Vad är levande rollspel?

Inom begreppet levande rollspel ryms en mångfald av olika företeelser och olika intresseområden. I denna mångfald representerar Gyllene Hjorten och den spelstil vi företräder bara en liten del av det stora hela. Fansinet StrapatS har en innehållsrik länksida till andra grupper.
Levande rollspel kan nog enklast beskrivas som en mycket fri teaterform där tonvikten ligger på varje rolltagares kreativitet och aktiva agerande. Detta rolltagande sker inom ramen av en rollspelsvärld som tillhandahålls av arrangören av rollspelstillfället.
Rolltagandet består i att du tillsammans med arrangören för rollspelstillfället skapar en roll. Rollen består av en bakgrundshistoria och karaktäristiska personlighetsdrag som kommer att utgöra ramen för ditt rollspelande.
Hur rollspelsvärlden ser ut varierar beroende på med vilka du rollspelar. I Gyllene Hjorten spelar vi i en värld som heter Erborigien.
Arrangören för rollspelstillfället bestämmer scenariot i Erborigien, ordnar plats och rekvisita och arbetar samman deltagarnas önskemål till en fungerande helhet. Under själva rollspelstillfället är det de enskilda rolltagarna som driver handlingen framåt genom att interagera med varandra.
På detta sätt skapas en helhetsteater där alla deltagare är aktörer och aktiva.

Hur gör Hjortarna när de rollspelar?

Det finns ett otal olika spelstilar och spelvärldar inom levande rollspel. Mycket har vi i Gyllene Hjorten gemensamt med andra föreningar, men på vissa punkter skiljer vi oss.
Erborigien
Den fortlevande rollspelsvärlden som möjligör så kallat kampanjrollspel är en central del i Gyllene Hjortens spelstil. Ett år i Erborigien motsvaras av ett verkligt år och världen utvecklas också mellan de enskilda rollspelstillfällena.
Fasta karaktärer
Eftersom världen förblir densamma har de flesta som rollspelar i Gyllene Hjorten minst en fast karaktär. En fast karaktär är en roll som inte skapas för ett enskilt tillfälle utan som spelas och utvecklas under många äventyr och år.
Sagan
Målet med Gyllene Hjortens rollspelande är att skapa en så fullständig upplevelse som möjligt. När vi spelar med varandra och får känslan av att vara i Erborigien, då skapar vi tillsammans en saga, en gemensam berättelse. Denna illusion stöder sig på de fasta karaktärerna och den kontinuerliga världen, men det är det gemensamma spelet som ger illusionen liv.
Orden
Gyllene Hjortens rollspel utspelar sig i sagovärlden Erborigien där en kamp, som i alla sagor, förs mellan det onda och det goda. För att samla det godas krafter mot det onda har Gyllene Hjortens orden instiftats och denna leder kampen mot det onda, i vilken skepnad det än må dyka upp. I orden samlas en brokig skara män och kvinnor för att alla, var och en på sitt sätt, bidra i kampen mot ondskan. Många fasta karaktärer är medlemmar i orden.
Blanka vapen
På Gyllene Hjortens evenemang bär beväpnade roller blanka vapen. Att bära riktiga vapen kräver mer eftertanke av spelaren eftersom improviserad strid givetvis inte får förekomma. Vi tycker att känslan och tyngden av ett riktigt svärd vid sidan hela äventyret är mer stämningsfull än några korta sekunders mjukvapenstrid.
Konfliktlösning
Då ingen riktig strid får förekomma måste konfliktsituationerna som uppkommer lösas på ett icke våldsamt sätt. Att rollspela sig ur en konfliktsituation är en större utmaning än att slå sig ur den!
Undvik att döda
Att döda en annan roll är inte främjande för rollspelet, eftersom du sätter denna roll helt ur spel, dessutom utesluter du den som spelade rollen från rollspelet då han/hon nu står utan roll. Det förekommer mycket sällan att man dödar roller under det levande rollspelet.
Att bejaka andras rollspel
Genom att vara öppen för andras initiativ, och bejaka dessa kan du skapa rikare upplevelser både för dig och för andra. Om Ragne trevande börjar berätta om älvornas dans på gryningsängen, visa då ditt intresse och fyll i med egna infall, och följ för all del gärna med honom ut nästa gryning...
Hänsyn, Ansvar och Kreativitet
Inom alla former av levande rollspel är hänsyn till sina medrollspelare mycket viktig. Om det finns en känsla av tillit mellan rollspelarna ökar chanserna till bra rollspel.
Även om du spelar en roll finns det gränser för hur långt du kan gå i ditt rollspelande och om du överträder dessa kommer du, personligen, att hållas ansvarig.
Att rollspela handlar till stor del om att improvisera, och att ge utlopp för kreativitet. Genom att aktivt rollspela kommer du att få ut oändligt mycket mer av levande rollspel än om du förhåller dig passiv.

När alternativen är få

Det händer ibland att situationer uppkommer där din roll rimligtvis skulle dra vapen mot sin fiende. Men då det i Gyllene Hjorten är förbjudet att korsa klingor, kräver situationen en annan lösning.
Som utgångspunkt gäller att flest vinner. I varje enskild situation måste man dock ta hänsyn till till exempel beväpning, om den ena gruppen blev övverraskad, och statusskillnaden mellan de två grupperna.
Låt anta att riddarna Rana av Gyllene Hjorten och Jorund av Chelmarorden, två välbeväpnade och prövade krigare, ensamma möter sex usla rövare. Då är det inte troligt att rövarnas antal säkrar dem segern. Här bör gott rollspel försäkra de bägge riddarnas seger. Enbart genom avslöjandet av sina namn och sitt statusutspel bör de övertyga rövarna om sin överlägsenhet. Varvid rövarna föredrar att sakta dra sig tillbaka för att äta gryta i kvällningen istället för att leka lik i vägkanten.

Din grannes välfyllda börs

Det kan ofta vara svårt att spela ohederliga roller, särskilt om man tänker ta det som en vana. Trots detta händer det att man vill stjäla något från en annan roll, det kan vara pengar, skattkartor, heliga amuletter eller något annat som är viktigt för rollens intrig. Eftersom Gyllene Hjortens pengar har ett verkligt värde kan detta ställa till vissa problem.
För att undvika obehagliga efterföljder gäller att allt skall lämnas tillbaka efter arrangemanget, dock brukar det anses skäligt att mynt upp till ett värde av ett litet silvermynt (50 kr) kan anses förverkat.
Givetvis stjäl man inget som den som spelar rollen verkligen behöver, till exempel kläder, skor, filtar, mat och så vidare, det handlar om hänsyn.

Att leva i Erborigien

Att leva i Erborigien är som att leva någonstans i Europa under 900 till 1400- talen. De flesta bor i byar på landsbygden och brukar sin ärvda jord. De är okunniga om det mesta i världen utom grannbyarna och vägen till marknaden i närmaste stad. I städerna bor mest hantverkare och köpmän, men även kyrkans folk och kronans ämbetsutövare.
Erborigien är dock inte bara medeltid, där finns mycket mer av sagor och mystik, här lever sagoomspunna alver sida vid sida med människor och sturska dvärgar. Några saker som är särskiljande mellan medeltiden och Erborigien är följande:
Jämställdet
I Erborigien är män och kvinnor helt jämbördiga. Kvinnor är till exempel respekterade härförare och präster. Äldsta barnet oavsett kön ärver sina föräldrar (utom i Randersmark där döttrar ärver gods och gård och söner titel och rang) och man kan ta sitt efternamn efter endera sin mor eller sin far. Att spela på könsförtyck är fel.
Tidsåldrar som nationalkaraktär
Många olika tidsåldar med sina tidstypiska dräkter och tankesätt har placerats i olika riken på kartan och existerar samtidigt. Exempelvis beter sig randersmarkare som normander, nordborna som vikingar och i Aralantha råder högmedeltid.
Religionen
Religionen var en grundstomme i det medeltida samhället. Det skulle inte vara möjligt att efterlikna medeltiden utan en religion. Istället för kristendom har vi valt att låta den fornnordiska kulturskatten prägla det erborigiska samhället. Den erborigiska kyrkan fyller samma funktion i samhället, har i organisationen drag av och är lika stark och mäktig som den katolska kyrkan var under medeltiden.
Det erborigiska samhället är alltså en slags medeltid där magiska inslag lyser igenom och skapar en fängslande erborigisk saga.

Vad finns i Erborigien?

Erborigien är inte medeltiden. Däremot är de medeltida inspirationerna många. Detta faktum gör att vi blir friare i valet av utrustning. Vissa saker av sjuttonhundratalssnitt kan accepteras sida vid sida med replikor från vikingatiden. Riktlinjerna för vad som finns och inte, är inte särskilt klara. Ditt sunda förnuft ger dig de bästa tumreglerna. Ser en pryl rustik och frän ut är den välkommen, men en annan sak kan vara helt fel även om den är mycket äldre.
Det är egentligen få saker som är ovälkommna i Erborigien så länge de ser bra ut. Det finns dock ett par företeelser som tydligt hör medeltiden till men som inte finns i Erborigien, dessa är boktryckarkonsten och krutvapnen. Däremot förekommer exempelvis tobak, kaffe, te och potatis. Skiljelinjerna är väldigt enkla, det som förhöjer känslan av att vara i Erborigien passar, det som inte gör det åker ut.
Kom ihåg att ingen förbjuder dig att ta med någonting ofränt, så länge du håller det utom synhåll för alla andra. Ett sätt att undvika att störa andra är den så kallade Utgårdarunan. Den används för att märka den påse, kista eller annan behållare i vilken man har placerat ofräna saker. Runan och behållaren skall givetvis i sig själva vara fräna, så att de inte stör någon. I behållaren kan du placera vad du vill, linsvätskor, allergimedicin, nycklar eller vad som helst. Alla som ser runan kommer att vara varnade om att det är sådana saker de kommer att hitta ifall de öppnar behållaren.
Naturligtvis finns inte Utgårdarunan i Erborigien. Ingen säger alltså: "Titta en utgårdapåse, den låter vi bli." Istället låtsas man inte om att påsen finns. Utgård är en fasansfull plats och föremål därifån bör inte förevisas i Erborigien.