Rollskapande

Av: Kristina Hedenberg

När man skapar en ny roll inom levande rollspel kan man, som bekant, göra det nästan hur enkelt eller hur komplicerat som helst. Det är i princip möjligt att dra på litet fräna kläder, hitta på ett namn och sedan gå ut i skogen och vara landriddare från Chelmar eller bonde från Tuve, och improvisera fram själva karaktären under spelets gång.
Riktigt så "enkelt" gör man det väl för det mesta inte, men nog händer det att man inte lägger ned så värst mycket mer tid på sin roll. Ibland kanske det verkar vara bekvämast så, särskilt om man bara tänkt att rollen skall vara med vid ett eller två tillfällen. Man slipper mycket jobb med förhandsplanering, man har ingen tillkrånglad bakgrund att komma ihåg, inga låsta åtaganden. Man är fri att utforma sin rollperson precis som man själv vill, och som man tycker att det passar i den situation man är, lägga till detaljer och skapa en bakgrund, allt eftersom det faller sig.
Och naturligtvis är det inget fel att göra på det här sättet. Vi väljer alla hur mycket tid och kraft vi vill lägga ned på förberedelser, och det måste alltid vara möjligt att vara med i Gyllene Hjorten utan att ha skrivit en roman om varenda roll man spelar. Men det finns tillfällen då det "enkla" rollskapandet inte bara blir jobbigt, utan också gör det mycket svårt att spela den roll man tänkt sig.
Ett av dessa tillfällen är när man skapar en ny fast roll, som man snabbt vill skall komma in i och få ett samspel med gruppen / grupperna man möter. Vid sådana tillfällen måste jag veta vad rollen gör på plats, hur min bakgrund är och framför allt vad jag själv och min roll vill ha ut av rollspelstillfället. Att ha en genomtänkt och detaljerad roll med sig underlättar inte bara för en själv, utan också för dem man spelar mot.

Men det finns också vissa roller, där det är viktigt att man lägger ned tid och engagemang, även om man bara tänkt att rollen skall vara i spel en enda gång, nämligen om man vill ha en gränsöverskridande roll och/eller en roll som bryter mönstret. Något av det svåraste som finns, såväl i rollspel som i verkliga livet, är ju, som alla vet, att bryta invanda och välkända mönster. Om man verkligen vill göra det räcker det inte bara med att vara motiverad, man måste också vara oerhört genomtänkt, och veta både vad man vill och varför man vill det. (Annars brukar det gå som för mina tonårs återkommande beslut att motionera varenda dag och sluta äta godis... )

Hur skapar man då en genomtänkt roll och varför är det så viktigt att göra det? Jag tänker utgå från något som ofta diskuterats, både inom Gyllene Hjorten och i andra rollspelssammanhang, nämligen problemet att skapa starka kvinnoroller.
Det finns flera orsaker till att det är svårt att spela "stark kvinnlig kvinna". Vi har få förebilder, vi ges inte alltid utrymme, vi har ofta svårt att ta oss eget utrymme o s v.
Dessa orsaker är svårt att göra något åt i en handvändning, vi kan inte bara hoppas på att "någon" plöstligt skall skapa ett dussin Hjältinnor att efterlikna, och det är faktiskt inte särskilt lätt att plötsligt börja kräva och ta sig utrymme, om man inte är van att göra det i andra sammanhang. När man vill spela en stark kvinnoroll händer det alltför lätt att man faller in i ett av två mönster.
Antingen spelar man, i stort sett, man i kvinnodräkt, d v s tar över alla manliga attribut och beteenden utan att tänka efter. (Det sättet är speciellt vanligt inom amatörteatern, där det kryllar av tjejer som helt plötstligt börjar gå bredbent och spotta på scenen för att de fått en kraftfull roll, jodå, litet överdrivet kanske, men man har väl varit med själv, ack ja...). Att ta över de manliga attributen är för det första svårt. Tjejer har sällan samma djupa röster eller samma kroppsstyrka som män, och därför kan vi inte spela på dessa fysiska egenskaper. Men även om någon tjej nu skulle råka ha Zarah Leander-röst kombinerat med kropp som de gamla östtyska kulstöterskorna blir ju en sådan roll ingen stark kvinnoroll, utan bara någon sorts "drag-king", en mansroll, oavsett kläderna. Man kan också trilla käpprätt åt det andra hållet, och i stället spela på alla kvinnliga egenskaper man har - och ett par till. Det är i och för sig inte fel att spela en sådan roll - om det är det man tänkt sig från början. Men har man tänkt sig att spela den dominanta ledaren för en upprorsgrupp i Naronien tappar man ganska snabbt den pondus man tänkt sig att rollen skulle ha om man i stället satsar hela spelet på att vara traditionellt kvinnlig ut i fingerspetsarna.

Men hur gör man då för att spela en stark kvinnoroll utan att göra den till en mansroll? Kan man t ex vara soldat utan att för den skull tappa bort kvinnan i rollen? Problemet är inte lättlöst, vapen är ett klassiskt manligt attribut, och det är inte lätt att spela stark, beslutsam och våldsam utan att man förlorar en hel del av de mer traditionellt kvinnliga egenskaperna.
Dessutom kan bemötandet från andra krångla till det hela ytterligare, antingen blir man inte bemött som kvinna överhuvud taget, eller också behandlas man med någon sorts överdriven respekt, där man plötsligt finner att man varken behöver ta vaktpass eller förväntas delta i strider. Nu finns det ju som bekant andra starka kvinnoroller än att vara soldat, men till viss del är problemet detsamma, även om man spelar prästinna eller värdshusägare.
Det här är inget lättlöst problem, vore det så skulle vi ju redan ha klarat av det, men det finns som sagt något man kan göra för att underlätta för sig själv och andra, nämligen att medvetet satsa på att skapa och spela genomtänkta roller. Vill man spela en stark kvinnoroll måste man tänka igenom vad man vill med den rollen. Man måste vara medveten om vad man gör och varför man gör det, annars trillar man i någon av fällorna.
Att lägga ned jobb på rollskapandet gör det alltid lättare att spela, oavsett vilken roll man har. Men vill man spela en gränsöverskridande roll får man vara beredd på att lägga ned extra mycket arbete. Vill vi tjejer ha de starka rollerna, får vi helt enkelt jobba hårdare än vad killarna behöver göra för att skapa/utveckla liknande roller. (OBS! Detta gäller inte bara starka kvinnoroller, utan ALLA roller där man bryter invanda mönster, vätteälskande randersmarkare t ex).

Inom den "vanliga" teatern använder man sig ofta av Stanislavskijs frågor, när det gäller att förstå och tolka en roll. Stanislavskij (reservation för stavningen) var regissör, och verkade under slutet av 1800-talet. Hans arbetssätt revolutionerade till stor del inställningen bland både skådespelare och andra regissörer, när det gällde förhållningssättet till rolltolkningar.
Stanislavskij menade att varje roll i ett skådespel var lika viktig, och att skådespelarnas förberedelser var det mest väsentliga för hur publiken skulle uppfatta de olika rollerna i en uppsättning. Oavsett om man skulle spela huvudrollen i Hamlet eller om man hade en mycket liten biroll med "Middagen är serverad" som enda replik, var man enligt Stanislavskij tvungen att veta vem man var, varför man var där, varför man sade just det man sade, och vart man gick när scenen var slut. Först om man visste allt detta kunde man göra en bra rolltolkning.
I levande rollspel har man visserligen ingen publik som skall förstå den roll man spelar, men i gengäld är rollen betydligt mer levande och "riktig" än rollerna i ett scenskådespel. Dessutom förekommer det ju egentligen inga biroller, eftersom händelseförloppen sker parallellt med varandra. Även om man tänkt sig att ens roll bara skall in och vända, kan det alltid inträffa saker som gör att man måste hålla rollen igång betydligt längre än man tänkt sig.
Att ställa sig själv Stanislavskijs frågor är därför mycket mer givande för en rollspelare än för en skådespelare. Dessa frågor är bra att ha till grund, oavsett vilken roll du vill skapa, men vill du bryta ett mönster är ett förarbete som detta i det närmaste livsnödvändigt.

I resonemanget runt frågorna nedan förutsätter jag att rollen jag vill skapa är en stark och dominerande kvinnoroll, faneförare, rövarhöving eller dominant bondmora är ointressant i sammanhanget. Men frågeställningarna är viktiga vilken roll man än vill spela, och resonemanget håller även om man är kille och vill spela en helt vanlig soldatroll eller för den delen om man som tjej vill spela ett svagt och veligt fruntimmer.

Vem är jag?

Denna fråga rymmer mer än bara namn och titel, här kommer också bakgrund och relationer till andra in. Här börjar (och tyvärr också slutar) ofta rollskapandet.
Vad heter jag, varifrån kommer jag, vad har jag för bakgrund och erfarenheter? Så långt kommer vi oftast när vi skapar en roll. Men denna fråga kan, och bör, göras ännu vidare. I vårt exempel: Hur ser min familj ut? Vad är det som gör att jag blivit den jag blivit, d v s i detta fall en stark / dominerande kvinna? Stark mor? Svag far? Äldsta syskonet? Yngst, med hävdelsebehov? Bryter man ett gängse mönster, i rollspelsvärlden eller i den verkliga, måste det finnas en trovärdig förklaring, och vad viktigare är, man måste själv vara medveten om den.

Det kan vara värt att ta sig ordentligt med tid här, och att lägga ned omsorg på rollens bakgrund. Man har igen det, både i det fortsatta rollskapandet och inte minst i spel. Det kan låta litet överambitiöst att fundera ut namnet på sina nitton syskon, att man tycker intensivt illa om morötter och att ens bästa barndomsminne är när farfar snubblade på grisen och for på huvudet i gödselstacken. Men det hjälper faktiskt att ha sådana detaljer klara för sig, det ger liv och karaktär åt den roll man valt.
Dessutom är smådetaljer alldeles utmärkta att ha till hands när man inte vet vad man skall tala om tredje kvällen vid lägerelden. Kan man berätta historien om farfar och gödselstacken har man i alla fall konversationsämne för en stund.
Vad som är viktigare är dock att dessa "smådetaljer" hjälper mig förhålla mig till nya situationer. Om min far var en brutal best, som slog fru och barn, och krävde ovillkorlig lydnad, så påverkar det mitt beteende även i framtiden. Jag kanske är väldigt auktoritetsbunden och fortsätter att lyda blint när någon som har högre rang säger något, eller jag kanske drabbas av ett försenat fadersuppror, och revolterar mot jarl Sigurd. Om jag har växt upp med en svag far, kanske det gör att jag föraktar män, eller att jag gärna blir litet överbeskyddande mot dem. Om en speciell händelse präglat min barndom, åsynen av ett våldsbrott eller en väns död, kan det förklara varför jag reagerar starkt i liknande situationer. Likaså förändras och utvecklas rollen av det som hänt i vuxen ålder. Ingen som deltagit i inbördeskriget i Aralatha är samma person som före Mornams kupp, om man som Ude möter den stora kärleken påverkar det ens agerande i alla framtida sammanhang, o s v.
Vad än resultatet blir påverkar min bakgrund mina handlingar, lika mycket i rollspelsvärlden som i den verkliga.

Det är också viktigt att ha relationerna till andra klara för sig. Det är inte säkert att jag någon gång kommer att behöva spela på mitt förakt för besvärliga randersmarkare eller min beundran för stiliga landriddare från Noldria, men ju mer jag vet om min inställning och mina känslor inför medspelarna, ju lättare har jag att agera i nya situationer.

Var är jag?

Som rollspelare har man oftast svaret givet, i norra Wenheim eller i Aralond. Men man kan utveckla detta, så rollen får mer djup. Varför befinner jag mig på denna plats vid detta tillfälle? Som vi alla vet kan man ibland ha ganska krystade förklaringar - den egentliga orsaken till att min roll finns på plats är ju att jag själv vill spela den just här och just nu. Att ta sig tid före evenemanget, och verkligen fundera ut en logisk och hållbar förklaring till vad man som randersmarkare gör bland vättar i norra Wenheim besparar både en själv och medspelarna situtioner som ibland kan bli ganska pinsamma. Här har man hjälp av en tydlig bakgrund. Ju mer man vet / har bestämt om sig själv, ju lättare är det att motivera ett för andra oväntat eller obegripligt uppdykande på platsen.

Vilken tid är jag där?

Även här är svaret oftast givet i rollspelsscenariot. Men här kan man själv fundera på vad det betyder att man dyker upp vid en speciell tidpunkt.
Varför befinner jag mig här just nu, och hur påverkar min närvaro situationen? Om jag tänkt mig att dominera gruppen, bör jag finnas på plats från första början eller bör jag komma i spel först senare? Finns det andra tidsaspekter som kan påverka min karaktär eller spelet? Även här vinner man mycket om man funderar igenom frågan innan man väl är på plats och i spel.

Vad vill jag?

Egentligen borde detta vara den första frågan för rollspelare, och allra först bör man ställa den till sig själv. Vad vill jag egentligen ha ut av min roll? Vill jag ha en "vanlig" roll, en sådan jag gjort tidigare och känner igen, eller vill jag ha en ny sorts roll, där jag bryter med vad jag gjort förut? Vill jag skapa en fast roll, en mycket tillfällig, eller kanske pröva en roll, som kan bli fast om jag trivs med den? Om man har klart sina egna önskemål först, blir det lättare att ta sig an rollens.

En liten utvikning: Det är ganska vanligt att man vill "ha allt" i en och samma roll, man vill spela en högstatusperson med titel och rang, som kan delta i så gott som vartenda rollspelstillfälle, från midsommarfirande i Wenheim till rådslag i Borgevid, från stormingen av Aralond till miniäventyr i Randersmark.
Tyvärr blir en sådan karaktär inte trovärdig i en levande rollspelsvärld. Rang och titel innebär inte bara privilegier, det innebär också åtaganden, som tidvis gör rollen bunden till plats eller person. Vill jag spela en roll som kan vara med vid så gott som varje rollspelstillfälle måste jag å andra sidan vara beredd på att detta innebär andra begränsningar. En roll som ger mig mer frihet har ofta inte lika lätt att få en framskjuten plats i Erborigien; jarlar, friherrar och andra högdjur är mer eller mindre bundna till platser eller till andra personer.
Naturligtvis går det alltid att ge sin roll mer frihet under vissa perioder, men för att få en trovärdig rollkaraktär måste man också acceptera att det också kan bli tvärtom; en skicklig befälhavare får tjänst hos prinsen och då försvinner friheten.

När man väl är klar över vad man själv vill, är det dags att ta itu med rollens önskemål, förhoppningar och planer. Vad vill min roll, egentligen? Vad skall hon ha sin styrka till? Detta beror naturligtvis på vem hon är.
Rövarhövding i norr eller upprorsledare i söder? Faneförare, köpman, sköka eller adelsdam, som styr make och förläningar med järnhand? En stark kvinnoroll behöver ju inte vara vare sig krigare eller prästinna; det finns starka kvinnor även i vardagslivets Erborigien. Återigen tjänar man på att ha en bra bakgrund, i den kan man oftast hitta rollens innersta drivkrafter. Är det hämnd, makt, kärlek, pengar, lycka eller något annat mitt rolljag önskar sig? Vad vill jag långsiktigt, och vad vill jag just nu, i detta rollspelstillfälle?
Liksom i verkliga livet har naturligtvis rolljaget många, och kanske motstridiga mål. Om man har gjort klart för sig själv vilka dessa mål är vill blir det betydligt lättare att agera utifrån dem, och rollen blir trovärdigare och tydligare också för medspelarna. Däremot behöver ens rollkaraktär kanske inte vara medveten om alla sina drivkrafter; Dana av Verdfelt känns t ex INTE vid att en av hennes önskningar är att vinna prins Edarins kärlek, även om jag som spelar henne är mycket medveten om detta faktum.

Varför vill jag detta?

Eller med andra ord: Vad har jag för motiv. Även denna fråga bör man först ställa sig själv. Varför vill jag, i detta fall, spela en stark kvinnoroll? Är det för att visa grabbarna att tjejer minsann kan lika bra som killar, eller är det för att jag tycker att detta blir en bra roll i ett fungerande sammanhang?
Att bara vilja överträffa killarna är knappast särskilt hållbart i längden, en roll som bara bygger på en sådan drivkraft blir ganska snabbt ihålig. Visserligen har man ju ofta något liknade motiv, oavsett vad man spelar (rollspel handlar ju mycket om att ta utrymme och få uppmärksamhet), men det kan vara viktigt att fundera över om man inte har fler drivkrafter än denna enda. Det kan vara så enkelt som att det faktiskt är KUL att få ta plats och visa kraft i rollspelet, och att en drivande och stark roll oftast får uppleva mer under ett rollspelstillfälle.

Så till rollen: Varför vill jag i min roll uppnå det mål jag ställt upp? Vad hoppas jag att det skall ge mig? Vill jag ha makten för dess egen skull eller för att uppnå ytterligare ett mål? Vill jag bevisa något, för andra eller för mig själv? Att ens rollpersons motiv är litet grumliga är ju inget fel, snarare tvärtom. Även om min roll har ett ädelt motiv för att delta i kampen för Nars ätt, kan den ju också ha ett inte fullt lika rumsrent, som att slippa ifrån slitet hemma på gården eller komma undan ett oönskat äktenskap. Själv bör man dock vara lika medveten om rollpersonens motiv, som om dess mål.

Vad hindrar mig?

Ingen människa kan bara promenera rakt fram och plocka upp allt han eller hon vill ha. Även i rollspelet förekommer naturligtvis problem och hinder som gör att ens karaktär inte direkt kan uppnå de uppställda målen.
Vad är det som hindrar min roll från att få den position i livet hon önskar eller att nå sina mål? Är det börd, oförmåga, andra människor eller själva situationen? Finns det något i min bakgrund, som gör det svårt för mig att kämpa för det jag vill? Blir jag handlingsförlamad i vissa situationer eller är det mitt allmänt otrevliga sätt som gör att jag inte får det jag vill ha? Är jag hittebarn från Dahlen kan det hindra mig från att gifta mig med den jag vill. Har jag blivit skrämd av en skenande häst och därmed är livrädd för att rida, får jag uppenbara problem om jag som randersmarkare vill bli en av Nerods ryttare.
Det finns oftast många förklaringar till varför livet och situationen inte blir som rollkaraktären tänkt sig, men som rollspelare bör man veta vilka hinder ens karaktär har med sig från början.

Vilka medel använder jag?

Är jag en hederlig och ärlig människa som endast använder raka och öppna metoder för att få det jag vill ha? Eller anser jag att ändamålen helgar medlen, och begagnar mig av alla tänkbara tjuvknep för att komma till målet?
Vilka medel man använder beror på vilken sorts person man är, men det är också så att medlen berättar mycket om ens karaktär för andra. Vi blir ju inte särskilt överraskade om en terroristgrupp eller en mystisk japansk sekt spränger bomber eller kapar plan för att få igenom sina krav, men vi förväntar oss det sannerligen inte av Röda korset eller Astrid Lindgren. Visserligen händer det att personer förvånar, i verkliga livet och i rollspel, men skall man spela en genomhederlig person bör man inte använda falskspel och list allt för mycket om man vill att ens roll skall vara trovärdig.

Är nu detta inte en onödig massa arbete för att delta i midsommarfirande eller vinteräventyr? Tänk om jag nu gör alla dessa förberedelser, och så händer något som gör att min roll försvinner ur spel efter en halvtimme. Är det inte överdrivet att fundera ut varenda liten roll i detalj?
Kanske det. Om man inte vill eller orkar eller har tid att lägga ned så pass mycket jobb på en enda roll, verkar det förstås fruktansvärt omständigt. Men för det första är det är ett enkelt sätt att skapa roller, när man väl börjat med det. Genom att utgå från dessa frågor kan man på mycket kort tid få in mycket i sin roll, och man slipper missa mycket som senare kan visa sig nödvändigt.
För det andra är det ju inte sagt att man alltid och i alla situationer behöver vara lika detaljerad. Som jag skrev i början - det skall alltid vara möjligt att vara med, utan att skriva romaner. Men vill man verkligen överskrida gränser, sina egna eller det tidigare rollspelandets, måste ens roll vara genomtänkt och noggrant utarbetad. Det är betydligt lättare att agera och reagera om man verkligen vet vem man spelar och varför, och om man innerst inne är helt säker på att ens rollperson skulle gjort precis så här om situationen verkligen var på riktigt.