Armand Röde

Hjortar

Av: Roger Bergman

Ur Hjortspår 34 juli 1999.

Den stackars trånande soldaten Vade som endast ville finna en kvinna som brann just för honom hade fått nobben av varenda flicka på värdshuset 'Brutna lansen.' Som ett sista försök att imponera på damerna funderade han på om han skulle sjunga en visa. Nu var väl inte Vades sångröst Naroniens vackraste och sången hade han lärt sig av en bonde som bodde någonstans i trakten runt Borgevid. Denne hade påstått att sången minsann var sann och att hela Naronien borde få veta hur den uslingen hade behandlat hans dotter.

Möjligheterna att få sällskap i sänghalmen denna kväll verkade i vilket fall som helst nästan helt uttömda så han bestämde sig för att försöka smälta något damernas hårda hjärtan med en sång.

Han reste sig och bad alla att vara tysta, för nu skulle de få höra en alldeles sann historia om hur illa det kunde gå om man inte var försiktig. Något i Vades inre sade honom att sången kanske inte passade för tillfället ifråga men Vade tog hjälp av ruset och det faktum att han inte mindes någon annan visa för att undanröja denna gnagande känsla av att kvällen närmade sig katastrof. Han harklade sig, vinglade till och när han äntligen återfått balansen började han sjunga...

Det var sent på dagen
Börsen den var tom
Hungern växte i magen
Torkan i vår gom

På värdshuset fick vi mat
Där åt vi oss mätta
Sedan krävde värden betalt
Jag tvangs att berätta

Att vi saknar båd' silver och guld
Men vår hunger var stor
Vi står er för evigt i skuld
Förlåt käre bror

Armand Röde, du gav oss ett lån
Armand Röde, du räddade gårn'
Armand Röde, min dotter du vann
Armand Röde, du bara försvann

Olika falla ödets lotter
Värden tog en klunk vin
Krävde en natt med min endaste dotter
Då hördes: Vet hut ditt svin!

Rösten kom från en ädling i rött
Ja, så var han klädd
På värdshusvärden innerligt trött
Och inte det minsta rädd

Han betalade det vi spisat
Öppnade sedan sin famn
När vi så honom hade prisat
Gav han oss sitt namn

Armand Röde, du gav oss ett lån
Armand Röde, du räddade gårn'
Armand Röde, min dotter du vann
Armand Röde, du bara försvann

Han förstod att vi svalt
Lånade oss till säd och en gris
Lite extra till salt
Och mat till vår spis

Han förteg för sin värd
Att han dottern börjat smeka
De sov vid min härd
Och där de även leka

Armands lustar var väckta
Min dotters hjärta i brand
Armands lustar blev släckta
Han försvann i gryningens rand

Armand Röde, du gav oss ett lån
Armand Röde, du räddade gårn'
Armand Röde, min dotter du vann
Armand Röde, du bara försvann
Armand Röde, hon födde din son