestående. Men när? Och var? Kommer man att slå mot Borgevid direkt, eller går man mot Birest eller kanske t o m Tere? Jag blickade djupt i spejarnas inre, men fann intet som kunde hjälpa. Tydligen är Njarkas härs hemlighetsmakeri stort.

havating (mars)

Den elfte i havating, 635

Jag har idag givit order till hären att mönstra sina trupper och öka rekryteringsunderlaget. Jag har även beviljat en höjd sold till soldaterna. Under förstesådd och sunnifang skall utbildning ske för de nya i hären. Till ingången av Sumri skall soldatantalet ha ökat med minst tusen man. De kommer att behövas.

förstesådd (april)

Den fjortonde i förstesådd, 635

Nars dag firades i dag med sedvanlig ceremoniel. Att blota och hedra gudarna till minne av Nars möte med dem stillar en del av den oro folket – och jag själv – känner inför framtiden. Festmåltiden i tempellunden stod inte någon av de tidigare efter. Särskilt Belcharivinet som serverades rönte stor uppskattning.

Den femtonde i förstesådd, 635

Njarkas härar är på marsch! förstesådd är endast till hälften liden, och redan marscherar de! Gyttja, det kalla vårregnet och nätternas frost tycks ej bekomma dem – marschen mot Borgevid och det fria Naronien har börjat. Under dagen har budbärare kommit ridande i sporrsträck på hästar som stupat under dem när de ridit in genom stadsporten. Vår gränspost på Norra Landsvägen är slagen och retirerar.

Bud kom under dagen från Birest; för två dagar sedan ryckte Njarkas trupper inom synhåll från Birest. Försvaret där är svagt; risken är stor att de kan falla oss i ryggen därifrån. Att Njarkas härar väller in över två fronter förvånar mig inte sedan nyheterna nådde mig om den norra hären i midvintras. Ibland är kunskapen en börda – att veta och förutse det som ändå inte kan hindras. En förstärkning av Birest skulle tagit alltför mycket trupper från Borgevids och övriga Fria Naroniens försvar. Inga nyheter från Mornam. Är det ett gott eller ont tecken?

Den sextonde i förstesådd, 635

Härarna står en dagsmarsch från Borgevid. I morgon kommer en drabbning att ske på den slätt vars början är Fyldiavettnas nordvästra strand. Jag skall då själv rida ut att möta Njarkas härförare, riddar Rimturse. Min förhoppning står om en tidig envig mot honom. Segrar jag där kan möjligen Njarkas härar tappa beslutskraften, och anfallet brytas.

Den artonde i förstesådd, 635

Borgevids framtid är mycket oviss. Slaget vid Fyldiavettnas strand blev ej mycket mer än en skärmytsling. De tusen man som stod mönstrade på den södra sidan förmådde intet mot de fyra eller fem gånger så många som kom norrifrån. Någon rese syntes även i deras led. Mina försök att komma nära Rimturse misslyckades också. Han syntes tydligt; en stor man till växten med vit mantel och schabrak till hästen och med en stämma som en stenkross. Han höll sig dock i de bakre leden, och styrde sitt manskap från en höjd.

När leden vek fanns inget val annat än att leda reträtten mot Borgevids skyddande murar. Ställd inför en med all säkerhet stundande belägring tvingades jag besluta om hur många man som skulle avdelas för Borgevids försvar, och hur många som skulle fortsätta fördröjningsstriden över vårt land. Är Triti hotat? Vem skall organisera och leda dess försvar? Med kort om tid att resonera med mina riddare lät jag huvuddelen av styrkan fortsätta söderut. Borgevids murar är höga och tjocka, och de höga granittornen gör det lätt för få försvarare att stå emot en mångdubbelt starkare angripare. Skulle även sjövägen till Borgevid skäras av är det dessutom av godo om färre tär på förråden.

Gudarna veta hur långt den njarkiska flodvågen kan välla in över Naronien. Nu om någonsin måste övriga Erborigiska länder vakna!

Den nittonde i förstesådd, 635

Under natten och gryningen har försvaret av murarna organiserats, vaktscheman gjorts upp och förråd av pilar och olja förts fram till bröstvärnen. Kvinnor och män i vapenför ålder och med vana av svärd eller båge rustar sig i vad man har hemma. Jag rörs vid åsynen av dessa beslutsamma ansikten. De som saknar vapenträning arbetar med att bära upp stora stenar till värnen, för att kastas mot en anstormande fiende. Andra är upptagna med att blöta ned halmtaken på skjulen närmast intill ringmuren. En stund som denna gläds man sannerligen över de många skiffertaken i vår stad – fiendens brandpilar får inte lätt att finna sitt mål. Staden förbereder sig inför en stundande prövning.

Bud kom under eftermiddagen från Birest – man håller ännu stånd! Trots att något egentligt murverk inte finns där utan endast palissader och en vallgrav har man lyckats hindra fiendens intrång i staden vid inte mindre än tre anstormningar. Tappra Birest! Riddar Thorgrim manar på såväl folket som soldaterna, och har tydligen skapat en beslutsamhet som kan försätta berg. Thorgrim gör bruk av sin långa och digra erfarenhet av tidigare kampanjer. Samtidigt som han gör stor nytta där, fattas han mig här. Jag kommer att sakna hans kunnande den dagen Borgevids murar prövas.

Den tjugonde i förstesådd, 635

Njarkas härar förefaller inte vilja storma. De har slagit en ring runt staden, på tre bågskotts håll. Ingen parlamentär, ingen förhandling, ingen budbärare… En tystnad som kan tolkas på många sätt. Jag har avdelat riddarna Tegger och Noli av Heimdals flamma att se över förråden och göra planer för ransoneringar. Det kan bli en lång och knapp sommar. Följd av en bister vinter. Borgevid är belägrat.

Den tjugoförsta i förstesådd, 635

Riddar Rimturse kom inför portarna under eftermiddagen. Han framförde krav – i Lokes namn! – på stadens underkastelse. En sådan fräckhet! Den dagen jag möter honom i envig skall han dyrt få betala sitt oförskämda sätt. Med sig, som någon slags rådgivare, hade han en man i mörk, fotsid dräkt; ingen krigare. Hans ansikte syntes ej under den uppdragna huvan, men när han talade till Rimturse spred han en kyla omkring sig som jag svär att jag inte var ensam om att förnimma. Vidare hade han ett par riddare i följe, som tydligt synade murarna och räknade vakterna på murkrönen och i skottgluggarna. Nå; den syn som mötte dem bör ha avskräckt dem. Att hälften av vakterna de skymtade i skottgluggarna var dockor förfärdigade av flinka fingrar under de senaste nätterna – en list av riddar Tegger – ber jag till gudarna att de aldrig upptäcker.

Den tjugofjärde i förstesådd, 635

Fienden har givit upp försöken att inta Birest! Budbärare som tagit sig in simmandes i staden har berättat den fantastiska historian om Birests försvar – en skröna att berätta vid värdshusen och vid lägereldarna lång tid framåt! Hur riddar Thorgrim med list och beslutsamhet hindrade en övermäktig fiende är en inspiration för vårt folk i denna bistra stund. Jag har låtit härolder ropa ut de goda nyheterna på stadens torg var hel timme under dagen, och satt hovets barder att skriva hyllningsvisor.

Vad än bättre är; Birest är ej belägrat! Tydligen är den styrka som försökt ta sig runt Fyldiavettna på östsidan ej tillräcklig för att helt omringa staden och skära av dess många passager in och ut. Dess strategiska läge där två strömmar sammanflyter försvårar naturligtvis för anfallarna. I stället har de dragit sig upp mot Klintjebergen. Antagligen kommer de att invänta förstärkningar där, och under tiden bevaka att ingen här från Det Fria Naronien marscherar upp att falla Njarka i dess veka liv. Nå; sådana planer kanske vi hyst om blott femtusen man till stod att mönstra på vår sida… Det betyder i vilket fall som helst att chanserna är goda att förutom Birest även Ronäs och Ledeby kan förskonas, och att förnödenheter på sikt kan föras in i Borgevid vattenvägen.

sunnifang (maj)

Den tredje i sunnifang, 635

En kurir från de fria styrkorna nådde staden. Riddarna Ekhamn och Faste har samlat de retirerande trupperna i ett härläger utanför Motvi. De har också tagit emot förstärkningar som anlänt. En budkavle har gått ut till Ledeby, Ronäs, Triti, Arebo, Ungtuna; ja ända till Björkskogen har bud nått om Borgevids belägring och härmönstringen i Motvi. Idag mönstrar de nära tvåtusen man, och fler strömmar till för var dag.

Men hur tappert folket i byarna och på landsbygden än är så kan jag inte skicka dem i ett anfallskrig mot en övermäktig fiende. Njarkas här räknar ännu det dubbla antalet, även med de som mönstras innanför Borgevids murar inräknade, och de är alla tränade och välutrustade. Vad som hände i Birest var annorlunda. Där sporrade försvaret av hemmen kvinnor och män; samtliga bidrog till striden och man drog stor nytta av kunskapen om terrängen. Att skicka bönder och hantverkare med rostiga spjut och bågar för småviltjakt mot vättar i brynja och smidda stålhjälmar vore att döma dem alla till döden. Visserligen har Wennheim ställt 50 rustade man från garnisonen i Triti till förfogande, men det förslår ändå inte långt.

Min order till riddarna blev följande:

Målet med verksamheten är att skapa uthållighet samt fördröja och försvåra fiendens operationer tills förstärkningar anländer. Detta skall göras genom att:

  1. förstärka Hagre, Ronäs och Birest med 250 man vardera,

  2. anlägga eller förstärka befästningsverk kring dessa städer,

  3. säkerställa transport av förnödenheter till Borgevid via Fyldiavettna,

  4. samt om möjligt störa fiendens transporter.

Generellt gäller att ingen strid tas mot övermäktig fiende. Var listiga, där styrka saknas. Må gudarna stå er bi!

Prins Kei av Det Fria Naronien

Den femtonde i sunnifang, 635

Belägringen är inne på sin fjärde vecka. Förråden är ännu rikliga, och båtförbindelsen är etablerad. Från Ronäs går småbåtar regelbundet på älven ut i Fyldiavettna och vidare längs södra stranden in mot stadens hamn. Särskilt Armand Rödes handelshus har varit driftiga i detta företag – något annat skulle visserligen ha förvånat mig. Deras vågdymmel fraktar såväl last som passagerare obehindrat in och ut ur staden. Vår flotta är – vid Njord! – inte stark, men Njarka har uppenbarligen inte heller hunnit rusta sina sjöstridkrafter. Någon gång har fiendesegel siktats, men det förefaller som om någon strid till sjöss inte intresserat dem. De rapporter som talat om att Jerin Järnkrage – som ju tidigare ansvarade för flottan i Bokfur –sedan en tid tagit över hela den samlade hären verkar troliga. Det skulle åtminstone kunna vara en förklaring till att Njarkas flotta ter sig svag och oorganiserad.

Den tjugosjätte i sunnifang, 635

Borgevids folk upphör aldrig att imponera på mig! Ett tag fanns en fruktan hos mig att de skulle försöka fly staden, särskilt när vattenvägen visade sig fungera. Tydligen skall deras kamplust ej undervärderas! När jag vandrat genom staden har ingen visat minsta tecken på att vilja ge upp. Tvärtom är det idel uppmuntrande ord. För detta folk vill jag kämpa i döden!

sumri (juni)

Den tolfte i sumri, 635

Jag har idag skrivit ett brev till Kloskarpe i Tere. Inte mer än sju år har flutit sedan vi anföll längs Härleden och bröt en viktig fästning ur hans grepp. Mycket blod kostade det Tere att återta den, och efter det fanns inga krafter kvar att anfalla Borgevid. Jag är fortfarande förvissad om att anfallet var nödvändigt för att inte bli sittande i en rävsax mellan Teres och Njarkas käftar. Hellre slå själv, slå hårt och snabbt än att avvakta.

Men mycket ändras på sju år. Att övertyga Kloskarpe om att Njarka idag är vår gemensamma fiende, som med förenade ansträngningar måste stoppas blir inte enkelt, men jag vet sedan i midvintras att tanken inte är honom helt främmande. Jag vet inte hur långt Månhöök kunnat påverka sina fränder i Tere, men hon ingav mig onekligen en del hopp när vi sågs i jaktgården för snart ett halvt år sedan. Nå; ett brev är skickat med kurir idag. Jag väntar svar om någon månad.

Lokes härar
hastat söder;
står vid porten
post mot envar.
Ensam staden,
ställts mot vargen;
väntar frihet,
fruktar döden.

Den nittonde i sumri, 635

Två av mina särskilt förtrogna kunskapare, Faron och Bard av Zaardras folk, passerade idag förbi. De bar med sig nyheter från dvärgarna i norr, som nu lämnat Städets Stad och börjat sin jakt på Durin. Jag hade länge anat att det skulle ta den vändningen. Med kännedom om dvärgars lynne skulle allt annat förvånat. Faron och Bard bar också nyheter från slätterna och skogarna runt Njarka. Att folket i Njarka furstendöme lider värre än under förre fursten är tydligt. Att samma metoder, samma urskillningslösa hat nu drabbar folket i det som till nyligen var Det Fria Naronien är svårt att bära. Tvångsvärvningar och Lokesprästers godtyckliga bestraffningar av kvinnor och män har spridit sig i den belägrade delen av mitt land. Detta anade jag också skulle ske, men icke desto mindre gör det mig oerhört vredgad. Om jag blott hade styrka hade möta Njarkas härar! Förstår då inte Tere vad som håller på att ske? Förstår inte Wenheim, Randersmark, Aralantha…? Hur länge skall Det Fria Naronien ensamma stå upp mot Lokes härar?

tystetid (juli)

Den åttonde i Tystetid, 635

Underligt är det, hur fort ett ovanligt tillstånd blir till en vana. Hur vi anpassar oss till skeenden vi ej kan styra över, och rättar oss efter omständigheterna. Med en hastig blick skulle man inte kunna skilja en morgonmarknad på något av torgen från hur det såg ut ett år tidigare. Det är först vid en noggrannare undersökning det är tydligt hur lite färska grönsaker och örter som är till avsalu. De enda färskvaror som fortfarande flyter in i mer eller mindre samma omfattning är fisk. Så länge vår fiskeflotta lägger ut i Fyldiavettna skall ingen svält drabba Borgevid. Men magert blir det.

Den tjugonde i tystetid, 635

Kuriren jag skickade till Tere i sumri är äntligen tillbaka! Resan tog allt som allt minst två veckor mer än det vanliga, då hon tvingats resa först österut över vattnet och sedan söderut till Birest. Först där fick hon fatt i en häst. Vid en audiens hos Kloskarpe lade hon fram brevet och vårt ärende. Att han tog emot kuriren väl är redan det ett tecken på ett mera vänligt sinnelag, men hans svar skänker inte någon större tröst. Det står klart att hjälp från Tere kommer att dröja, om ens någonsin komma.

Kloskarpe påminde till att börja med om det faktum att vi nyligt legat i fejd, och att han såg få anledningar att bistå en fordom fiende. Dock fanns det efter den skarpa upptakten antydningar om förståelse för situationen. Om än det militära anfallet riktats mot Borgevid och Det Fria Naronien, har Tere tydligen inte stått helt utan uppmärksamhet från Njarkas prästerskap. Lokespräster har börjat verka där, och man förstärker gränsvakten. Spioner – verkliga eller inbillade? – har avslöjats och avrättats. I Teres redan av angiveri och mutor besmutsade adelssläkter har situationen lett till en närmast sjuklig misstänksamhet mot grannen. Jag fruktar att Tere kan vara ett furstendöme i sönderfall, och kanske är detta Njarkas plan. Varför ta med våld det man kan få med list och söndring?

lieting (augusti)

Den femte i lieting, 635

Nya rapporter från Ekhamn och Faste. Arbetet med befästningsverken kring Hagre, Ronäs och Birest är färdigställda. Förråd är upplagda på dess platser för att klara åtminstone en kortare belägring. Motvi håller nu på att förstärkas, och i Lauseströmmen har hinder byggts under vattenytan som hindrar skepp som inte känner dem att segla där. Riddar Elidia Ekhamn har varit särskilt framgångsrik med ett par våghalsiga räder in i fiendeland. Med mindre grupper har hon orsakat stor skada och förvirring bland Njarkas tross och transporter.

De har också lämnat detaljerade rapporter om tillståndet på den ockuperade landsbygden. Tyvärr förstärker de endast vad Zaardras tidigare lät meddela. Inga förstärkningar av dignitet har dock anlänt, och det förefaller som om Aralantha, Randersmark och Wenheim har för fullt upp med sina interna bekymmer för att förstå den fulla vidden av situationen. Om Borgevid faller är det bara en tidsfråga innan hela Naronien är insvept i ett än djupare mörker än det var innan befrielsen för snart tretton år sedan.

Den tjugoåttonde i lieting, 635

Att fira Befrielsens dag känns märkligt, och något egentligt firande har heller inte genomförts. Dagen har högtidlighållits i stillhet, och ett tacksamhetens blot genomförts i templet. Att visa tacksamhet för tidigare segrar blir viktigt i tider som dessa.

lövbrand (september)

Den sextonde i lövbrand, 635

Oroande rapporter har inkommit från stadsvakten. Det förefaller som om den utdragna belägringen slutligen börjat tära på stadsborna. Dryckenskapen breder ut sig, och bråken blir allt fler. Brottsligheten har också den ökat, och röster höjs för hårdare tag mot tjuvar, spelare, drinkare och våldsverkare. Särskilt diffusa rykten om någon slags spelverksamhet med arrangerade strider på ett av stadens värdshus oroar. Jag tänker inte låta denna stad falla ned i missmodets avgrund! Detta får Tofsöra utreda närmare.

Att hopplösheten leder till detta beteende är i någon mån förståeligt, men ej ursäktbart. Den dagen folket är övertygade om att vi skall gå under finns det inget som kan rädda oss. Vi är i stort behov av gynnsamma rapporter.

vättevind (oktober)

Den tjugonde i vättevind, 635

Borgevid är åter fritt! Vid gryningen anade vakterna ett stort dammoln i fjärran, och stormklockorna ljöd och larmade då en större här syntes vara i antågande. Hade Njarka blott inväntat förstärkningar innan de skulle gå till ett slutgiltigt angrepp innan vintern? Ganska snart stod det dock klart att molnet rörde sig bort från staden och inte mot den. En stunds förvirring rådde, innan en patrull skickades ut. Där tidigare tusentals vättar och soldater trängts på slätten fanns bara pyrande rester av lägereldar, kvarglömda bägare och persedlar, tomma flaskor och klädtrasor. Njarkas här har under natten – helt utan förklaring – brutit upp, övergivit sin belägring och begivit sig av hemåt. Här finns dock inget som kan ha skrämt dem – deras reträtt är ett fullkomligt mysterium! Folket jublar, och trots den kyliga höstvinden kommer festandet på slätten utanför portarna att hålla på hela natten! Vi låter dem fröjdas, i förvissning om att de kan behöva ljusa stunder i minnet under vintern som nalkas.

Den trettionde i vättevind, 635

Ett bud nådde mig under dagen, från en kvinna som påstår sig ha suttit instängd i värdshuset Källaren, där ett mänskligt liv tydligen kunnat köpas för silver och spel med livet som insats förekommit. Tofsöra har redan rapporterat om detta och att verksamheten upphört, men kvinnans detaljerade redogörelse bidrar till en klarare bild. Hon nämner flera vid namn som skall efterlysas; de har mycket att svara för.

starrfrost (november)

Den tolfte i starrfrost, 635

Folket svälter. Förråden är slut i staden, och några nya kommer inte in. Landet har avstått den säd de kunnat, och den belägrade maktens plundringar har lämnat stora delar av Borgevids omnejd tömd på allt ätbart. Så detta var Njarkas plan; att svälta ut oss. En feghet som anstår sådant pack!

Jag har tvingats skicka kurirer till landets avlägsna hörn, och till Wenheim och Randersmark, för att be dem avstå vad de kan till oss för att hålla svälten borta. En del färskvaror i form av fisk och villebråd kommer fortfarande in till staden, men inte alls i tillräcklig omfattning. Mjöl till bröd och korn till bryggning fatts oss helt.

Svår blir vintern;
våren även.
Äskar bistånd,
ber om säde.
Saknar brödet;
bryter sakta
sista stycket;
stopet halvtomt.

Den nittonde i starrfrost, 635

Ett bud har nått mig från mina förtrogna i Njarkas här. Gott att höra från dem – jag fruktade ett tag att de blivit avslöjade och fått sätta livet till eller värre. Tydligen har Lokespräster verkat inne i staden under belägringen. Anhängare har värvats, och olika för Njarkapacket värdefulla uppdrag skall ha utförts. En lista med namn som bifogades visar på förbindelser djupt in i templet. Denna kunskap skall jag vårda väl och använda på rätt sätt när det gagnar våra syften.

yolatid (december)

Den fjortonde i yolatid, 635

Riddar Jorund Morgongåva passerade idag Borgevid. Han hade märkliga berättelser med sig från Njarka. Jag vet ännu inte vad detta betyder, utan måste tänka över hans ord. Besynnerligt.

Den tjugoförsta i yolatid, 635

Midvinter är åter här. Jag har i år valt att stanna i staden i stället för att gästa jaktgården. Min närvaro är viktig för folket; att gjuta mod i dem blir min viktigaste uppgift för stunden. Samtidigt finns en rad frågor inför det kommande året som plågar mig. Varför retirerade Njarka? Var det ett allvarligt belägringsförsök som misslyckades, eller var det en list? Jag gnags av känslan att de nog kunnat ta Borgevid om de verkligen försökt helhjärtat. Om inte detta var deras mål, vad var det då? Ville de endast åt våra skördar? Vad kan vi vänta oss nästa år? Kommer de tillbaka med en större här och intar staden? Vad än för ränker som smids i den djupaste midvinternatten i Njarka kommer Borgevids och Det Fria Naroniens folk att vara redo för dem.

Året slutar,
släpper taget;
tidens flöde,
flyter undan.
Unkna gamla
går åt sidan,
ser det nya
nalkas långsamt.
Med min egen hand tecknat

Prins Kei av Det Fria Naronien