main

"Vid gården var allt en enda röra, kvinnor och barn stod i en skrämd klunga framför boningshuset. Framför dem stod Breste, en kraftig karl med en yxa i handen. Hans anlete var likblekt men i hans ögon lös det av beslutsamhet. Brestes son Ullergeir stod bakom honom och höll sin mors hand i ett krampaktigt grepp. "Ulvgrim Breste av ätten Böle! Denna gård är inte längre i er ägo!" sade Eymar med stadig röst och gick fram till honom. Han tog upp ett pergament och tryckte det i ansiktet på Breste. "Den tillhör nu mig, Eymar Råde av ätten Fågel!" Breste spottade föraktfullt Eymar i ansiktet. Eymar blev rasande och högröd i ansiktet. Han stank av raseri samtidigt som han drog sin bordsdolk och högg den hårt i Brestes bröst. Breste hostade till och föll död ihop på marken, blodet färgade hans kjortel röd. Brestes son sprang fram till sin far och skakade den sargade kroppen. Han gav Eymar en blick av hat och väste fram "Må ljuset straffa dig! Eymar… Brestebane!"

"Vi är de främsta, låt oss nu styra"
Amund Gulle

För 75 år sedan anlände Eymar och Eyra Råde till Ekebäck, de två var unga och välbärgade västanbor som kommit för att söka lyckan i Vintborg. De hade köpt sig gård och mark av den dåvarande friherren och åkt till Ekebäck för att bosätta sig.

På gården bodde frälsebonden Ulvgrim Breste av ätten Böle, ansedd som en av de framgångsrikaste i ätten, som var helt ovetandes om att hans herre sålt gården. De hela slutade i ett överilat dråp på Breste. Eymar och Eyra Råde skaffade sig folkmun öknamnet Brestebane, som snart blev deras ättsnamn. Den lilla gården växte snabbt efter det att Eymar och Eyra övertagit den. De fick tre barn; Böste Råde, Kåra Djärve och Arngild Gulle.

Eymars och Eyras dotter Kåra förmälde sig med Glum Djärve av ätten Slage. Detta gjorde att yngste sonen Arngild Gulle fick ärva gård och allt, blott 17 år gammal. Arngild Gulle förmälde sig inte långt därefter med Mira Gulle av Mosseätt, som var 10 år äldre än han. I Arngild Gulles styre, eller snarare Mira Gulles, fortsatte gården att blomstra. Ett nytt långhus byggdes och man anställde fler tjänstefolk.

Lojte Gulle ärvde sedan som äldste son gården av sina föräldrar. Han hade under hela sitt liv stora kärleksproblem. Många säger att han ständigt var förälskad i Ingimod Gode, vilket gjorde att relationerna mellan honom och Visäte Gode inte var de bästa. Hur som helst så förmälde sig Lojte i hög ålder med Härmild av ätten Slage. Det mest spektakulära som hände på gården i Lojtes ägo var när Lojte dog, för bara en kort tid sedan. Han hade överlevt flera sjukdomar på sin ålders höst, men när den gamle mannen till sist hittades död vid var det drunknad i en vattenpöl på gårdsplanen. Det hela såg ut som om någon hade dräpt gamle Lojte med berått mod, men vem det var vet ingen säkert.

Lojtes båda söner Amund Gulle och Kolben Hårfager hade sedan länge bott på gården med sina välkända fruar God-Ödis och Hel, båda av ätten Aske. Amund Gulle ärvde ensam allt men lät sin bror och dennes familj bo kvar på gården, mycket beroende på att Kolben har fem barn och Amund bara sonen Borgar. Arbetskraft är alltid välkommen. De två bröderna brukar dock ofta hamna i mindre dispyter och då är det tur att det finns två förståndiga Askekvinnor på gården som kan medla.

Brestebaneätten är den rikaste i hela Ekebäck. Gulle-delen av ätten är rika storbönder och Råde-delen är skickliga hantverkare. Amund Gulle och hans bror, och många fler med dem, vill dock inte veta av familjen Råde efter det att det framgick att äldste sonen, den läkekunniga Arnulf Råde, var mörkervän.

Brestebaneättens anseende och inflytande är numera något skamfilade och ätten är på väg neråt. Många inom ätten ser det dock ännu som en självklarhet att de skall behandlas värdigare och bättre än någon ur en annan ätt. De ser ner på det nuvarande byalaget och är kända för att under bytinget stjälpa mer än att hjälpa. Detta beroende på att ingen ur ätten, trots all rikedom och inflytande, är en del av byalaget. Många anser att byalaget helt bör bytas ut och att en ny ålderman skall tillsättas. Det finns även många i de andra ätterna, såsom i Aske, som är avundsjuka på deras rikedomar. Dessutom har flera i ätten Galdrakinn skulder till Amund Gulle och det väcker känslor.