Kläder


Hjortar
Ur: Nybörjarhäftet 1997

Av: Tobias Amnell och Maria Mattiasson

Eftersom Erborigien är starkt inspirerat av europeisk medeltid är den Erborigiska klädedräkten mestadels medeltida i sitt utseende. Både män och kvinnor kan bära hosor eller byxor, en kjortel av varierande längd, under den en skjorta (också kallad särk) och utanpå en struthätta och en mantel. Kvinnor bär också fotsida klänningar, ofta i flera lager (under- och överklänning), till detta ibland struthätta för att skydda mot dåligt väder, och en mantel för att hålla värmen. Klädernas snitt, material och färger varierar också med varifrån karaktären kommer och hur välbärgad den är.
 Att skaffa sig en ny fullständig uppsättning kläder kan kännas lite övermäktigt inför det första arrangemanget Du tänker delta i. Misströsta dock inte, det finns snälla medlemmar i föreningen som kan tänka sig att låna ut ett eller ett par plagg, se bara till att lämna tillbaka dem i tid så blir ingen ledsen.

Fränt eller ofränt

Ofta kan man komma undan genom att inse att även om Erborigien liknar medeltiden så är det inte medeltiden. Något som ser bra ut och känns rätt är precis lika accepterat som en handsydd kjortel exakt enligt en medeltida föreblid. Nyckelordet i sådana bedömningar är det inom Gyllene Hjorten vanliga begreppet "fränt-ofränt".
 Fränt är ett positivt omdöme som ges om saker eller företeelser som förhöjer stämningen, en snygg dräkt, en bra lokal eller en allmänt bra stämning. På motsvarande sätt är ofränt ett negativt omdöme om något som förstör stämningen, snack om bilmotorer på värdshuset eller kraftledningar bredvid tältet.
 Alltså, ett klädesplagg som är fränt är rätt, vare sig det är mammas gamla pälskappa, eller en kopia av bockstensmannens kläder.

Vid symaskinen

Om man nu ändå vill skaffa sig ett par egna fräna plagg, hur gör man? Till att börja med skaffar man sig tillgång till en symaskin, och ser till att få instruktioner på hur den fungerar. Sedan är frågan; skall jag sy något helt nytt, eller göra om något gammalt? Svaret handlar om pengar, tid och smak.
 Att gå till UFF och hitta en gammal päls eller en klänning som man kan sy om är ofta rätt billigt. Resultatet kan bli bra om man hittar ett bra utgångsplagg och sedan ägnar den tid som behövs för att ändra det till ett fränt stuk. Det du bör göra är att ta bort alla onödiga detaljer som knappar, fickor och eventuellt även kragar och manschetter. Sedan kan du piffa upp resultatet med lite band och spännen, och förhoppningsvis har du ett fränt plagg.
 Om du väljer att sy något eget börjar du med att gå till tygaffären. När man köper tyg bör man, förutom priset, ha tygets färg och material i tankarna. Vissa färger är nämligen mycket svåra (= dyra) att framställa på naturligt sätt, detta gäller framför allt de klarare färgnyanserna. Särskilt är rött och blått svårt att växtfärga, och purpur anses förbehållet kungar. Även kritvitt är svårt, det blir vanligen en gulvit eller naturvit nyans.
 Vilka tyger skall man då välja till de olika plaggen? Till skjortan (särken) eller underklänningen föreslår jag naturvit lakansväv som brukar säljas billigt. Byxorna kan vara av antingen ylle eller kraftigare bomull/lin. Kjorteln och överklänningen är i alla fall inom Gyllene Hjorten vanligtvis av kraftigare ylletyg, men ett lite tjockare tyg av bomull/ lin går också bra. Manteln slutligen förlorar i funktionalitet om den inte tillverkas av tjockt filtat ylletyg eller vadmal eftersom meningen är att den skall vara varm och kunna motstå dåligt väder.
 När tyget väl är inköpt bör det sicksackas om det riskerar att fransa sig, och sedan maskintvättas (vissa ylletyger bör dock ej maskintvättas, fråga om detta när du köper tyget). Det finns två anledningar till att tvätta tyget, den viktigaste är att tyget då krymper innan man börjar sy, den andra är att tyget genom tvätten ser lite mer använt ut, vilket vanligtvis är önskvärt.

Vill du veta mer kan The Costume site rekommenderas.

Sömnadsbeskrivningar

Tygåtgången är beräknad med 150 cm bredd på tyget. Modellerna är väl tilltagna och borde passa de flesta, men är du osäker kan du kolla dina egna mått och jämföra. I de fall där ett intervall är angivet är det säkrast att ligga i överkant för att slippa obehagligheter. Jag har ingenstans påmint om att lägga till sömsmån så jag hoppas du kommer ihåg det själv, 1,5 cm brukar vara lagom.

Skjorta (särk)

Tygåtgång: 100-130 cm
Skjortan är visserligen inte det allra enklaste plagget att sy, men det är definitivt det billigaste, så är du osäker kan det vara klokt att börja med skjortan och öva dig under tiden.
Mönster

Steg för steg

  1. Skjortan består endast av rätvinkliga stycken, vilket gör att tillklippningen är mycket enkel. Själv brukar jag inte rita upp något fullskalemönster till skjortor, utan breder helt enkelt ut tyget på ett stort bord, eller ren golvyta, och mäter och ritar med en blyertspenna direkt på tyget. Därefter är det bara att klippa. Kom ihåg! Mät två och klipp en gång.
  2. Eftersom bomull gärna fransar sig måste alla delar sicksackas längs kanten.
  3. Halshålet är det pilligaste på en skjorta, så börja med det. Rita ut hålet och sprundet på tyget och klipp sedan. Kanten sicksackas och fållas därefter. Att fålla kring halshålet är ett pillgöra som kräver många knappnålar, men som tur är är det inte särskilt lång sträcka.
  4. De små fyrkantiga lapparna sys fast på ärmarna så att de hamnar i armhålan.
  5. Ärmarna passas till så att de hamnar mitt på axeln och sys fast.
  6. Skjortan vänds ut och in och nålas ihop. Se till att det blir rätt i armhålorna, det är där problem brukar tillstöta. Sy!
  7. Skjortan är nu klar förutom fållning av nederkanten och ärmarna.

Kjortel (surcot)

Tygåtgång: 120-150 cm
Kjorteln är mycket lik skjortan, bara lite större och längre, alltså går jag inte in på hur den sys utan hänvisar till ovan. På kjorteln kan man göra en del extravaganser som skiljer den från mängden. Den kan göras längre så att den räcker ner på låren eller tom ner till marken, grundmönstret är hela tiden detsamma. Vad man måste göra är dock att lägga in kilar i sidsömmarna och/ eller mitt fram för att öka rörelsevidden. Kilarna kan antingen börja högt i höjd med armhålorna eller lite längre ned i höjd med midjan. Det förra passar bra på långa vida rockar, medan det senare bättre passar för den knälånga varianten.
 På en kjortel kan man även använda band och bårder i olika varianter. De kan vara breda eller smala, diskreta eller vräkiga. De kan finnas kring halsen, vid handleden, längst ned eller mitt på överarmen. En sak bör man dock tänka på, de bör inte innehålla glänsande metalltråd, även om sådana band är de som är lättast att få tag på idag. Guld- och silvertråd ger definitivt intryck av rikeman, så lämna det främst åt de rika och håll dig till andra varianter, om Din roll inte är rik förstås. Man kan hitta andra band, och gör man inte det så använd ett olikfärgat tyg, päls eller läder för att få den önskade effekten. För den ambitiöse kan man även brodera mönster eller bårder.
 En kjortel som skall fungera som underplagg sys enligt samma princip, men i tunnar, gärna ljust, tyg och med mindre dekoration.
 En ärmlös, lång kjortel blir en surcot (överkänning).
Mönster

Brokor (byxor)

Tygåtgång: ca 130 cm
Byxorna är enkla att sy, men svårare att klippa till än särken och kjorteln. Till att börja med kan man dock säga att byxor av den här typen inte är medeltida men i gengäld mycket praktiska. På medeltiden använde männen företrädesvis hosor tillsammans med en typ av kortbyxor som jag dock betraktar som överkurs.
Mönster

Steg för steg

  1. Till byxorna kan det vara idé att rita upp ett fullskaligt mönster på mönsterpapper eftersom det är svårt att förstora på fri hand. Har man inte mönsterpapper duger omslagspapper bra.
  2. Eftersom man har två identiska ben är det lättast att lägga ut mönstret på dubbelvikt tyg.
  3. Rita mönstret och klipp ut, sicksacka alla delarna.
  4. Nåla och sy ihop de främre och de bakre styckenas grensöm.
  5. Nåla och sy hela innersömmen
  6. Vänd ut och in och sy sidsömmarna.
  7. Sy en kanal i överkanten och trä i en snodd eller ett band.
  8. Lägg upp och fålla nederkanten på byxorna och de är klara.

Mantel

Tygåtgång: 3 m
Manteltypen som jag beskriver här är av typen "det kan inte bli enklare". Manteln är av halvcirkeltyp utan huva med öppning mitt fram.
Mönster

Steg för steg

  1. Bred ut tyget och vik ned hörnen enligt figuren.
  2. Rita in mönsterbiten för axelpartiet på tyget.
  3. Rita ut en kvartscirkel och klipp ut.
  4. Sy ihop axelsömmarna
  5. Om du är riktigt mån om att manteln är lika lång runt om kan du sätta på dig den och sedan be någon annan lägga upp den. Annars är det bara att fålla den och eventuellt sy fast band som dekorationer.
  6. Manteln bör sedan impregneras för att kunna måtstå naturens nycker. Till impregnering används förslagsvis Fjällrävens "Grönlandsvalla" som är en vaxartad kloss som man gnuggar in i tyget och sedan värmer fast med strykjärn. Köpes i sportaffärer.

Hätta

Tygåtgång: 70 cm
Detta tidstypiska plagg är mycket praktiskt och värmande när det blåser kallt och vinterkylan biter. Särskilt i kombination med en mantel blir det mycket skönt eftersom kjorteln eller klänningen sällan har krage. Att sy en hätta är mycket enkelt. Struten är helt valfri och kan göras så lång man vill, på medeltiden ansågs det dock väldigt snobbigt att ha för lång strut, och påven förbjöd till och med prästerna att ha någon alls.
Mönster

Steg för steg

  1. Rita ut hättan på det dubbelvikta tyget.
  2. Klipp ut och sicksacka
  3. Sy ihop och fålla. Klart!

Skodon

"Se på dina skor, andra gör det", en gammal visdom som är väl värd att komma ihåg. När du klär upp din roll, se till att tänka på hur du ser ut nedanför knäna också. Inte minst eftersom det är ganska svårt att hitta något som ser bra ut för fötterna. Det bästa är givetvis ett par riktiga medeltida skor, men det kanske kan tyckas som en stor investering inför första äventyret. Är du händig kan du även försöka sy själv men det tålamod som krävs kanske inte är just dig förunnat. Vill du sy själv rekomenderas den utmärkta Skoboken av Stefan Eriksson
  Återstår att fundera över alternativen. Ridstövlar, vinterstövlar, näbbkängor, militärkängor är alla acceptabla alternativ som används av många av föreningens medlemmar. Ett sätt att minska det eventuellt störande med de skor du har lyckats hitta är att använda någon form av benlinda som täcker övre delen av skaftet. Att täcka hela skon i tyg är däremot inte bra, en sko i en påse kommer nämligen aldrig att se ut som något annat än en ful sko i en påse. Inte ett dugg fränt alltså.