Blankvapenregler

>> Ladda ned reglerna (Word97)
>> Ladda ned stridsschema (Word97)

Innehåll
Stämningsskildring
Inledning
Om systemet
Vapen och rustningar
Hur striden går till
Strid en mot flera
Strid flera mot flera
Strid beväpnad mot obeväpnad
Avslutande hugg
Flykt
Stridsschema
Obeväpnad mot obeväpnad
Pilbågar


Det hördes ett knakande från skogen. Sulve slog yrvaket upp sina sömndruckna ögon och kisade mot skogsbrynets glödande fasad. Den trötta höstsolen kastade sina sista strålar mot den och fick de gulnande löven att bli bländande. Men Sulve gillade inte vad han såg, ty fram emot honom kom två bistra krakar rusande. Den ene svingade ett svärd som blixtrade i solljuset och den andre höll med ett krampaktigt grepp i en liten dolk. Sulve kom stapplande på fötter och försäkrade sig om att han fortfarande hade sitt svärd vid sin sida.
         "Bort med tassarna!" ropade mannen med svärdet.
         Sulve förde sakta handen bort från hjaltet. De två karlarna stannade några alnar fram, men Sulve kunde ändock känna deras fruktansvärda odör. De bar kläder i dåligt skick och mannen med dolken var tandlös och hade ett fult sår tvärs över ena kinden. Han stampade nervöst, fram och tillbaka, medan den andre viftade med sitt svärd som om det var fullt av flugor i luften.
         "Ge mig ditt svärd och allt annat av värde, så kanske du får uppleva ännu en öle!" Det var mannen med svärdet som talade.
         Sulve sneglade nervöst åt sidorna. Han tänkte över vilka val han hade. Bara några alnar bakom honom låg branten ner mot de gamla ruinerna, resterna efter en by som blivit skövlad och bränd under kriget. Endast skelettet efter det stora stenhus som tillhört stormannen stod ännu kvar. Även åt båda sidorna vette stupet ner mot den gamla byn. Han hade tagit sig en tupplur i gräset på den utskjutande klippformation från vilken man hade en utomordentlig utsikt över den gamla byn, solnedgången och det böljande Västanhavet. Enda vägen härifrån var den som nu blockerades av de två illaluktande karlarna. De verkade dock vara ensamma och inte i så gott skick. Sulve tog ett djupt andetag.
         Allt hände mycket snabbt. Han tog ett steg tillbaka och drog sitt svärd i en rörelse. Under en blinknings tid fokuserade han sina tankar och gjorde ett utfall mot mannen med dolken. Han högg hårt. Det var inget dåligt slag, det var nog mer otur som gjorde att han missade den glest håriga hjässan. Nu gjorde det inte så mycket för det blev över örat som hugget föll. Mannen som nyss vankat fram och tillbaka föll skrikandes till marken med ett ännu otäckare sår över huvudet. Skriket tonade snabbt ut till en hes väsning.
         "Jag ger inte något till någon, om jag själv inte så önskar!" sade Sulve sammanbitet.
Den andre lade huvudet lite på sned och verkade betänka situationen. Han tittade inte på sin fallne kamrat utan såg Sulve rakt i ögonen. Han log på ett sett som irriterade Sulve.
         "Mitt namn är Vargas och jag gillar det här…" Han gjorde ett plötsligt utfall mot Sulve. Det kom mycket överraskande och Sulve tappade balansen. Detta var Vargas snabb att utnyttja och gjorde ännu ett hugg. Fast Sulve hade fått ordning på sig själv och bemötte attacken bättre denna gång. De tvenne kämpade på liv och död vid stupets rand medan solen beslutsamt sjönk i Västanhavet. Det var det sista magiska ögonblicken för någon av kämparna. Det klingande ljudet for ut över dess vidder och ner mot ruinerna nedanför som svarade med ihåliga ekon. Sulve, som såg sig själv som en duglig svärdsman var mycket överraskad av att denna trashank kunde mäta sig med honom. Tankarna vällde genom hans huvud. Varför hade han sagt sitt namn innan han anföll och vad menade han med att han gillade det här? Det brydde honom mycket. Han kastade tankarna åt sidan. Plötsligt såg Sulve en öppning. Vargas gjorde en stöt och samtidigt som Sulve parerade tog han ett steg fram för att kunna gå runt Vargas. Han svepte sitt svärd över Vargas svärdsarm i en snäv båge och skulle just till att kapa halsen på den uslingen när Vargas duckade. Vargas nästan satte sig ner och samtidigt snurrade han ett halvt varv och stötte klingan långt in i Sulves buk.
         Det blev mycket stilla. Sulve såg först på sin mage och sedan på Vargas och sedan tillbaka på sin mage igen. En tår rullade ner för hans kind och han blickade ut över havets oändliga vidder tills de tynade bort för hans blick. Död föll han till marken.
         Vargas satte foten mot hans sorgsna ansikte och drog med möda ut klingan ur den sargade kroppen. Vargas torkade svärdet på Sulves tunika och började plocka åt sig av det som fanns på de två fallna. En ekorre kom klättrande upp längs murgrönan som letade sig upp längs stupet ner mot byn. Den hejdade sig när den kom över krönet och tittade ett ögonblick på Vargas. Vargas tittade upp och log mot den.
         "Vad man gärna gör, gör man i regel bra, eller hur?"

Inledning

Att strida med riktiga stålvapen medför givetvis en viss skaderisk. Därför är det oerhört viktigt att alla deltagare tillgodogör sig alla regler, så att några tvivel och missförstånd inte kan uppstå. Något som vi också kräver, och tror är ännu viktigare, är att alla deltagare använder sunt förnuft, sitt omdöme och allmänt folkvett. Och det gäller både innan man drar blankt och under själva striden. Bryter någon mot reglerna kommer denne ovillkorligen att förvägras fortsatt vapeninnehav, eventuellt deporteras från området.

Blankvapen kräver respekt. Vi tror att många stridsmoment uteblir, där det i vanliga fall skulle uppstå en strid om det hade rört sig om vadderade vapen. Man tänker efter några gånger extra innan man drar vapen mot en annan person. Det blir mer realistiskt, dessutom förhöjer blankvapen stämningen för alla deltagare. Både för den som håller i vapnet och kan känna dess tyngd, men även för åskådaren. Det är en rejäl upplevelse och en ordentlig skjuts för stämningen att höra ljudet av stål mot stål, eller se svärd i natten som glimmar i facklors ljus. Strider skall ses som en undantagshändelse, och vi kommer arbeta för att förebygga väpnade konflikter och därmed minimera chansen för skador under lajvet. Vi vill dock inte helt eliminera möjligheten till strid, då vi är av åsikten att det inskränker på det fria rollspelet.

Om systemet

Detta system är uppbyggt så att säkerheten ska vara så stor som möjligt. Vi håller med om att en viss spänning kan gå förlorad i att ha ett poängsystem men vi ser just nu ingen lösning som lever upp till den säkerhet vi vill ha. Det finns saker i systemet som inte går att förklara utan måste visas. En sådan sak är slagserien som kombattanterna utför mot varandra.

Det kommer inte att vara någon kontakt mot kroppen under själva striden. Meningen är att även om någon missar en parering så ska man inte bli skadad. Detta har vi byggt in i slagserien så att det förhoppningsvis inte kommer att ske. Vi kan aldrig gardera oss hundra procent från skador men vi gör så gott vi kan. Det är också mycket upp till de stridande hur det kommer att gå. Det kommer kanske förekomma strider som inte följer detta system men dessa är då intränade och uppgjorda i förväg. De som är med i striden är väl införstådda med vad som händer.

Vi kommer att ställa hårda krav på de som bär vapen. Visar det sig att de inte kan reglerna eller hantera svärdet på ett säkert sätt kommer vederbörande inte att få bära vapen. Detta kommer vi vara mycket hårda på och inga undantag kommer att ges. Vi kommer att åka runt till de som ska tränas och visa systemet. Det kommer även att finnas möjlighet att, innan lajvet börjar, beskåda systemet i praktiken för de som inte har vapen. Det kommer också att vara obligatoriska träningstider för vapenroller innan lajvets start för att riktigt visa att man kan sin sak.

Vapen och rustningar

Endast enhandssvärd är tillåtna. Svärden skall hålla god kvalitet, och klara av stridens påfrestningar. De ska vara oslipade och ha en egg som är minst 2 mm tjock. Spetsen ska vara rundad och ha en diameter på 2 cm. Vikten ska vara under 2000 gram.

Samtliga stridande roller skall bära stridshandskar till skydd mot händerna. Rustning för bålen smat välsittande hjälm rekommenderas, liksom suspensoar i lajvmässigt utförande.

Vi har en åldersgräns på 18 år för att få bära vapen och strida.

Hur striden går till

Alla vapenroller kommer att få ett stridsvärde (SV) som är unikt för varje roll. Det kommer att byggas av tre siffror.

Exempel: Arnulf får 3,2,3 i SV.

Dessa siffror kommer att representera rollens skicklighet. Poängen baseras dels på rollens tänkta skicklighet, dels på personens skicklighet samt personens rustning. Striden kommer att utkämpas i stridsrundor (SR) och under varje SR förbrukas ett SV. Anledningen till att det är tre värden är att striden inte ska bli för lång och utdragen. Det är också för att två personer inte skall kunna få likadana värden, vilket skulle innebära en oavgjord strid. Man använder sig först av den första siffran. Om striden inte är avgjord när den är slut, efter en SR, så går man över till den andra.

En SR är uppbygd av fem slag och fem blockeringar som följer varandra i ett mönster och som de stridande då utför mot varandra. När man har genomfört en SR (10 slag och blockeringar) förlorar man ett SV. När man har slut på SV har man förlorat striden

Exempel:

Arnulf har 3, 2, 3 och Ime har 2, 3, 1. De påbörjar en strid och utför slagserien en gång. När de har genomfört denna första SR har Arnulf 2, 2, 3 kvar och Ime 1, 3, 1 kvar. De genomför slagserien igen och denna gång har Ime (0, 3, 2) inga poäng kvar i sitt första SV. Däremot har Arnulf (1, 2, 3) ett kvar och vinner därför striden.

Varje gång man har genomfört en SR tar man ett litet steg tillbaka och ser om den andre har några SV kvar. Har man SV kvar håller man sitt man sitt svärd höjt, däremot om man inte har några SV kvar sänker man det mot marken. På detta sätt kommer man lätt att se om den andre är utslagen eller ej. Har båda sina svärd uppåt (d.v.s. båda har SV kvar) så påbörjar man slagserien igen och drar av ett på sitt SV. Om båda har sina svärd nedåt (d.v.s. ingen har SV kvar i den omgången) så börjar man om, men på det andra värdet av de tre. Till sist, om en har sitt svärd nedåt och den andre det uppåt har den andre vunnit och markerar då med ett avslutande hugg. (Se nedan under avslutande hugg.)

Skulle man senare hamna i en ny strid så börjar man om från början med sina värden, oavsett hur den förra striden slutade.

Exempel:

Amund har 1, 1, 3 och Finnboge har 2, 2, 2. De börjar på sin första SR. När den är avklarad sänker Amund sitt svärd då han inte har några SV kvar (0, 1, 3). Finnboge som dock har ett kvar (1, 2, 2) kan då avgöra. När så Finnboge börjar gå därifrån kommer Amunds uppretade frände Grimkel som har 2, 3, 1. De inleder en ny strid och Finnboge har nu åter 2, 2, 2 i stridsvärde. Först genomför de SR en gång. De har båda svärden uppe (Finnboge 1, 2, 2 och Grimkel 1, 3, 1) så de gör den igen. Nu sänker båda svärden som tecken på att de inte har några SV (Finnboge 0, 2, 2 och Grimkel 0, 3, 1). De börjar åter om, men nu på sitt andra SV. När de har gjort en till SR så har de svärden upp (Finnboge 0, 1, 2 och Grimkel 0, 2, 1). Ytterligare en omgång genomförs men nu sänker Finnboge svärdet och Grimkel har sitt uppe (Finnboge 0, 0, 2 och Grimkel 0, 1, 1). Grimkel kan avgöra och går segrande ur striden.

Strid en mot flera

Den som är ensam börjar SR mot en av motståndarna. De två fortsätter tills någon har förlorat. Är det så att den som är ensam vinner så går denna vidare mot någon av de andra som är kvar. Dock får personen inget förnyat värde utan får fortsätta på det värde denne hade när den slutade striden mot förra personen.

Exempel:

Hall med 2, 2, 4, möter Starkad 1, 3, 1, Huge 2, 4, 3 och Ragnfast 2, 2, 1. Hall börjar möta Starkad och när de har genomfört en SR så sänker Starkad sitt svärd och Hall avgör. Värdena är då för Hall 1, 2, 4. Sen går han vidare och möter Huge. De genomför en SR och värdena är då 0, 2, 4 för Hall och 1, 4, 3 för Huge. Huge vinner alltså och Ragnfast behöver inte blanda sig i striden alls utan kan lycklig gå hem utan hack i eggen.

Skulle det bli så att det blir lika, båda sänker sina svärd, har de som står runt omkring chansen att avgöra

Exempel:

Hall överlever skadorna från striden med den numera enarmade Starkad, Huge och Ragnfast och tar tre år senare upp jakten på de trenne med hopp om hämnd. Han har tränat lite sedan sist och har numera SV 2, 3, 4. Hall söker upp sina fiender och denna gång går han istället på Huge 2, 4, 3 först. När Hall och Huge så har genomfört två SR har de båda slut på sitt första SV. (Hall 0, 3, 4 och Huge 0, 4, 3) och sänker båda sina svärd. Här har Ragnfast och enarmade Starkad en chans att avgöra. De ser på varandra och Starkad tar initiativet. Han hugger mot Halls arm som faller till marken. Starkad fick hämnd och Hall får försöka klara sig bäst han vill där han ligger ute i skogen med en arm och ett våldsamt blödande sår.

Det kan komma att uppstå situationer då det inte blir praktiskt möjligt för den som är bredvid att avgöra när det är lika mellan två kombattanter. Om så är fallet får man fortsätta på värde två.

Exempel:

I ett parallellt universum har Hall och Huge just utkämpat samma strid. De står där med sina svärd sänkta och upptäcker till sin förvåning att enarmade Starkad ramlat omkull och lyckats dragit med sig Ragnfast i fallet. I stället för att vänta på att de skall resa sig och avgöra striden fortsätter Hall och Huge striden, men på stridsvärde två.

Strid flera mot flera

Här kommer det att vara flera parallella strider. De stridande delar upp sig på så många var det finns att strida mot. Låt säga att 3 knektar möter 5 st rövare, som i exempel 2. Då kommer knektarna att ta sig an 3 av rövarna medan den fjärde och femte får vänta precis som i strid en mot flera. Om någon av knektarna vinner sin strid kommer den fjärde rövaren att ta över där. Den ensamme rövaren har också chansen att avgöra om någon strid skulle bli oavgjord.

Exempel:

Tumult uppstår då de två styrkorna drabbar samman. Knekten Lojte 2, 3, 3 kommer i strid Hall, 1, 1, 1 som nu blivit rövare, men som på grund av sin avsaknad av högerarm inte är lika skicklig på att hantera sitt svärd. Striden börjar. Eftersom Lojte snabbt vinner över Hall så går han vidare och stöter snart på rövaren Rökbjörn 2, 3, 1. Han har nu bara ett (1, 3, 3) SV kvar och förlorar då efter en SR. Vår vän Hall klarar sig undan med livet i behåll, men måste amputera ena benet på grund av skadorna.

Exempel 2:

Ale 2, 4, 4, Band 2, 1, 4 och Gynne 3, 3, 3 möter Egil 1, 1, 3, Hord 3, 2, 2, Kolbein 2, 4, 1, Loke 1, 3, 1 och Tjodolf 3, 1, 1. Det kommer alltså att bli tre parallella strider med två som är bredvid och har chansen att avgöra om det skulle bli lika. Ale börjar mot Egil. När de har genomfört en SR har Ale 1, 4, 4 och Egil 0, 1, 3. Ale kan avgöra. Band har tagit sig an Hord. När de genomfört första SR har Band 1, 1, 4 och Hord 2, 2, 2. Gynne går mot Kolbein och efter en SR har Gynne 2, 3, 3 och Kolbein 1, 4, 1. Ale som har avgjort mot Band går mot nästa motståndare som blir Loke. De genomför en SR och Ale har då 0, 4, 4 och Loke 0, 3, 1. De sänker båda sina svärd och här har Tjodolf chansen att avgöra. Band och Hord slår vidare och efter denna SR får Band 0, 1, 4 och Hord 1, 2, 2. Hord avgör. Gynne och Kolbein har under tiden blivit vänner och sitter nu och spelar trälafejd på en sten en bit bort. Striden är slut.

Strid beväpnad mot obeväpnad.

Strid med obeväpnade mot beväpnade går till så att den som har vapnet gör ett utfall mot en av de obeväpnade och markerar i luften var han träffar. Denne blir då sårad. Men en som har vapen kan inte ta sig an hur många som helst. Denne kan bara nedgöra så många som sitt första värde innan denne själv faller.

Exempel:

Riddaren Dum-Kettil Korte 2, 4, 1 möter fem upproriska bönder som vill dräpa honom för att han förstört deras väderkvarn. Han slår ner en av bönderna, men de vägrar att ge sig så han tar sig an ännu en. Men bönderna blir inte alls medgörligare utan bara ännu argare och Dum-Kettil Korte inser att han kommer att bli nedgjord, och sänker svärdet. De kvarvarande bönderna kan krossa honom som det simpla kryp han faktiskt är.

Avslutande hugg

När motståndaren har sänkt sitt svärd (inte har några SV kvar) och man själv har sitt svärd höjt (man har SV kvar) har man vunnit och avslutar då med ett hugg mot sin motståndare. Man hugger mot den kroppsdel som man avser att såra. Man förblir sårad, i den delen som blir träffad, under resten av lajvet. Ska man döda någon får man efter att ha sårat motståndaren utdela ett till hugg när denna är fallen som understryker avsikten med dådet.

Det kommer även att finnas de som kan utföra en avväpning. Detta är bara vissa utvalda som kan denna färdighet då det krävs skicklighet och erfarenhet. Avväpningen utförs istället för ett avslutande hugg och är då ett slag på det sänkta svärdet. Man tappar då sitt svärd men får ingen skada.

Skulle det vara så att någon under striden tappar sitt svärd så räknas det självfallet som tappat. Man får helt enkelt skylla sig själv. Motståndaren kan då göra ett avslutande hugg eller vara lagom plågsam och förnedra den andra med hotelser och glåpord.

Flykt

Man får inte fly när en strid väl är påbörjad. Detta för att det är för många faromoment i att springa med svärd och att försöka stoppa sin motståndare. Men man får fly så länge det första hugget inte har fallit.

Om båda parter är fullkomligt överens om att avsluta striden utan att blodvite skett så får man självfallet göra detta. Det skall dock endast göras mellan två SR.

Stridsschema

Obeväpnad mot obeväpnad

Visst det går det bra. Vi ser dock helst att man spelar sig ur en situation i stället för att bruka våld. Inga speciella regler förekommer här, förutom att alla inblandade ska vara med på vad som sker och alla skall ha gett sitt medgivande innan en dylik situation. Det går inte för sig att börja bruka fysiskt våld mot vem som helst. Ska man starta ett slagsmål så ska man vara helt säker på att den andre är med på det och se till att göra det på ett säkert sätt. Råder det någon som helst tvekan om situationen så ska man avstå från fysiskt våld. Det bästa är att brottas då det oftast inte blir så mycket skador av det. Det allra bästa är om man anmäler till arrangörerna innan att man kanske kommer att bråka. Det underlättar vårt arbete och man slipper eventuellt tjafs efteråt.

Pilbågar

Alla pilbågar skall självfallet vara av trä, ben eller motsvarande. Tygklädda glasfiberbågar eller dylikt tolereras inte. På Lyktsken kommer endast äkta, blanka pilar med vass spets användas. Dessa kommer givetvis inte kunna användas i strid. Anledningen till att vi valt att inte använda "bofferpilar" är att dels att de inte är speciellt vackra samt att de innebär en fara i samband med blankvapenstrid. Pilbågsskyttarnas duglighet kommer testas innan lajvet, detta för att kunna sålla bort odugliga skyttar som kan innebära en fara för övriga deltagare.


Frågor och undringar riktas till blankvapenansvariga Johan Johansson eller Andreas Grante