main

I Ekebäck äts fyra mål mat om dagen, och vanligtvis samlas hela hushållet när det är tid för mat. Morgonmålet är rikligt tilltaget, medan dagvarden brukar vara enklare och mest utgöra bukfylla. Kvällsvarden anses vara dagens viktigaste måltid, och intas som regel ganska tidigt på eftermidda-gen. Frampå kvällen äts nattmaten, vanligtvis mest bestående av bröd, för att ingen skall behöva gå och lägga sig hungrig.

Kosten är mycket mångsidig i Ekebäck. På varje gård odlas tjogtals olika grödor, vilka skördas vartefter sommarhalvåret lider. Bönderna nyttjar ofta sin jord finurligt, till exempel kan rädisor sås tillsammans med morötter, eftersom rädisorna är färdiga för skörd lagom till dess att morötterna börjar kräva mer plats. Huvudgrödan är förstås spannmål; vete och råg som föda åt människor, havre som hästfoder och korn till ölbryggningen. Rotfrukter utgör tillsammans med bröd och gröt basen i kosthållningen, och frukt, grönsaker o.s.v. äts vartefter säsongen medger.

Slakt sker i princip bara i blöte, och det mesta av köttet saltas och röks för att inte förfaras. Rökt korv är mäkta populär föda. Av tradition undviker man att äta färskt kött under rötmånaderna gröne och skörde, utan håller sig till det rökta och saltade. Fågel äts dock året om, eftersom fjäderfä inte behöver hänga för att kunna ätas. Fisk är uppskattad mat, i mån av tillgång.

I Ekebäck äter man aldrig samma maträtt två dagar i följd, utom i de fattigaste hemmen. Även morgonmålen brukar varieras, utifrån vilka matvaror som finns tillgängliga.

Nyemorgonen utgör början på en ny arbetssam fyrand. Denna dag äts av tradition tunga och näran-de rätter, såsom rotsaksgrytor, och i mån av tillgång och smak kött eller fisk. Varje tvageafton äter man soppa. Detta kan möjligen bero på att då huset städas, behöver gamla korvsnuttar, överbliven potatis och liknande komma till användning. Sopporna brukar dock blott undantagsvis utgöra motbjudande hopkok av matrester, överlag är de uppskattade av både gammal och ung. Gröna soppor med kokt ägg, potatis- och purjolökssoppa med en skvätt grädde i och rot-sakssoppa med korvslantar är exempel på vanliga sopprätter.

Om det är någon dag i fyranden då man äter något extra gott, så är det om öleaftonen. Denna dag brukar det gå åt lite extra av de kryddor, eller mormors korv av hemligt recept, som man i vanliga fall inte slösar med.

Tinge är av tradition en dag för brödbak. Även om man inte bakar nytt bröd varje fyrand, brukar man i varje fall steka en bunt laffar, så att inte surdegsklimpen förfars. Den brukar sällan klara två fyranders vila. Laffar är en sorts tunnbröd som bakas på mjöl, mjölk, honung, kryddor och en klick surdeg. De gräddas inte i ugn utan i stekpanna över elden.

Den vanligaste drycken är och förblir vatten, hur gärna somliga än önskar att den vore öl. Vattnet är Ljusets gåva till jorden, och folket visar sin uppskattning för denna genom att ogärna gå törstiga. Det är allmänt känt att vatten motverkar dåligt humör och trötthet (inte lika effektivt som öl, men till ett rimligare pris) och en spridd uppfattning är att man aldrig skall fatta ett viktigare beslut utan att först se till att vara otörstig.

Näst efter vattnet kommer ölet - faktum är att det inte är ovanligt att upp till en fjärdedel av en gårds åkerjord upptas av korn, enbart för ölbryggningens skull. Av tradition används inte korn till brödbak.

Andra uppskattade drycker är sådana som framställs av frukt och bär. Fläderbloms-, lingon- och ingefärsdricka är vanligt förekommande. Ett sätt att göra vatten smakligare är att blanda till saft av det. Det är också vanligt att man jäser vin och cider av till exempel äpplen eller fläderblom.

Av hunung jäses mjöd, vilken är den starkaste dryck man känner till (destillering, och sålunda brännvin, är helt okända begrepp). Bruket av mjöd är föga utbrett, eftersom mjödet är känt för att ge plågsammare bakrus än andra starka drycker.