Det randerska kungahuset

Hjortar
Ur: Hjortspår 38

av Peter Engström & Patrik Oksanen

Kung Vidar

Kort fakta

Född: 1 juli 593
Fader: konung Arngrim
Moder: drottning Ylva
Syskon: en yngre bror som stupade vid Triti 625
Skolning: Eitils skola i Lisya. Skolan för skalder och lekare i Aahren
Hustru: Nanna, dotter till Aralanthas konung Gladoron. Giftemålet skedde i maj 621, samtidigt kröntes Vidar till konung av Randersmark.
Barn: Gorm, född i april 622. Tvillingarna Sigrlinn och Svava, födda 623

Kort historia

599

Torgeir Lagman ges förtroendet för Vidars skolning.

602

Jarl Arnod får ansvaret att lära Vidar rida, bruka vapen och jaga.

607

Prinsen skickas till skolan i Lisya för mer utbildning. Där får han namnet Hrafn.

Här lär han känna en yngling vid namn Svipdag, som sedermera visar sig vara ingen annan än prins Kei.

610

Vidar lyckas efter många månaders möda tämja en Hjorvahingst som han döper till Prati. Ståtligare och snabbare häst får man leta länge efter.

Prinsen tjänstgör som faneriddare för Brattehofs Fana och nedlägger under dessa år med egen han sexhundra vättar. Han utvecklar även den randerska stridssättet med lättare utrustning och beväpning.

614-615

Vidar lämnar det krigiska värvet och blir lärjunge på den väl ansedda skolan för skalder och lekare i Aahren, även denna gång som den okände Hrafn.

Han lär känna prinsessan Nanna och tycke uppstod.

615-618

Vidar verkar som lärare på skolan i Lisya och lär känna en yngling vid namn Eiktyrnir, även känd som jarl Sigurd numera. Dessa reser tillsammans runt i världen för att lära sig mer om den.

618

Vidar deltar på Dvalins rådslag på Gyllene Hjorten och konfronteras med Zaffra för första gången. Här avslöjar han för första gången för Sigurd och Kei vem han egentligen är. Konung Arngrim stupar i strid och Vidar börjar i vredesmod rusta hären till krig.

619

Efter Randersmarks första seger vid Flaudi i Naronien anhåller Vidar om prinsessan Nannas hand.

620

Oroligheter mellan klanerna gör att Vidar skickar hela hären i fält mot Naroniens vättar som jagas och dräps i tusental, även i Wenheim.

621

På vintern möter Vidar i hemlighet prins Kei och de lägger upp planer hur Naronien bäst skall krossas. I maj gifter sig Vidar och Nanna, ett giftermål som kunde ha slutat olyckligt då Zaffra lade sig i leken men hindrades tack vare jarl Sigurds hjältemod. Vidar kröns till konung och svär konungaeden den 20:e i maj månad.

Tiria stormas och tas tillbaka från Lombarerna som ockuperat staden av gemensamma trupper från Aralantha och Randersmark.

Vidar fortsätter sina härjningar bland vättarna i Wenheim, trots varningar från Gladoron.

622

Rannvi lurar Vidars här i en fälla vid Klintje och avkräver hans ed på att aldrig skada vättar inom hennes lands gränser. Vidar lämnar därefter alltid en fylking i Erdfjärdingen som skydd för folket. Den 18 november föds Gorm, den blivande kronprinsen.

Vidar träffar kronprins Eduron och Varghuvud.

Tillsist intas Nemevid och fursten besegras.

623

Vidar beordrar utvidgning av vinodlingarna i södra Markrike samt uppmuntrar handel utomlands. Vidar fortsätter sina vätteutrotningar i Naronien och inleder belägringen av Triti men kallas själv hem för att stävja klanstrider i Erdfjärdingen. Samma år föds tvillingarna Sigrlinn och Svava.

624

Gränsfejder bryter ut med jarlen av Åtuna om ett par bördiga öar i Tiriaån, det går så långt som till stridigheter innan drottning Nanna med bravur löser konflikten till Vidars stora förtjusning. Sent på hösten söker Vidar råd hos unga randerska kvinnor om hur landet bör förändras, och innan året är slut har Vidar redan påbörjat sin omdaning av landet.

625

Vidar ändrar frälsesystemet, ser till att en ny landslag skrivs och upphäver de gamla föråldrade fjärdingslagarna. Han ser även till att handeln får fart, bland annat genom att bygga nya vägar och broar samt att göra floder och åar mer segelbara. Vidar och hans här ger sig av mot Naronien och lyckas där till sist inta Triti och besegra även den fursten. Fursten dödar Vidars yngre bror när han skall gripas, något som gör att Vidar, drabbad av sorg och raseri utmanar honom på envig och hämnas sin bror med lätthet. Vid detta tillfälle försöker någon mörda konungen men pilen som var avsedd för Vidar dödar istället hans stolta springare Prati. Något som gör Vidar så ursinning att han direkt låter avrätta alla krigsfångar och kör alla staden borgare på porten i evig förvisning från staden. Mann en som avlossade pilen blev levande begravd. Staden hålls av två fanor tills prins Kei anländer och övertar styret av staden. Vidar bjuder in till Stormidsommarfirande vid Gyllene Hjortens värdshus för att fira segern. Till detta lyckliga firande anländer många storheter; hövding Rannvi, prins Kei, blotaren Derion Dahl, Randersmarks överstepräst och många många fler. Den Stormidsommaren skall sent glömmas.

626

Vidar ger väpnaren Ebhen Kettilson Rave i uppdrag att resa runt till de andra ländernas regenter för att föreslå att en gemensam spejarkår sätts upp för att hålla reda på och motverka Zaffras aktiviteter. Ett par månader senare återvänder Ebhen med budet om Zaffras sista strid och död. När Vidar om hösten får reda på om Mornams lömska kupp mot Aralanthas kungahus mobiliserar han hela den randerska hären för att hjälpa sin vän och släkting. Vidar ger sig av i förtid med en fylking medans resten av hären mobiliseras, ytterligare en fylking beger sig från Borgevid mot Noedren. I december stormas Tiria och intas av Vidar som lämnar kvar en symbolisk styrka och fortsätter västerut. Randerska hären stöter på jarlen av Odels trupper och blir slagna och retirerar med stora förluster.

627

Vidar och hans här når fram till Noedren. Trupper från Åtuna härjar djupt inne i Belcharidistriktet och dräper fjärdingsväktaren Veitgalf Beintenson och hela hans familj. När dessa nyheter når Vidar blir har rasande och vänder hären för att jämna Åtuna med marken. Randersmarkarna skövlar och bränner allt inom Åtunas gränser på sin väg mot staden. Jarl Sigurd når den randerska hären just då den står inför Åtunas murar och gör sig beredda för att anfalla. Sigurd lyckas till sist tala förtånd med Vidar och avstyra det hela. Vidar vänder återigen sin här för att undsätta Noedren.

Jarlen av Åtuna gör ytterligare skövlingsräder in i Belchari. Vidars förtrupper stöter på Öskas trupper utanför Hovaskulle, skärmytslingar som inte leder till något utspelas.

Slaget vid Hovaskulle. Randersmarks här besegras för första gången i historien i grunden. Vidar såras svårt och Garmund af Kattisberg, som tagit över befälet, inser till slut att de är besegrade och retirerar mot gränsen. Ingjald Bastarden tas till fånga jämte många randerska ädlingar. Vidar förs medvetslös till Randersborg.

Randersmark ställer in stridigheterna men Mornam är inte alls med på det utan marscherar in i Randersmark och tvingar 4till sist fram en kapitulation.

Drottning Nanna utmanövreras vid ett möte i Lärke och Arnod blir rikets styresman tills konungen blir frisk eller tills Gorm blivit vuxen. Arnod erkänner Mornam som härskare av Aralantha och tvingas betala stort krigsskadestånd till Åtuna samt avstå från ett antal vingårdar i Belchari. Randersmark är svårt sargat och drar sig undan för att slicka sina sår.

Idag

Vidar återhämtade sig till slut och återtog regerandet i landet. Dock blev har vred på sin farbrors och Kattisbergs agerande under hans frånvaro och straffade dem vederbörligen för sina handlingar. Far-brodern skickades till en menlös tjänst i Utby och Kattisberg avskedas.

Sedan dess så har Vidar arbetat hårt med att återställa landet efter kriget och försökt återskapa hären som blev rejält decimerad under kriget.

Under kriget i grannlandet visade det sig att riksföreståndaren Edarin utsett prinsessan Svava till Aralanthas tronarvinge och hon sändes till Chelmar under mycket pompa och ståt.

Dock pyr missnöjets glöd även i Randersmark. De finns de som anser att konungen mer och mer rättar sig efter Aralanthiskt manér, något som många konservativa inom landet ogillar.

Vidar har dragit sig tillbaka något och vistas mest på slottet i Randersborg eller i Lärke. Han är inte längre ute och reser i landet och träffar klanhövdingarna och folket.

Kronprins Gorm

Kronprinsen är idag (635) tretton år gammal och har just påbörjat sin utbildning vid skolan i Lisya. Tidigare har han fått lära sig rida, jaga och använda svärd, kunskaper som alla prinsar får börja lära sig så fort de börjat gå. Gorm är redan en duktig ryttare och har god hand med hästar. Han har dessutom fått lära sig läsa av blotemannen i Randersborg som även lärt honom grundläggande teologi. Kronprinsen har trots sin ringa ålder visat prov på klokhet och kommer med säkerhet att bli en vis konung när den dagen kommer.

Prinsessan Svava

Prinsessan Svava är dotter till konung Vidar och drottning Nanna. Drottning Nanna i sin tur är dotter till konung Gladoron av Aralantha, och således syster till kronprins Eduron och Aralanthas riksföreståndare prins Edarin. År 623 nedkom Nanna med tvillingdöttrar, prinsessorna Svava och Sigrlinn. Den lycklige fadern lät genast döpa om två av märkena i den kungliga fanan till prinsessan Svavas märke respektive prinsessan Sigrlinns märke. Prinsessorna kom att fostras tidvis i Randersborg, och tidvis i Lärke. När det aralanthiska inbördeskriget drog in var prinsessorna tre år gamla. År 629, dvs det året då Svava fyllde sex år, var hennes morbror prins Edarin mycket nära döden i Aralond. Denne beslöt sig då för att utropa prins Gorm som sin arvtagare. Detta beslut mötte motstånd i Randersmark, då man såg att om Edarin skulle falla och kronprins Eduron fortfarande vara försvunnen skulle en aralanthisk förmyndarregering göra anspråk på prinsens uppfostran – i alla fall delvis.

Dessutom skulle en personalunion mellan länderna kunna leda till många problem. Därför avböjde konung Vidar, efter stor tvekan och omfattande korrespondens, vänligt men bestämt – i sin sons namn. Men problemet kvarstod, en svag och osäkrad tronföljd i Aralantha.

Drottning Nanna grep då in i det låsta skedet och föreslog att prins Edarin istället skulle utse en av prinsessorna till sin arvtagare. Detta kunde konung Vidar, och det randerska rådet, gå med på. Nanna valde då den dotter hon fann mest lämpad – prinsessan Svava – att skickas till Aralantha för att fostras till en Aralanthisk prinsessa.

I detta läge beslöt också drottning Nanna att Svava inte skulle, såsom det randerska rådet trott, skickas till Aralond utan till Chelmar. Drottningen ansåg det helt enkelt inte klokt att ha prinsessan i samma stad som sin bror – med tanke på att krigets vindar skulle kunna ändra riktning. Att valet föll på det nyligen befriade Chelmar berodde främst på två saker; bortsett från prins Edarin är Chelmars tillförordnade jarl Dana den mest framträdande ledaren på Nars ätts sida samt Chelmar är av tradition en stad rik på bildning, kultur och lärdom. En stad värdig att fostra en prinsessa av Aralantha.

Konungens halvbror, prinsessan Svavas farbror, jarl Ingjald fick uppdraget att leda eskorten som bestod av många framstående ädlingar och en tropp dugliga ryttare. Ädlingarna var av idel ädel adel, många med framstående insatser i hären bakom sig. I början av Lieting 632 lämnade prinsessan Svava Randersborg. Därefter reste hon och eskorten i lugn takt genom Randersmark, över Tiria, Lindahl, Laumarn, Noedren och Odels och sedan ner till Chelmar via Hellon. Varje randersk storgård med självaktning har på resans väg ställt till med gästabud för prinsessan Svava. Likadant har även jarlen av Åtuna, friherren av Öska och jarlen av Odels gjort. Många nyfikna hade kantat resvägen för att få en skymt av den lilla prinsessan. Väl framme i Chelmar bjöd jarl Dana till ett mycket storslaget gästabud till prinsessans ära.

Idag (635) har prinsessan hunnit blivit tolv år och är numera kronprinsessa av Aralantha. Mornam är besegrad och kriget är slut, dock inte utan svåra förluster för riket. Kronprins Eduron har fallit och Edarin har enligt ett fördrag med alverna lämnat riket och således lämnat över kronan till prinsessan Svava. I dagsläget så styr en förmyndarregering i hennes ställe tills hon blir myndig och kan krönas till drottning.

Randers ätt

Nerod

471f – 449f*

Nare

473f – 399f

Ran

429f – 360f

Ranod

381f – 310f

Rane

359f – 298f

Nare II

311f – 230f

Narod

251f – 219f

Rann

221f – 154f

Arnod

183f – 100f

Arngram

164f – 135f

Arngrim

150f – 85f

Rann II

103f – 53f

Rane II

69f – 32f

Rander

41f – 31

Arngram II

31 – 34

Narod II

34 – 57

Eylime

57

Fridleif

57 – 62

Högne

62 – 89

Arnod II

89 – 102

Half

102 – 104

Rann III

104 – 123

Rander II

123 – 124

Nare III

124 – 129

Raudung

129 – 134, 136 – 147

Hreidmar

134 – 136

Atle

147 – 184

Hogne

184 – 198

Arngrim II

198 – 209

Helgerim

209 – 234

Griper

234 – 263

Eylime II

263 – 265

Sigmund

265 – 278

Arned

278

Rane III

278 – 303

Grimme

303 – 318

Vinge

318 – 354

Hogne II

354 – 373

Hjordvald

373 – 454

Gilling

454 – 456

Rind

456 – 476

Har

476 – 487

Arngrim III

487 – 536

Arngram III

536 – 572

Budle

572 – 573

Rander III

573 – 581

Nare IV

581 – 600

Arngrim IV

600 – 618

Vidar

618 -

*f = före utvandringen