Randersmarks viner

Hjortar
Ur: Hjortspår 38

Av: Peter Engström

Det mest eftertraktade från Randersmark förutom deras hästar är vinet från Belchari. Belchari är namnet på det område runt Markevi där majoriteten av alla vinodlingar ligger. Dessa viner skattas mycket högt runt om i Erborigien och är oöverträffade vad det gäller kvalitet och smak. Det ska tilläggas att det även finns vinodlingar såväl i Chelmar som i Åtuna men dessa anses oftast inte riktigt komma upp i samma klass. Randersmarkarna är stolta över sitt vin och kan sitta och prata viner och årgångar i timtal. Här följer en djupdykning i den grundläggande Randerska vinkulturen.

Att kortfattat beskriva de randerska vinerna och Randersmarks vinkultur är som att försöka förklara vad skönhet är för en vätte så att han förstår, det vill säga nästan omöjligt. Men vi gör väl ett försök.

I södra Randersmark, närmare bestämt i Markrike fjärding ligger Belcharidistriktet. Ett stort område med bördiga åsar och dalar som lämpar sig utmärkt för vinodling. Det sträcker sig från Vettirvellir i norr till Storfall i söder och från Tiriaån och Nyt i väster till Rhode i öst. Jordmånen är varierande och ytterst lämplig för vinodling, det jämna klimatet likaså.

Först och främst måste man se till grunden i vinodling för att få grepp om hur de randerska vinerna just blivit så berömda och eftertraktade.

Det är sex faktorer som bidrar till vinets kvalitet. Dessa är jorden, klimatet, druvsorterna, skötseln av vinodlingen, lagringen och slutligen den mänskliga faktorn. Av dessa är den mänskliga faktorn den mest betydelsefulla, eftersom det endast är genom oavbruten hängivenhet för kvaliteten, med allt vad detta innebär av kostnader och risktagningar, som ett riktigt fint vin kan åstadkommas.

Jorden är självfallet det grundläggande elementet – om marken är olämplig för druvodling, eller mer lämpad för andra skördar, kommer aldrig vin att kunna framställas där. Ett gammalt ordstäv från Åstocka säger att en vinstock måste lida för att kunna producera ett fint vin. Med det menas egentligen att den inte heller får ha det för bra, utan måste själv arbeta för att få den näring den behöver.

Jordmånen i Belchari är sådan att uppe på de högre slänterna så är jorden kritrik och innehåller mycket sten vilket ger god avrinning. Längre ner i dalarna är det mer skifferjord och granit vilket ger en karaktäristisk metallsmak. Graniten kan ibland ge en bränd arom åt vinet, vilket inte ska föraktas. Längre ner längs Markeån är jorden ganska lerrik och ger mer runda, fruktiga och eleganta viner.

Vädret under året bestämmer årgångens karaktär. Och varje område har sitt klimat, allt ifrån de milda och strålande dagarna i Skvattve till de fuktiga mornarna och de soliga dagarna i Markevitrakten (om man har tur). Generellt kan man säga att bergsmassivet Vettirvellir stoppar upp de riktigt kalla vindarna från norr samtidigt som varma vindar från söder hålls kvar i området. Markeån, Slidr och andra floder och åar gör att området får rikligt med vatten. Totalt ger detta ett ganska jämnt klimat och det är bra för de flesta druvor. Undantag finns naturligtvis, vissa druvor skall alltid skördas efter att frosten kommit, något som naturligtvis bidrar till just det vinets speciella karaktär.

De druvsorter som används i Belchari är sedan många generationer framympade och korsbefruktade tills man funnit de mest smakrika och lämpliga. Detta och att sedan vid skörden blanda olika druvsorter med varandra gör att man kan få fram just den karaktär man önskat. Idag finns det ett tjugotal olika druvsorter och varianter i odlingarna runt om i distriktet. Det bidrar till den otroligt rika mångfald av viner som strömmar ut från området.

Bland de äldsta och mest ansedda vingårdarna i distriktet får man nog räkna Hvittergils och Eldrimur. Dessa gårdar var bland de första som byggdes i dessa trakter på 20-talet efter det att Rander låtit utöka sitt rike söderut. Här har man en odlartradition som sträcker sig så långt tillbaka som till Arngram den andres tid.

Om gudarna varit en nådig så är det dags att skörda och det är ett riktigt rävspel mellan odlarna. Vem vågar ha sina druvor på stockarna längst, men hinner skörda dem innan den första frosten? Naturligtvis mognar druvorna mer ju längre de får sitta på stocken. Denna lilla tävling vinodlarna

emellan är något som går igen genom hela vinproduktionen, det spioneras friskt mellan vinhusen. Allt naturligtvis med glimten i ögat, ingen vinodlare skulle komma på tanken att förstöra för en granne, det är helt otänkbart. I Belchari är man enormt stolt över sina viner och även grannens om hans nu skulle råka vara bättre.

När druvsaften trampats ur druvorna, eller pressats i vissa fall, så får den jäsa i enorma, täckta träkar till dess att den har rätt smak och styrka. Då tappas den över på ekfat för att lagras. Beroende på vad det är för vin så lagras det olika länge, en del är drickfärdiga efter bara ett halvår medan andra får ligga flera år på fat innan de tappas på butelj, märks och säljs.

För att få ett perfekt vin så behöver man alltså odlingsmark på rätt ställe, finaste sortens vinstockar, tur med vädret, gott om tålamod, pengar, tid och framför allt en osviklig passion för vinodling. För det krävs en hög grad av uppoffring och engagemang av odlaren för att lyckas få fram ett riktigt fint vin. Först då har man en chans att tävla med de bästa Belcharivinerna om kungars och herremäns uppmärksamhet.

Exempel

Röda

Trivaldi, Singastein, Jarnvidr och Vitnheimr
Fylliga och utsökta. (typ Rioja)
Hjalmberi och Eldrimur
Eleganta och mjuka (typ Chilenska)
Hryivegaistr, Hleidr, Hvittergils och Allartuna
Lång lagring och tunga. Allartunas är dock lättare.

Vita

Maglr
Torra och lätta
Sindre, Slangr och Hemingsborgr
Söta och fylliga (typ Sauternes)

Tunnmått

Det system som bestämmer vilka mått och vikter som ska fastställdes på 520-talet av Aahrens köpmansgille med den Aralanthiska konungens goda minne. Dessa var en sammanjämkning av de populäraste systemen för mätning av längd, vikt och rymd.

Systemet var på inget sätt stött på några matematiska eller geometriska förhållanden utan tämligen godtyckligt påhittade. Detta fick dock Aahrens skola för skalder och lekare och kyrkan att göra gemensam sak genom att introducera ett enklare och mer enhetligt system. Under ett par år existerade sedan systemen sida vid sida men det blev till sist köpmännen som drog det längsta strået. Nu är "de nya vikterna", som de kallas, det helt dominerande måttsystemet i Aralantha, även i de övriga länderna är de mycket vanliga.

Det randerska bidraget till det hela är Helfraktsfatet och halvfraktsfatet som numera även de är godkända runt om i länderna.

Helfraktsfat 1 tunna och 1 skäppa 200 liter
Halvfraktfat 2 kaggar och 2 kannor 100 liter
Tunna 4 kaggar 192 liter
Kagge 6 skäppor 48 liter
Skäppa 4 kannor 8 liter
Kanna 4 stop 2 liter
Stop Aralanthas horn fyllt till brädden 0.5 liter

Klassificeringssystemet

Randersmarks viner har ett klassificeringssystem som infördes år 576 av konung Rander III på inrådan av Torfinn Vintrampare från Trivaldi klan. Systemet går ut på att åldersklassificera belcharivinerna samt att borga för att dess kvalitet. Två färgade band sätts i tillsammans med korken vid buteljeringen. Dessa band är olika breda och har färgen efter det år vinet skördades (se tabell nedan).

Korken lackas sedan och sigilleras med vingårdens sigill av "källarmästaren".

Färgen på lacket byts varje århundrade, rött för jämna och grönt för ojämna.

Ett undantag finns till denna regel, det är när det är ett jämt tiotal då enbart ett brett band sätts i flaskan.

Viner från kungens vingårdar märks även med en guldtråd för att visa att det är ett kungligt vin.

Färg Undre Övre
Svart 10 1
Vit 20 2
Röd 30 3
Purpur 40 4
Gul 50 5
Grön 60 6
Blå 70 7
Brun 80 8
Grå 90 9

Exempel

Årgång 597 har ett grått undre band och ett blått övre samt grönt lack.

Årgång 620 har enbart ett vitt brett band och rött lack.

Årgång 621 har ett vitt brett undre band och ett smalare svart band över det vita samt rött lack.

Årgång 632 från en kunglig vingård har ett rött undre band, ett vitt övre, en guldtråd överst samt rött lack.

Årgång 633 kommer sålunda att ha två röda band, ett brett och ett smalt och rödlackad kork.