Ordstäv från Erborigien

Hjortar

Bäste äventyrare.

På konungs Vidars uppdrag samlar jag, Thorgeir Boklärd i Lärke, på ordstäv från Erborgiens alla hörn. Hittills har ni, Tappra Äventyrare, som rest i när och fjärran bidragit med en del alster. Jag vill tacka min landsman Arnur Kem för följande;
En bonde i Tunmar sår på samma sätt som en bonde i Utby.
Från diverse källor har följande inkommit.
"Hon har så vita händer", sa bondpojken om fröken från Aahren,
gifte sig med granndottern.
— Ordstäv från Noldria
"Gris som gris", sa bondmoran
och åt opp bonden.
— Gammalt ordspråk från Njarkatrakten
Vätte som vätte,
Sprätte som sprätte.
— Vidklyfte
De enda man kan lita till fullo på är släkten.
Förutom om det gäller ett arv.
— Ordtäv från Tere
Ett finger går väl an
men ett ben, då faller man.
— Soldatordspårk om skador
Vänskap kommer och går
men släktskap för alltid består.
— från Njarka
Lura mig en gång
förbannad vare du.
Lura mig två gånger
förbannad vare jag.
— från Njarka
Fagert tal fäller sällan byten.
— Zaardras
Från okänd källa i Noedren har jag fått det här ordstävet;
När göken gal på bar kvist,
sälj kon, köp korn.
I vårt grannland Wenheim är folket mån om en bards väl och ve. Följande exempel har inkommit från de södra delarna av landet;
Ett stop före sången.
Wenheimarna är ett gammalt folk i en ung nations skepnad. Det nya landet har skapat många nya ordstäv, varav följande är präglat av den nya nationalkaraktären;
Hjälp en resande i backen,
icke när han hunnit över.
Slutligen vill jag bidra med ett eget ordstäv från mina hemtrakter kring Bratesjön;
Ingen eld är som egen eld.
Fortsätt att skicka in era bidrag. För att kunna göra en sammanställning av nationalkaraktärerna behövs många fler ordstäv.

De bästa av hälsningar

Thorgeir Boklärd i Lärke
Mäster i historia