Av: Tobias Amnell och Maria Mattiasson
Eftersom Erborigien är starkt inspirerat av europeisk medeltid
är den Erborigiska klädedräkten mestadels medeltida i sitt
utseende. Både män och kvinnor kan bära hosor eller byxor, en
kjortel av varierande längd, under den en skjorta (också kallad
särk) och utanpå en struthätta och en mantel. Kvinnor bär också
fotsida klänningar, ofta i flera lager (under- och överklänning),
till detta ibland struthätta för att skydda mot dåligt väder, och
en mantel för att hålla värmen. Klädernas snitt, material och
färger varierar också med varifrån karaktären kommer och hur
välbärgad den är.
Att skaffa sig en ny fullständig uppsättning kläder kan
kännas lite övermäktigt inför det första arrangemanget Du tänker
delta i. Misströsta dock inte, det finns snälla medlemmar i
föreningen som kan tänka sig att låna ut ett eller ett par
plagg, se bara till att lämna tillbaka dem i tid så blir ingen
ledsen.
Ofta kan man komma undan genom att inse att även om Erborigien
liknar medeltiden så är det inte medeltiden. Något som ser bra ut
och känns rätt är precis lika accepterat som en handsydd kjortel
exakt enligt en medeltida föreblid. Nyckelordet i sådana
bedömningar är det inom Gyllene Hjorten vanliga begreppet
"fränt-ofränt".
Fränt är ett positivt omdöme som ges om saker eller företeelser
som förhöjer stämningen, en snygg dräkt, en bra lokal eller en
allmänt bra stämning. På motsvarande sätt är ofränt ett negativt
omdöme om något som förstör stämningen, snack om bilmotorer på
värdshuset eller kraftledningar bredvid tältet.
Alltså, ett klädesplagg som är fränt är rätt, vare sig det är
mammas gamla pälskappa, eller en kopia av bockstensmannens
kläder.
Om man nu ändå vill skaffa sig ett par egna fräna plagg, hur
gör man? Till att börja med skaffar man sig tillgång till en
symaskin, och ser till att få instruktioner på hur den
fungerar. Sedan är frågan; skall jag sy något helt nytt, eller
göra om något gammalt? Svaret handlar om pengar, tid och
smak.
Att gå till UFF och hitta en gammal päls eller en klänning som
man kan sy om är ofta rätt billigt. Resultatet kan bli bra om man
hittar ett bra utgångsplagg och sedan ägnar den tid som behövs för
att ändra det till ett fränt stuk. Det du bör göra är att ta bort
alla onödiga detaljer som knappar, fickor och eventuellt även
kragar och manschetter. Sedan kan du piffa upp resultatet med lite
band och spännen, och förhoppningsvis har du ett fränt plagg.
Om du väljer att sy något eget börjar du med att gå till
tygaffären. När man köper tyg bör man, förutom priset, ha tygets
färg och material i tankarna. Vissa färger är nämligen mycket
svåra (= dyra) att framställa på naturligt sätt, detta gäller
framför allt de klarare färgnyanserna. Särskilt är rött och blått
svårt att växtfärga, och purpur anses förbehållet kungar. Även
kritvitt är svårt, det blir vanligen en gulvit eller naturvit
nyans.
Vilka tyger skall man då välja till de olika plaggen? Till
skjortan (särken) eller underklänningen föreslår jag naturvit
lakansväv som brukar säljas billigt. Byxorna kan vara av antingen
ylle eller kraftigare bomull/lin. Kjorteln och överklänningen är i
alla fall inom Gyllene Hjorten vanligtvis av kraftigare ylletyg,
men ett lite tjockare tyg av bomull/ lin går också bra. Manteln
slutligen förlorar i funktionalitet om den inte tillverkas av
tjockt filtat ylletyg eller vadmal eftersom meningen är att den
skall vara varm och kunna motstå dåligt väder.
När tyget väl är inköpt bör det sicksackas om det riskerar
att fransa sig, och sedan maskintvättas (vissa ylletyger bör
dock ej maskintvättas, fråga om detta när du köper tyget). Det
finns två anledningar till att tvätta tyget, den viktigaste är
att tyget då krymper innan man börjar sy, den andra är att tyget
genom tvätten ser lite mer använt ut, vilket vanligtvis är
önskvärt.
Vill du veta mer kan The Costume site rekommenderas.
Tygåtgången är beräknad med 150 cm bredd på tyget. Modellerna är väl tilltagna och borde passa de flesta, men är du osäker kan du kolla dina egna mått och jämföra. I de fall där ett intervall är angivet är det säkrast att ligga i överkant för att slippa obehagligheter. Jag har ingenstans påmint om att lägga till sömsmån så jag hoppas du kommer ihåg det själv, 1,5 cm brukar vara lagom.
Skjortan är visserligen inte det allra enklaste plagget
att sy, men det är definitivt det billigaste, så är du osäker kan
det vara klokt att börja med skjortan och öva dig under tiden. Steg för steg
Kjorteln är mycket lik skjortan, bara lite större och
längre, alltså går jag inte in på hur den sys utan hänvisar till
ovan. På kjorteln kan man göra en del extravaganser som skiljer den
från mängden. Den kan göras längre så att den räcker ner på låren
eller tom ner till marken, grundmönstret är hela tiden detsamma.
Vad man måste göra är dock att lägga in kilar i sidsömmarna och/
eller mitt fram för att öka rörelsevidden. Kilarna kan antingen
börja högt i höjd med armhålorna eller lite längre ned i höjd med
midjan. Det förra passar bra på långa vida rockar, medan det senare
bättre passar för den knälånga varianten. Steg för steg
Steg för steg
Steg för steg
"Se på dina skor, andra gör det", en gammal visdom som är väl
värd att komma ihåg. När du klär upp din roll, se till att tänka
på hur du ser ut nedanför knäna också. Inte minst eftersom det är
ganska svårt att hitta något som ser bra ut för fötterna. Det
bästa är givetvis ett par riktiga medeltida skor, men det kanske
kan tyckas som en stor investering inför första äventyret. Är du
händig kan du även försöka sy själv men det tålamod som krävs
kanske inte är just dig förunnat. Vill du sy själv rekomenderas
den utmärkta Skoboken av
Stefan Eriksson
Återstår att fundera över
alternativen. Ridstövlar, vinterstövlar, näbbkängor, militärkängor
är alla acceptabla alternativ som används av många av föreningens
medlemmar. Ett sätt att minska det eventuellt störande med de skor
du har lyckats hitta är att använda någon form av benlinda som
täcker övre delen av skaftet. Att täcka hela skon i tyg är däremot
inte bra, en sko i en påse kommer nämligen aldrig att se ut som
något annat än en ful sko i en påse. Inte ett dugg fränt
alltså.