Wenheim - 630

Hjortar

Läget i Wenheim presenterat inför äventyret Midirdalen hösten 630.


Det har nu gått mer än tio år sedan Naronierna i Garguls furstendöme, det östra, befriade sig själva under ledning av Varghuvud, Gissur och andra. Det rike som Wenheimarna sedan dess har lyckats bygga upp skiljer sig på många sätt från Erborigiens övriga, även från Keis Naronien som har ett liknande ursprung.
För fem år sedan, 625, drabbades Wenheim av ett inbördeskrig där en man vid namn Gyllensköld, med hemligt stöd från furst Mornam, försökte gripa makten från hövding Rannvi. Försöket misslyckades och sedan dess har Wenheim inom sina gränser haft fred, även om världen runt omkring står i brand.
Rannvis största gåva till det Wenheimska riket är den statsförvaltning som byggts upp, och som faktiskt fungerar! Under de senaste 2 till 3 åren har det börjat märkas att folket fått det bättre. Livet har blivit lättare och folket (där vättarna på sant Wenheimskt vis givetvis inkluderas) lever ett drägligt liv, som visserligen i rikedom inte kan mäta sig med Aralanthas bönder.

Wenheim styre

Wenheim styrs från Gargul av hövding Rannvi och hennes råd så som det beskrivs i Världshandboken sid XX. För tillsyn ute i riket finns borgknektar och borgråd samt byknektar och byråd. Knektarna ansvarar för militär och försvar medan råden leder administrationen. Borg-knektar och råd finns i de större orterna från början i Ravindal och Arnak senare har det tillkommit en Borgknekt och ett Borgråd i Triti sedan sunnifagn 628. Triti stad med en del omland, och ett par andra lösa gods i Tritis före detta furstedöme (det land som tidigare var furstefamiljens eget), arrenderas på fyrtio år från prins Kei, enligt ett avtal från 625. Det är uppenbart att det är Wenheim, som kan ta in stor tullinkomster, som tjänar mest på affären. Men det är också tveksamt ifall prins Kei verkligen hade klarat sig utan Wenheims stöd då avtalet skrevs.
Även i Fakaz, enligt Wenheimska förhållanden en stor ort, sitter det nu en borgknekt och ett borgråd. Detta är främst en åtgärd för att kunna bevaka gränsen mot Njarka som ligger på andra sidan Klintje.
Byknektar och byråd finns installerade i de mindre orterna. Dessa lyder liksom borgknektarna och borgråden direkt under hövdingens råd i Gargul. Det som skiljer dem från sina borgmotsvarigheter är snarare status och makt än uppdraget att sköta sitt område.

Wenheims ekonomi

Trots att tio år har gått lever Wenheim fortfarande med resterna av Ödesnaroniens förlamade ekonomi. De flesta människor (och vättar) bor kvar i samma kojor i fattiga små byar som förr. Förr samlades ett antal sådana byar till ett stora gods under en herreman på en stor gård i närheten. Dessa herrar är nu borta, men har på vissa ställen ersatts av andra statliga tillsyningsmän, något som gör att ett feodalt system liknande Aralanthas börjar ta form på vissa håll.
De flesta byarna är helt fria, något som inte nödvändigtvis har varit en välsignelse. Även om skördarna har kunnat bli större, och framför allt stannat i byarna, har det visat sig svårt att få avsättning för överskottet. Vägar och marknader har varit dåligt utvecklade. Något som bland annat förhindrat hjälpsändningar till landsändar med missväxt från andra med bättre skördar.

Wenheims folk

Wenheimarna är stolta över att de själva, utan hjälp, lyckades kasta av sig furstens ok. Denna tanke om att själva klara sina problem finns kvar, och vårdas som en central del i den wenheimska nationalkaraktären. Det är därför ingen god idé att påminna en Wenheimare om till exempel den avgörande hjälp som randersmarkarna gav under inbördeskriget mot Gyllensköld.
Wenheimarna beklagar även djupt att olycksbröderna i det västra Naronien behövde Aralanthisk hjälp för sin befrielse, och fortfarande tycks behöva den. Å andra sidan är Naronierna stolta över att vara närmare det urnaronska hjärtlandet. Det var ju trots allt i Borgevid som Nar en gång i tiden levde. I Naronien finns tanken om att åter förena de båda rikshalvorna, men det finns det ingen önskan till i Wenheim.
Wenheimarna är ett strävsamma och stolta med en stor öppenhet för nyheter ( i alla fall om de upplevs som genuint Wenheimska ). Tilltron till Rannvi och hennes folk är mycket stor, trots att många av dessa är inflyttade.

Wenheimarna och tron

Wenheimarna har helhjärtat tagit till sig Nars tro. Däremot ser utövandet inte alls ut som i söder. Det finns mycket färre tempel och präster. Därför agerar de präster som finns kringvandrande predikanter och lärare. Kulten har fått många lokalt färgade inslag. Till exempel har blot blivit nya inslag i uråldriga folkfester, såsom bröllop och begravningar. Men mycket av det gamla finns också kvar.
Det finns även exempel på hur ödestron lever kvar i talesätt och allmänna föreställningar om gudarna. Så finns det till exempel de som istället för att säga "ödet har bestämt det" säger "gudarna har sagt så" och resignerar inför ödet på samma sätt som förr.
Den wenheimska kyrkan är en del av samma kyrka som finns i Naronien. Denna kyrka har Derion Dahl som överstepräst och utgör en organisation vid sidan av de bägge rikena. Översteprästen och andra höga präster tillbringar tid i bägge länderna ( för översteprästens del omkring en fjärdedel i Wenheim ).

Vättarna

Trots olyckskorparnas kraxande har vättarna lyckats bli en del av riket. Visserligen misstros de ofta i smyg och de hålls mestadels undanskuffade till sina egna byar. Den wenheimska nationalmyten förhindrar dock alla handlingar mot vättarna och nu börjar tecken på verklig acceptans synas. Så är till exempel borgknekten i Fakaz av grönt vätteblod.

Städerna

De flesta städerna i Wenheim har växt och blivit mycket livligare under de senaste åren. Främst gäller detta Ravindal som nu räknar omkring 5000 innevånare. Tillväxten har varit så kraftig att staden idag mest liknar en överbefolkad kåkstad. Där finns människor från alla världens riken och kommersen är livlig. Det är här som Aldor Irrfärdur, Wenheims antagligen rikaste man, har sin bas, i ivrig konkurrens med Rygjardalingar från Randersmark och Lomber med sina skepp.
Triti är en tämligen självständig, och inte särskilt wenheimsk, del av riket. Även där har handeln ökat, särskilt sedan Vidarsborg blev en obetydlig Mornamitisk utpost vid Rakenälvens mynning.
Fakaz har blivit allt mer betydelsefull som härläger och mötesplats mellan människor och vättar.
Brantvik har fått del av uppsvinget i Ravindal och ortens utmärkta hamn har åter börjat nyttjas av Lomberna.
Arnak är möjligen den enda stad som inte har haft en snabb utveckling. Den ligger utanför handelsstråken och traktens klassiska näringar har inte gjort några större framsteg.