Allilia Klintes brev till rådet i Aahren hösten 634

Hjortar

Ur: Hjortspår 38

(angående hennes observationer i Tuve)

Av: Anna-Maria Odén


Till rådet i Aahren

Jag reste som vi sa till Tuve för att ta reda på i vilket skick jarladömet och dess jarl verkligen är. De rapporter vi fått var ju minst sagt oroande. Efter att bara ha varit här i några få dagar kan jag säga att rapporterna vi fått ljög, det är mycket värre.

Jarl Edar är inte frisk, om han någonsin blir klar i huvudet vet jag inte. Enligt den livmedikus som jag rådfrågat finns det dock stort hopp om jarl Edars tillfrisknande, om han bara får rätt vård. Jag är villig att ge honom en ärlig chans att komma tillbaka.

Dock är även jarladömet sjukt, och kan inte vänta på sin jarls hälsa att bli bättre. I några få friherredömen råder det faktiskt fred och god ordning, men de är få. I den allra flesta råder fortfarande krig. Tjuvar och våldsmän härjar fritt och folket lider av svår svält. På grund av kriget och de efter kriget fortsatta oroligheterna har även den senaste skörden gått förlorad. Dessa människor behöver hjälp, hjälp i form av mat, men även i form av skydd, annars kommer de tveklöst att dö i vinter. Som läget är nu finns ingen hjälp att få i jarladömet. Den namnlöse och hans trupper har lämnat Tuve och ska alltså vara på väg mot Njarka. Men de han också härja och skövla runt Tuve innan de gav sig av, och det har självklart förvärrat problemen. Som om dett a inte vore nog, verkar det som om Tuve kommer att få problem norrifrån, och vi i rådet har definitivt ett problem i Åtuna. Då just detta är en stor och invecklad fråga låter jag mäster Ulvhild, som varit vid min sida under min tid i Tuve, berätta för er. Jag litar fullt på att hon varken förstorar eller förvränger något i frågan, min förhoppning är dessutom att hon håller sig något kort i sin utläggning.

Något hon däremot inte vet, och som bara var menat för rådets öron, är att även Randersmark är oroliga för Åtuna. De förbereder sig faktiskt för ett anfall därifrån och fruktar krig.

Åtuna är inte alls något att lita på. De har i hemlighet folk överallt i Tuve, och i staden kan man inte prata ostört någonstans. Till och med mitt i skogen stötte jag oförhappandes på en friherre från Åtuna. Han kunde inte svära sig Nars ätt trogen förrän han pratat med sin Jarl, och utan vapen eller skydd som jag var kunde jag inte göra annat än att beordra honom att tillsammans med sin jarl snarast infinna sig hos rådet i Aahren och där hos er svära sin trohet.

Jag ämnar, som ni nog förstår stanna här i några veckor, dels för att ta reda på mer om vad som hänt, och vad som händer, dels för att hjälpa till att reda ut problem i den mån jag kan.

Ett extra öga ska jag hålla på jarl Edar. Jag har den senaste tiden fått en hemsk misstanke om att regelbunden förgiftning kan orsaka hans förvirrade tillstånd.

Jag skriver snart igen.

-Alilia Klinte