FURA

Då ätten Lodbrok kom till Askevall för drygt åttio år sedan från staden Erindal, togs de emot med viss misstänksamhet. Snart mjuknade dock folket i byn och ätten blev väl etablerad. Vimor och Gissur Glömme hette de som först kom till Askevall. De byggde, med hjälp av sina två barn, den vackra Lodbrokagården. Barnen förmälde sig och fick så småningom egna barn. Lojte och Skolme hette de två söner som kom att föra ätten vidare. De bodde med sina familjer på Lodbrokagården, där de ägnade sig åt att bruka jorden, men även åt att, likt deras fader, tillverka vagnar. De lyckades etablera en stor rörelse och kunde bygga ut gården.

Kvinnorna i ätten är mycket framträdande och lodbrokska kvinnor har över lag ett mycket gott rykte. De tycks ha en medfödd känsla för affärer, varför det ofta är lodbrokskvinnorna som gör affärer, medan deras män står för arbetet. Tidigt betraktades lodbrokskvinnorna som såväl starka och rejäla som fagra och granna. Men de blev mest kända och omtyckta för deras kunnighet i hur man gjorde vid barnafödslar. De bär en mycket gammal tradition som bringemödrar i ätten. Isa Gode, dotter till Lojte, lärde sig konsten av Ingimod Gode, som i sin tur lärt sig av Tyrvida Nudamod, som lärt sig av sin fadster Illmor, som var känd som en mycket fram-stående bringemor i Erindal.

Ättens barn och unga har dock inte lika gott rykte. De skäms bort av överbeskyddande föräldrar och göds väl av den mat de serveras. De är odrägliga, på gränsen till elaka, egoistiska och tjockskalliga. Dock tycks de med åren anpassa sig och bli allt mer omtyckta av sin omgivning.

Ätten har arbetat upp sig och på grund av att de varit så få familjer i ätten har de lyckas und-vika osämja i de egna leden, trots att det tycks finnas en dylik tendens. Det har dock framgått tydligt att de sätter sin egen familjs bästa långt före hela ättens väl. Dock har alla familjer rätt till en viss del av ättegården, som nu delas mellan Ime Lode och Höder Varghamn och deras barn. Förvisso brukar familjerna alla sina egna åkrar och tar hand om sin egen boskap.

Många i Askevall tror att lodbrokarna har en gemensam ekonomi och därför ryktas det om undanstoppade förmögenheter på Lodbrokagården. Men de olika familjerna har det olika ekono-miskt ställt och det skulle aldrig falla en lodbroksfamilj in att hjälpa någon annan ekonomiskt, inte ens någon ur en annan lodbroksfamilj. Däremot kan de hjälpa varandra med tips och råd gällandes hantverk, arbete på gården eller kanske framförallt saker rörande sociala frågor.

Lodbrokarna är kända för att inte prata bredvid mun. Man kan lite på att en lodbrokare inte för en hemlighet vidare. Men det händer desto oftare att de bryter löften om saker som de lovat att utföra. Det kan röra sig om enkla tjänster eller mer viktiga uppdrag.

Lodbrokarna gör saker och ting på sitt sätt och de är övertygade om att ingen annan ätt kan göra de sakerna på bättre vis. Därför ber de aldrig någon annan ätt om hjälp i några avseenden utan löser saken på sitt eget, ofta väl praktiska vis. Däremot är det många som kommer till lod-brokarna för att få råd om kärleksbekymmer och andra känslomässiga problem. Lodbrokarna med sitt lugna sinne har mycket vist att säga till en villrådig eller kärlekssjuk.